Jag vill önska alla läsare av min blogg

GOTT NYTT ÅR!

och vill samtidigt tacka alla er som stöttat, uppmuntrat och tröstat mig under 2009 när livet var tufft. Tack för alla vackra ord ni skickat till mig - tro mig, det har hjälpt mig mycket!

Kramar till er alla!!!

2009

var ett år fyllt med både stor glädje och stor sorg. Det är ett år jag hoppas slippa uppleva igen!

När jag tänker tillbaka på vad som hänt är det det positiva som hände som jag kommer att komma ihåg. För trots allt hände det en del trevliga upplevelser! Den allra roligaste var när barnen kunde åka med oss till England under några dagar. De kom med flyget några dagar efter vi anlänt. Sedan hade vi två hektiska dagar i London med dem. Det kommer jag aldrig att glömma, för vi hade så roligt! Och jag längtar tills jag kan göra om det med dem!

En annan helt underbar händelse var när jag för bara några veckor hade "egen" häst. Nu blev det tyvärr inte så länge som jag önskat men jag har i alla fall fått känna känslan. Naturligtvis var tiden på Travskolan mycket mycket rolig och jag lärde mig massor. Jag kommer att anmäla mig igen till våren =O) och hoppas få plats!

Under året har jag även fått hjälp, till sist, med min depression. Ja det är en positiv händelse för mig eftersom livet numera är lättare att leva och orka med. Och jag kom till insikt att jag inte skulle ha kvar mitt arbete som hundinstruktör/hundpsykolog. Hur kan det vara positivt med det kanske du undrar? Att lära sig se vad man klarar av eller inte är positivt tycker jag. Min kropp orkar inte med den typen av arbete - bara att inse och göra något åt!

Jag har kommit till skott och börjat tävla med Tiffany - tack vare magister Jenny och kompisen Sussi! Än har det inte blivit några 1:a pris, men skam den som ger sig! Det gäller att vara mer envis än Tiffen har jag förstått... Hon är inte direkt någon border collie utan ska bestämma SJÄLV om hon ska utföra ett moment eller ej. Vilket gör alla tävlingar oerhört spännande =O)

Mina glada minnen för 2009 ska jag bära med mig som små pärlor i livets halsband!

Långvariga funktionshinder eller Försäkringskassan hoppas på under

Läste i morgontidningen att Försäkringskassan inte anser att en benamputation är ett långvarigt funktionshinder!!! Man kan gå med protes och då har man inget funktionshinder. Tycker de. Hade det varit 1:a april hade jag skrattat gott åt skämtet, men tyvärr visar det sig vara dagens sanning.

Då har en synskadad person inget långvarigt funktionshinder när han/hon får en vit käpp och ledarhund? Personen kan ju traska omkring med käpp och hund...

Då är inte heller jag långvarigt funktionshindrad eftersom jag har en rullstol och en assistent som gör mig "rörlig"...

Så fort en döv person har tolk försvinner funktionshindret, och tolkar kan man ju boka (jag vet att det är mycket svårt i vissa landsting att få tillgång till tolk)...

Jag kan fortsätta hur länge som helst med exempel. Nej det är inte de enskilda handläggarna som läser instruktionerna fel, som vanligt har de att tolka lagar som våra kära politiker har beslutat om. Och hur deras lagar slår i verkligheten - ja det får vi med funktionshinder veta av. Precis som med allting annat är allt inte svart eller vitt, människor kan inte tryckas in i vissa mallar. Och definitivt inte människor med funktionshinder!

Som det kan bli =O)

Dagen startade med att Sambon ringde från sin mobil och väckte mig 7.23 i morse. Jag förstod inte varför han ringde, kunde han inte väcka mig som vanligt??? Det visade sig att han glömt ta nycklar med sig ut när han skulle ta in tidningen samt skotta snö. Jag hoppade i säng lika snabbt som jag släppte in honom!

Förmiddagen skulle tillbringas på café Regnbågen tillsammans med en vän. Jag köpte min lilla julklapp till henne i måndags och tyckte att det där passade ju jättebra! Det är en kruka med ljus och juldekorationer och torkad frukt/kryddor. Den är himla söt...

När jag sedan överlämnade min lilla klapp blev min vän väldigt röd i ansiktet och började frusta lite diskret. Sambon skrattade och tyckte det hela var väldigt skoj! Min vän gav då mig sin julklapp under mycket skratt - hon hade köpt en exakt likadan klapp till mig som jag gav henne!!! Om vi skrattade - ja det kan man ju säga... Men vad lustigt, hon hade tänkt precis som jag: Det blir jättebra med den här!

Fnissar fortfarande när jag tänker på det hela. Och jag kommer definitivt tänka på min vän HELA julen =O). Blev jag glad för klappen? Ja självklart - jag tycker den är så fin. Men inget jag skulle kosta på mig själv ;O)

Mattjuv

Vår lilla underbara Skrålis har blivit en fena på att stjäla mat på köksbordet. Ja katterna får faktiskt vara på bordet, i alla fall för det mesta om de inte försöker ta maten. Ibland går hon för långt och snabbt är en klo framme och vips har hon snott pålägget! Mitt framför ögonen på mig och Sambon. Det går oftast så snabbt att vi inte hinner avvärja attacken. Sen får man vara snabb och återta sin mat.

Häromdagen tröttnade jag på dessa Robin Hood-syndrom (liten hungrig katt har rätt att stjäla och ge till den svagare - sig själv). Fram åkte kupan avsedd för mikron, den passade väldigt bra över mina smörgåsar! Och lilla missen förstod inte hur man kom åt det som låg under. 1-0 till mig denna gång!

Tigris

Idag blev vi Tigris ägare =O). Denna underbara katt som vi fick när hon och hennes syskon var ca 6 veckor förra hösten. De var hos oss i jourhem, och Tigris stannade till i mars i år hos oss. Sedan dess har hon haft två hem, men blivit lämnad tillbaka till Katthemmet. Inte för att hon är en problemkatt, det har snarare varit problem med nya hemmen.

När Katthemmet frågade om vi ville ha Tigris så var det ingen tvekan om svaret. Klart vi ville det!!! Och nu är vi som sagt ägare till henne. Eller är hon ägare till oss, det känns nästan så...

Liggplats

Varför ska alltid katterna ligga på just den tidning man håller på att läsa? Hallandsposten är visst jätteskön när den ligger utvikt på köksbordet under frukosten. Jag gör mitt bästa att mota bort dem, men ibland är det svårt - särskilt när de spinner högt och ljudligt. Då har jag inte hjärta att schasa bort dem. I regel hjälper det inte att vi lägger ut andra tidningar. Nej det ska vara just Hallandsposten. I morse hade vi tre Hallandsposttidningar på bordet, och var la sig Tigris? Japp, på den del jag läste.

I dag tröttnade dock Tigris på min beklagan över att jag inte kunde läsa tidningen och gick med sur min och lade sig på en av de lediga Hallandspostarna... Det blir förmodligen samma kamp vid frukosten i morgon igen =O)

Två hundägare, tre hundar, två flexikoppel (minst) och en häck

Japp detta såg jag till min fasa i går. Hur tänker hundägare egentligen...????????

En dam med två minihundar i flexikoppel står på en sidan av en låg bladlös häck. Hundarna befinner sig I häcken medans damen försöker få ordning på flexina. På andra sidan står en annan hundägare med en något större hund som var på väg in i häcken. Hur har man tänkt att detta ska sluta? Eller tänker man inte alls??? Flexikoppel är smala och vassa, fastnar en hund i det lär det göra ont. Gör det ont är risken stor att man får panik (inne i häcken) och biter kanske både hundar och människor. Tänkte de att hundarna ska leka i häcken? Eller hälsa på varandra i den??? Risken finns faktiskt att en hund kan strypa sig själv om den fastnar och drar åt flexit medan den kämpar för att ta sig loss.

Min Tiffy fastnade en gång med svansen i ett flexikoppel (inte vårt!). Det slutade med att den andra hunden fick kopplas loss från sitt flexikoppel och matte fick springa in till närmsta granne efter en sax. Vi fick klippa loss Tiffen! OBS! Våra hundar hade inte ens lekt (absolut inte när någon har ett flexi), Tiffen gick runt den andra hunden för att få en godis av dennes matte. Det tog inte ens tio sekunder så satt hon fast. Jag har inte flexikoppel på mina hundar...

En underbar dag

Det har varit en härlig dag idag. Lite mycket skördanade och ostproduktion på FarmVille och Countrylife... Men jag har hunnit och orkat med tävlingslydnadsträning i Oskarström i förmiddags, det var + 1 grad varmt. Ja varmt och varmt, det var jäkligt kallt!!! Tiffen fick endast ligga i ½ minut på platsliggningen. Allt annat gick mycket bra förutom Ställandet. Hon är inte 100 på det än när jag inte belönar efter varje moment. Hon blir mycket frustrerad när inte godiset kommer. Så det ska vi träna mycket i vinter.

Det blev varm O´boy när vi kom hem, det värmde gott. Betalat båtresan inför nästa års Englandsresa, det var faktiskt billigare i år. Efter klädbyte, man kan ju inte åka till stan i hundtränarkläder precis, och lite färg på ögonlocken åkte jag in till Regnbågen. Min och Hannas plats var ledig, och för en gång skull var jag i tid!!! T o m Hanna blev snopen =O). Det blev en eftermiddags då vi gottade oss i tårtbitar och pratade en massa. Åldern tar ut sin rätt och jag blev så sömning när vi satt där. Mätt och belåten = sovstund!

Jag konstaterade att mina muskler som satt över överkroppen när jag var yngre och var aktiv friidrottare nu har halkat ner och sitter runt midjan i stället. Hur är det nu med jordens tyngdlag...

Handikapparkeringsskylt

Detta är den absolut bästa hk-parkeringsskylt jag någonsin sett!!! Tyvärr är det väldigt många som är mycket lata... Och tror att det är en diagnos. Pensionärer tycks anse att ålderdom är ett handikapp, förlåt numera ska det heta FUNKTIONSNEDSÄTTNING. Det borde finnas en sådan underskylt på ALLA hk-plats skyltar =O) så ökar chanserna att de som verkligen behöver dem också får dem.

Kattregler

Tigris i brödkorgen

Med två katter i huset befinner sig de två hundarna i klart underläge. För er som har katter är detta inte något nytt. Våra katter, Tigris och Skrålis (den sistnämnda är här på jourhem) har satt upp reglerna ganska tydligt, och även vi människor omfattas av dem:

• Katter får ligga utsträckta på matbordet - hundarna får ligga utsträckta under bordet
• Katter får tigga mat på bordet - det får inga hundar göra, på sin höjd jämte bordet
• Katter har företräde till mattes rullstolar - önskar en katt platsen ska hunden genast hoppa ner på golvet
• Katter får stjäla hundmat - hundar får inte stjäla kattmat
• Katter ska få sitt godis varje gång hundarna får godis, gärna fler gånger - det blir extra spinning för matte och husse
• All mat som står på bordet är även katternas om de vill ha av den
• Vill en katt ligga nära en hund ska denna acceptera detta utan morrningar
• Hundar får inte äta kattbajs hur lockande det än är, de är portförbjudna i lådan
• Katter får gärna jaga hundar, men hundar får ej jaga katter mer än när katterna tillåter det
• Katter får placera sin kropp på allt såsom tidningar (gärna medan matte/husse läser dem), i knän, på datorernas tangentbord, i plastkassar med trevligt innehåll (MAT), på fönsterbrädor så matte inte kan ha så mycket växter där som skymmer utsikten, på mattes mage medan hon försöker läsa i sängen
• Katter får fisa hemska fisar, det får ingen annan i huset
• Katter ska fjäskas lite för vid kloklippning, så är de stilla och snälla
• Katternas toalett ska städas flera gånger om dagen
• Katterna kräver viss sorts kattmat, hundarna får äta det de får
• Katterna bestämmer var - när - hur och av vem de ska bli klappade
• För att göra allt mycket enkelt att komma ihåg:

KATTERNA BESTÄMMER ALLT!

Grattis!!!

Sussi och Himbi gjorde ett UNDERBART lydn klass II program på tävlingsträningen i går, lördag. Det var så roligt att se att de var så koncentrerade och ändå genomförde programmet med stor glädje både under och mellan momenten. Ni tar 1:a priset på nästa tävling!

Vill även tacka Sussi för det stöd hon ger mig på både träning och tävling! Jag har aldrig tävlat på så många olika ställen som jag har i år, och nästa år lär det bli fler =O)! Har äntligen fått en träningskompis efter att aldrig ha haft det under alla år jag tränat lydnad - och vilken träningskompis sedan!

Magister Jenny inte att förglömma, hon har fått mig att älska att gå in på planen och tävla. Förr fick jag ont i magen bara jag fick PM:et för en tävling. Nu blir jag GLAD när jag får kuvertet och längtar till tävlingsdagen. Visst pirrrar det i magen men det ska det göra för att man ska kunna prestera.

Grattis till mig själv som har världens bästa assistent som arbetar denna helg (jag har tvingats skriva detta ;O) ).

Assistenten!

Gran eller ej

Vi har efter lite vånda beslutat oss för att inte ha en gran inne till jul. Orsaken är två små ludna söta misar som bägge har visat en förkärlek att klättra i den stora benjaminfikusen. Att den inte är sig lik kan ni nog förstå och den kommer aldrig att bli som förr heller. Vi kan väl i värsta fall hänga några garntomtar i den som misarna kan slåss om. Naturligtvis pratar vi inte om damen Tigris, som var här förra julen men inte brydde sig om granen. Jo en och annan kula åkte väl i golvet men hon klättrade i alla fall inte granen och hon klättrar inte i något annat heller.

Det är de små gangstrarna Kajsa Kavat och Skrålis som är bovarna i dramat! Kajsa kommer med Äldsta dottern på julafton och sedan ska vi passa henne över nyårsafton... För att undvika KATTAstrof blir det ingen gran här! Även om vi säkert fått livat =O).

Kajsa i fikusen

Hur kan det bli så här?

Ja den frågan ställer jag mig när det gäller mitt engagemang som instruktör och hundpsykolog. Idag kan jag inte läsa en hundtidning eller hundbok, det är ett stort mentalt motstånd mot det. Bara tanken på att fortsätta som instruktör/hundpsykolog får mig att få ont i magen och ger mig ångestkänslor. Hur kunde det bli så fel...

När möjligheten kom att utbilda mig till instruktör var jag verkligen överlycklig. Jag blev SBK-, Service- och Signalhunds- samt IMMI-ansluten instruktör inom loppet av fyra år. Min firma startade jag sommaren 2005, det var en dröm som slog in. Sakta arbetade jag mig upp så jag kunde jobba 25 % med min verksamhet. Jag hade ofta kö på mina kurser, ibland var t ex valpen inte ens född - men den stod redan uppsatt till Valpskola. Under åren har jag mött många trevliga hundar och deras ägare. Vissa har jag fått som vänner för livet (hoppas jag...) och umgås med som vänner. Och det är jag innerligt glad och tacksam för.

Någonstans på vägen blev det för mycket. Jag skruvade hela tiden upp prestationskraven, ville ge mina kursdeltagare mer och mer. Kroppen tog stryk, att stå ute i alla väder och årstider fungerade inte för mig. Det värsta var när jag till sist märkte att jag blev irriterad på någon stackars hundägare. Jag har alltid haft väldigt mycket tålamod med dem som kanske inte har så lätt med sin hund, alla har vi varit nybörjare - även jag. Att bli irriterad är en dödssynd tycker jag, om det inte handlar om ren och skär lathet från hundägarens sida.

Till sist fanns ingen lust och glädje kvar på mina kurser, jag t o m fick tvingas att ge mig iväg till kurstillfällen av mina assistenter. Det tog emot, jag kunde lika väl ha blivit ombedd att klättra upp på Kebenekajse, så stort blev motståndet. Jag förstod och förstår fortfarande ingenting - hur kunde det bli så här? De sista månaderna hade jag bara kurser där jag kände de flesta sedan innan. Jag orkade bara inte med nya människor. Eller hundar.

Redan innan den sista kursen startade hade jag tagit beslutet att inte fortsätta med min verksamhet. Sista kursen var riktigt trevlig - med underbara deltagare som visste att det var sista kursen. När kursavslutningen var klar kändes det som en befrielse. Och känns fortfarande! Idag kan jag inte ens tänka på att fortsätta ha kurs utan att få ont i magen. Samtidigt som jag saknar kontakten med alla härliga människor och hundar jag mött genom åren. Jag kan inte ens tänka mig att fortsätta som SoS-instruktör trots att den verksamheten ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Varför blev det så här?

ENGLANDSRESA

Nu är allt bokat och klart inför vår resa till England nästa sommar!!! Jag får återse mitt älskade Yorkshire och York efter fyra år. Vad är det för speciellt med Yorkshire??? Först och främst naturen, dessa dalar med sina små byar och murar och hedarna där man kan se fåren och boskap gå och beta vid vägkanten. Nej där finns inga staket där inte! Jag känner en sådan frid inombords när vi är där. Genom alla tv-serier har jag sett landskapet i många år och alltid längtat dit. Att stå där live är som att kliva rakt in i en tv-serie! Förutom att man HÖR fåren bräka...

York är en gammal stad som grundades av vikingarna, de kallade staden Jorvik (se vad jag kan!). Och ändan sedan jag var där första gången 2004 har jag trivts så bra där. Vi har bott på tre olika hotel beroende på vilka DFDS (färjebolaget) hade avtal med. I år bokade vi boende på det sista vi bodde på som hade ett kanonrum för att inte tala om badrummet. Sambon har fört konversation med hoteldirektören själv över mail, och hon talade om att hon minsann fyller år samma dag vi kommer =O) - får kanske ta med en lite present från Sverige till henne... Hotellet ligger precis utanflr stadsmuren så vi har mycket nära till ALLT, pubar, affärer, historiska byggnader m m.

Efter Yorkshire åker vi till B&B på Stubbs Farm där vi nu bott i två år. Vi tänker väl återse New Forest och London igen. Det finns så himla mycket vi vill se så det är svårt att hinna med. Och vi kommer på nya saker hela tiden. Det ska bli oerhört roligt att träffa Jean och Robert på Stubbs Farm igen. Det mottagandet vi får där är guld värt!!!

Vilken

tur att jag har min Sambo!!! Utan honom hade jag aldrig klarat av att röja ur min pappas lägenhet, köra och slänga en och tusen saker på tippen, sortera det jag vill ha, det pappa vill ha o s v. Dessutom har han kört alla möbler m m min pappa har i nya lägenheten plus spikat tavlor och kopplat in tv/video och miljoners andra saker som bara ska funka för min pappa. Samtidigt har han jobbat som vanligt hos mig... Det finns inget TACK som är tillräckligt stort för Sambons hjälp!

Läkarintyg av diverse orsaker

Jag upphör aldrig att förvåna mig över våra myndigheter och deras krav på läkarintyg när man har ett funktionshinder (förlåt Helena så heter det inte längre eller?).

Är på G att köpa ny bil, till det får jag lite bidrag av Försäkringskassan. T ex till anpassningen. Min första bil köpte jag 1977 om jag inte minns fel. Jag har samma grundläggande funktionshinder, som blivt värre med åren. Men det är samma diagnos. Ändå ska kassan ha läkarintyg på att jag har detta funktionshinder, dessutom ska läkaren intyga att jag kommer att ha det nio år framåt!!! Vad tror de? Att jag helt plötsligt börjar gå efter 52 år??? Att jag ska ha samma funktionshinder i nio år till kan vilken icke läkarkunnig människa räkna ut med tårna...
Att det måste hålla i sig i nio år beror på att man måste ha sin bil i nio år (eller till den gått 18 000 mil). SUCK OCH STÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN!!!

Det är samma visa när jag ansöker om förlägning av mitt särskilda parkeringstillstånd. Det vara i tre år, sedan får man ansöka om nytt. Läkarintyg ska lämnas tillsammans med ansökan. Vad tror Kommunen - att jag har mött Jesus och hux flux kan skuttelutta runt på mina ben???

Tänk vilken tid alla parter hade sparat in om det fanns lite sunt förnuft hos våra myndigheter. Vissa funktionshinder blir man aldrig bättre av, hur gärna myndigheterna vill (det är väl därför man ska lämna intyg...). Det bara är så. Mitt funktionshinder tillhör den skaran. Om nu myndigheterna TROR att man kan bli "bättre" skulle jag vilja att de upplyser alla med funktionshinder om detta! Vilken grej! Alla slipper sina krämpor, vi kan slänga kryckor/rullstolar/anpassade bilar m m åt helsike. Var var var är det man helt plötsligt blir helt "frisk"????

Att ansöka om bilstöd hos F-kassan är inget man gör bara så där. Jag blir trött bara jag tänker på eländet... Det kräver en massa jobb (från MIN sida), sömnlösa nätter och lätt magsår. Nej jag överdriver inte! Det är skitjobbigt, det vet alla som hållt ut och gjort det! Nej jag är inte tyst och tacksam för detta bidrag och ska inte klaga bla bla bla. Så länge samhället ser ut som det gör måste vi ha bilar för att kunna förflytta oss.

Spruta eller inte spruta...

Jag har fortfarande inte tagit någon influensaspruta mot svinsjukan. Och jag är väldigt tveksam till att ta den. Känns som vaccinet är ihoparafsat utan större koll av biverkningar. Det gör mig mer nervös än själva influensan.

Min pappa kallar influensan för svinpäls, haha haha. Tycker det låter lite kul!

Ska starta en grupp på Facebook tror jag: Våga Vägra Vaccin!!!

Fiskafänge

Idag har Sambon varit ute på sjön med min Lillebror och fiskat. Det blev tre firrar till oss och två till Lillebror. Juldagsmiddagen är klar!!! Jo på begäran av Lillebror äter vi plattfisk, potatis, kaffegräddesås, lingon och citron till middag på juldagen. Det är jättegott och varför ska man äta samma som alla andra? Julmat äter vi när assistentbolaget bjuder på julfest, det räcker och blir över. Kalkon på julafton och fisk juldagen, våra egna traditioner.

Sen är det ju alltid kul om Sambon får mer fisk än Lillebror...

Säsongens första Lussekatter bjöd Madde på idag, och de var himla goda! Jag fick äta dem med andakt för saffranen hade kostat nästan 80 kronor för två små påsar!!! Sambon fick en med, men eftersom han inte var hemma kände jag mig tvingad att äta upp hans med så den inte låg och blev gammal =O)

Tänk

vad skör man är...

Idag kommer tankarna som gör att jag inte litar på att hängbron verkligen sitter fast.

Inte så fast som jag trodde häromdagen.

Ska jag lita på att den håller tills jag är över i säkerhet på andra sidan?

Ska jag lita på att den bär mig över avgrunden?

Ska jag lita på att den inte börjar svaja okontrollerat?

Ska jag lita på att den finns kvar...

Hängbron

har slutat gunga! Den sitter fast på andra sidan, med ordentlig förtöjning!!! Jag känner fast underlag under mina hjul igen, även om jag har en bit kvar på min hängbro tills jag är över stupet under mig!

På loppfronten

intet nytt mer än att vi tror ha dem under kontroll de fåtal som kan finnas kvar. Finns några kvar så kan de inte få miljoner nya barn eftersom vi gett dem p-medel =O)!!! Nu städar vi inte så hysteriskt längre men fortsätter dammsuga varannan dag för säker hets skull.

Loppkontroll på djuren ger inga utslag, d v s det rör sig inte i pälsen på dem mer, peppar peppar.

FACEBOOK

Jag funderar lite granna över en del fenomen på Facebook. Det är ett gift om man börjar vara inne varje dag och kolla vad alla sysslar med. Samtidigt kommer en del tankar...

Varför måste det stå så alla ser att jag är vän med Nisse? Räcker det inte att jag och Nisse vet att vi är vänner? Om det står att N N nu är vän med N N - betyder det att de varit ovänner innan??? Eller... Är det ett sätt att visa att man har många vänner, att inte ha många vänner är förfärligt - då måste det ju vara något fel på mig. Räcker det inte att det står på min egen sida vilka mina vänner är?

Inte nog med detta, man ska även bekräfta att man är släkt med sina döttrar!!! Alltså HALLÅ, jag har vetet om i 27 och 25 år att mina barn och jag är släkt. Jag fick en släktförfrågan från Yngsta dottern som jag raderade bort. Inte behöver vi bekräfta på FB att vi är mor och dotter tyckte jag. Dottern blev mäkta upprörd och undrade varför jag inte bekräftat vårt släktförhållande. Du store tid - det var visst jätteviktigt att meddela resten av mänskligheten att vi är mor och dotter! Eller som Yngsta dottern råkade göra, hon lyckades med konststycket att få mig som barn i släktträdet......

Vart tog den stygga lilla loppan vägen...

Det vet vi - den finns hos oss! I måndags kväll började Sambon hojta från köket när han höll på med middagen: Det finns djur på Tigris som springer, och de springer fort. Vilka djur springer fort på en katt??? Loppor! Katten kom in till mig i soffan, och nu startade letandet. Jo, jag såg att det var en loppa. Och inte bara en utan flera. Lillkatten hade loppor, våra bägge hundar också.

Vi lyckades fånga en loppa som förpassades till en glasburk. På tisdagen lyckades vi få en loppa på en tejpbit och tillsammans med den i glasburken körde Sambon iväg dem till Slöinge för artbestämning. Vi fick inte besked förrän på onsdag morgon. Och ja det var en kattloppa! Nu blev det fart kan jag säga! Vi drog upp alla sängkläder, filtar (även hundarnas), mattor, soffkuddar m m. En del hivades in i förrådet, annat åkte ut i trädgården och mycket slängde vi i tvättmaskinen (en stor avsedd för mattor). Alla sängkläder tvättades - nu vet jag varför man inte ska ha sina husdjur i sängen. Ja vi tvättade en MASSA från 11.00 till 18.00.

Dessutom DAMMSÖGS det precis över allt. Väldigt noga. Sängar, soffor ALLT!!! Vi gav hundarna Expot och katterna Frontline. Redan på kvällen hittade vi döda loppor... URK! Och loppägg BLÄH! Vi ska ge både hundarna och katterna något som heter Program, 1 tablett var/månad i 6 månader. Det gör lopporna sterila = inga fler loppor. Har letat efter något giftigt att spraya i golvspringor/lister men Kemikalieinspektionen har tagit bort ALLT pga av miljön. INGEN på Kemikalieinspektionen har haft kattloppor förstår jag... Idag har vi hittat Radar på Blomsterlandet. Bekämpningen startar i morgon.

Även idag var det sängkläder ut och skakas, soffa och säng dammsugits, hela golvet också. Och sedan dammsög vi djuren. Min idé bäst att säga. Vi satte ner "suget" på mini för att inte göra det allt för obehagligt för de stackars djuren. Tigris var jätteduktig, ögonen var svarta men hon var helt lugn under proceduren. Hundarnas svansar åkte ner mot golvet och de försökte rymma men det var OK. Svansarna for upp igen så fort vi släppte loss dem. Sedan skulle vi dammsuga lillkatten... HAHAHA! Minst men svårast att hålla! Madde jagade efter med dammsugaren t o m när katten satt på min nacken - vilken cirkus! Vi fick säkert väck några loppor från henne. Om inte har hon skakat av alla i nacken på mig =O).

Ett nyp är ett nyp är ett...

Då har man gjort bort sig igen då...

Skulle förklara för Sambon min känsla under Winnerbäcks konsert i går, men det blev lite fel...

"Det kändes som ge mig ett nyp-känsla" sa jag varpå Sambon tittade mycket frågande på mig och sa att han inte visste hur detta skulle tolkas. Då insåg jag vad jag sagt, jag menade att det var en sådan nyp-mig-i-armen-känsla-för-jag-tror-jag-drömmer!!!

Underbart är kort...

Med stor ledsamhet konstaterar jag att Birke åker tillbaka till sin ägare. Underbart snäll har han varit mot mig! Tack för att jag fick pyssla om dig och köra dig, du stod ut med min inte alltid natural horsemanship. Du fick även visa Äldsta dottern att hästar inte äter människor =O)!

Vintermössa

är bra att ha! Visst, här är sällan vad man kan kalla vinter, dvs 2 m snö och -30 grader kallt. Här kommer regnet och ev snö ner vågrät i stället för lodrät. Alltså det blåser ner! Kallt, näe. Vått och rått JA!

Vad kan man då använda sin vintermössa till? Mer än att tas fram 2 ggr per vinter när det kommit 2 cm snö och är -10 grader kallt = halländsk vinter. Försökte förtvivlat fundera ut någon annat sätt att se till att den kommer till användning... Kom inte på så mycket mer än att den är SUPERBRA att trycka ner på skallen när frisyren står på alla håll =O). Har klippt mig kort, ekonomiklippning, för att stadga upp det hela används gelé och spray. Vilket gör att frisyren även efter en god natts sömn, har bytts ut till något helt annat än den frisyr som fanns när man somnade... Hela skalpen är full av Stig-Helmer flirpar!!! Tycker synd om Sambon och Assistenterna som får uppleva detta var morgon. Nu har jag tröttnat på att ens försöka styla om mig till något som man kan visa bland folk.

VINTERMÖSSA PÅ - STIG-HELMERFLIRPAR UT

Att sova i en djurpark eller Är det konstigt jag har ont i ryggen?

Numera är det trångt i sängen! Så här ser det ut varje kväll när jag ska lägga mig:

Sambon ligger i sin halva av dubbelsängen.

Två st hundar ligger i min halva - dessa flyttar sig med stor möda vid tillsägelse om att flytta på sig. Ibland hör de inte vad jag säger utan måste rullas med överkastet till gränsen mellan min och Sambons sänghalva.

Jag hinner sätta mig på sängkanten - det dyker upp två små ludna kattungar från ingenstans. Dessa är dock lättare att flytta runt till lämplig plats i sängen.

Två hundar lägger sig i Sambons halva, surt gloende på de ludna som matte (dvs JAG) måste gulla med en stund.

Sambon klagar över att det är ont om utrymme för hans ben. Han sparkar lite försiktigt för att undvika att sparka ner en hund på golvet. Jag tycker han klagar i onödan! Det är mysigt med hundar i sängen!!!

Jag sätter mig i sängen och tar sats för att lägga mig ner och läsa en stund. Då kommer den Stora katten och lägger sig bakom mig. Jag undgår i sista stund att lägga mig på henne, vilket inte hade uppskattats av Stora katten. Hon lockas till sidan och jag kan lägga mig på rygg.

Nu startar dagens kelstund tycker Stora katten! Det purras, kurras, strykes och gnides åt alla håll och kanter. Har jag fräckheten att försöka läsa min bok samtidigt, börjar det strykas och bitas i den så att det enda jag kan göra är att lägga undan den.

Nu kommer de små lurviga för att kolla vad Stora katten gör hos mig. Dessa stannar snabbt efter en blick från Stora katten och de rullar ihop sig i skarven mellan mig och Sambon. Just där jag inte vill att de ska ligga, är rädd de trillar emellan och kvävs.

Stora katten bestämer när gosandet är slut och stegar iväg ut i natten. Nu är jag så trött att jag hinner läsa två rader i boken innan jag får den i pannan. Ljuset släcks. Sambon har redan börjat sova hör jag.

Jag vaknar i natten och fryser. Inser att det ligger tre katter och en hund i MIN halva av sängen. Hur kommer jag fram till det utan att tända ljuset? Enkelt: kolla storlek på alla tassar man hittar runt omkring sig samt längd på svansar! Lätt som en plätt!

Hur går det med täcket? Jag får tag i lite av själva påslakanet och lyckas dra det över ena axeln, inser att jag ligger i en 3:e del av min säng - i resten ligger det djur samt ibland även Sambon...

Och sedan undrar alla varför jag har ont i ryggen???????

Lycka är

Skrålis
när man får borra ner näsan i pälsen på en spinnande kattunge!

Flytt av pappa och möbler

Nu är pappa installerad på sitt äldreboende och vi har fått dit de flesta möblerna han vill ha där. Nu är allt ännaklämt igen, det beror ju på att det är stora förändringar i hans liv. Häromdagen blev han jättearg för vi köpt ett högt fint sängskåp. Det ska ut! vrålade han. Sen var tv-n inte hans utan någon annans. Först när jag sa att Sambon och yngsta dottern burit ner den till bilen inför mina ögon så blev han tyst. Ett tag, sedan var det inte hans tv igen. Och hade han vetat att lägenheten var så liten hade han ALDRIG tackat ja till den... Fick förklara att han inte hade så stort val och att de flesta lägenheterna på äldreboenden är så små.

Till slut lugnade han ner sig och vi kunde se hans möbler och tavlor som är kvar i gamla lägenheten. Jag har tagit kort på allt för att han skulle se vad som är kvar, minnet är ju inte så bra. Vi körde bilderna genom tv-n och pappa kunde välja tavlor och annat han vill ha kvar. Tyckte jag var smart med idén med fotograferingen =O)

Jag har bara varit med om att tömma hem vid dödsfall. Att tömma en lägenhet medan personen lever är en annan ska. Känner mig lite kluven... Men det måste göras och vi är helt överens om hur det ska gå till, min pappa och jag. Vilket underlättar!

Jippi!!!

Min pappa har fått en lägenhet på ett äldreboende nära mig!!! Nu slipper vi köra genom hela stan för ett besök. Och jag kan t o m ta mig dit med moppen =O). I helgen ska vi köpa en hel massa saker han behöver där: fräscha sängkläder, snygga handdukar och gardiner m m. Ska också ta dit lite möbler som han redan nu vet att han vill ha där. Äntligen har min önskan inträffat!!! Att min pappa skulle behöva trilla och slå sig så många gånger plus få gallsten innan han fick den hjälp han behövt länge är negativt. Nu är vi lika lättade både han och jag över situationen!!! Det överväger det negativa. Särskilt glad är jag över att han inte känner sig tvingad att flytta dit utan har insett själv att han måste ha daglig hjälp. Det är ett stort steg att inse det och dessutom ta emot hjälpen man får.

På kattfronten intet nytt. Just nu har vi tre kattungar och en vuxen katt, plus två hundar. Kanske en och annan silverfisk oinräknad. Katterna har morrat och fräst, både liten som stor. Nu har Tigris och Skrålis fått viss kontakt och verkar gå bäst tillsammans. De andra två småttingarna är kaxiga till max mot Tigris, som mest ser till att undvika dem. Tigris och hundarna bryr sig inte ett dugg om varandra, de kan passera hur nära som helst. Tigris kan hoppa över huvudet på en vilande hund, som knappt lyfter på ett öga. De samsas i vår säng på nätterna med utan bråk, kan de känna igen varandra???

Tigris har hittat sin ena favoritplats som synes på fotot! Där låg hon sist med...

Tigris

vår jourhemskise som stannade hos oss tills i våras kommer tillbaka till oss - för gott! Åh jag är så glad!!! Hon har haft oturen att ha bott i två hem efter hon bodde hos oss och nu är hon tillbaka på Katthemmet igen... Efter övertalning av Sambon kom vi fram till en lösning vi båda var nöjda med:

Tigris ska stanna här hos oss nu! Inga mer hem till henne mer än vårt. Vi kommer inte att ta emot katter som jourhem förutom om det handlar om en enstaka kattunge. Då vi har nu stannat givetvis till de får nya hem. En av dem åker till nytt hem på lördag.

Ibland undrar jag

hur hemska människor kan vara - eller är de endast okunniga???

Var och tävlade lydnad tillsammans med vännen S i dag. I regn och blåst med endast 7 grader varmt - är vi kloka? Nej! Men kul var det!!! Ännu inget 1:a pris så vi kan gå vidare till klass II. Tiffen var jätteduktig, låg helt stilla och tyst i det våta kalla gräset. Vi fick en 8:a på linförigheten - har jag nog aldrig haft med någon av mina andra hundar =O). Sen tyckte hon att hade jag sagt sitt kvar på inkallningen så skulle hon ta mig tusan sitta kvar också... Hon tävlade med sådan glädje idag att jag var så nöjd så nöjd.

Nu var det inte Tiffen jag skulle skriva om utan S:s domare. S kämpade på med sin hund, betygen var underligt låga (samma för alla i klassen). Dock fick de till det mycket bra på vissa moment och samarbetet mellan momenten var bra. Vid prisutdelningen avslutade denna domare med att tala om för de tävlande att det var flera stycken som inte var klara för tävling!!! Jag blev mållös när S berättade detta!!! Jag såg flera ekipage och det var som vanligt en del missade lite här och där, men inget överraskande på något sätt. Har ALDRIG varit med om en sådan kommentar från en domare någonsin!!! Tvärtom, ofta säger de ex vis att synd en del hade en dålig dag idag - hoppas det går bättre nästa gång!!!

Men det som fick mig att gå i taket var när S visade sitt protokoll. Hon hade fått avdrag i ett moment för att hon rörde sig. Nej man får inte röra sig så det blir ett dubbelkommando. Det gjorde inte S heller. S har ett funktionshinder som gör att hon inte kan stå blickstilla - det hade hon fått avdrag för!!! Jag har sett andra tävlande med olika funktionshinder, reumatiker, ryggskador, personer med sviter av strtoke. Man rör sig inte lika dant som en fullt frisk människa, man kanske släpar med ett ben, har svårt att stå still m m. Jag har aldrig hört talas om att dessa fått avdrag för - ja vad då??? Och det är ändå människor som tävlat i Elitklass där man kan hacka ner på en konkurrent och domarna kräver extra mycket.

Jag har tillstånd att tävla i rullstol (ja skratta inte men så är det! Rullstolen är ett hjälpmedel gud bevars och det får man inte ha står det i reglerna!!!). Ska S behöva ha ett intyg på att hon kanske
gör en liten ofrivillig rörelse ibland??? Nej där går väl ändå gränsen. Eller???

Datorfri helg

lyckades jag faktiskt med att genomföra! Från fredag strax efter lunch tills ikväll vid 20-tiden har datorn inte varit på en endaste sekund!!! Strongt va! Igår hade jag mycket abstinens och var tvungen att skriva lite på tangenterna - ungefär som att ha en låtsas cigg istället för en riktig... Kunde inte slita mig från kontoret, har nu färre och mindre högar runt om. Fick ut min FB, FV. blogg och mailande genom att städa kontoret. Ett tips till andra =O).

Och nu kommer jag bara in på FB men kan inte göra något alls...

En helg utan...

Facebook
Farmville på FB
E-mail
Bloggande
ja datorn ska vara stängd fr o m nu till söndag kväll samt
Fartöverträdelser

Tyvärr är det ingen som tror mig...

Täby galopp filial

är vi hemma just nu! Tre små kattungar dundrar (ja de DUNDRAR) runt i huset. Under och uppe på möblerna, över och på människor och hundar (hundarna HATAR att agera språngbräda!). Runt runt. Ligger man i soffan och läser är man en upploppsraka för en katt, eller landar det en på magen så är man trampolin så katten kan svinga sig upp på nästa möbel. Än väger de bara strax över ett kilo. Jag hoppas de fått nya hem innan de väger 3 kilo...

Nu är den här!

HÖSTEN!!! Vår bostadsrättsförening hade öppet för vinterförvaring ikväll, d v s man släpar in sommarmöblerna och ut vinterdäcken (om man råkar vara med bil) ur ett särskilt förråd.

En titt ut i trädgården - så tomt och trist...

Celebert besök

har vi haft idag! Det var Kajsa Kavat och Äldsta dottern som kom på besök. Eftersom dottern brukar passa våra hundar när vi är iväg har vi sagt att Kajsa ska besöka oss lite då och då för att inte glömma hundarna.

Det var absolut ingen fara att hon glömt hundarna! Hon var inte det minsta rädd för dem! Men de tre andra fyrbeningarna som är här! Fy vad de var läskiga!!! Kajsa var väldigt intresserad av dem på avstånd, men kom de för nära - på 1 cm avstånd - så skulle det fräsas och morras. Hon flyttade inte alltid på sig utan låg kvar och tittade när de andra katterna lekte.

Det är konstigt med Kajsa, från första dagen hon var här har det kännts som om hon alltid funnits här. Mystisk känsla tycker jag. Kan bero på att hon alltid betett sig som hon alltid bott här i hela sitt liv - och det har hon ju nästan!

Man kan inte vaccinera sig mot livet...

Efter att ha haft några veckors neråtdipp kände jag att jag måste ta kontakt med min klinik. De har alltid sagt till mig att höras av om det blir för jobbigt. Sagt och gjort, för en gång skull gjorde jag detta. Efter att ha berättat hur läget var fick jag det helt fantastiska svaret: Man kan inte vaccinera sig mot livet!

Alltså, är man 50 +, levt med ett funktionshinder i hela sitt liv förutom de två första levnadsveckorna - kan jag säga: Det vet jag tyvärr redan!!! Som funktionshindrad VET jag om att livet inte alltid är enkelt, det finns andra skäl också till varför livet kan vara både tufft och hårt förutom att ha funktionshinder.

Det samtalet knockade mig definitivt. Min hängbro svajar för fullt igen...

Det känns

som om jag går på en svajig osäker hängbro. På andra sidan håller repfästena att gå av...

DUKTIGA HUNDAR!!!

Åh vad duktiga mina hundar var nu =O). Skulle hämta en almanacka i hallen. Hundarna ligger under datorbordet bägge två. Kattmaten var upplyft men det fanns kattbajs i kattlådan... Hundarna ligger ca 30-50 cm från lådan med läckerheterna. Träningsnörd som man är tänker man: Vilket bra tillfälle att träna Platsliggning med dold förare!!! Hilka fattar ju 0, hon kan ligg (snabbare ligg får man leta efter!!!) med vad kvar betyder - ett grisöra kanske? Jag backade långsamt ut från kontoret, kastade mig iväg efter väskan med almanackan - då hörde jag en hund börja traska. Jag vrålade LIGG KVAR!!! Hoppades ju inte att Tiffen skulle gå upp efter mamma som förmodligen var den som stod vid kattlådan.

Till min VÄLDIGT stora förvåning kommer Hilka utan kattsand runt nosen, men jätteglad. På kontoret ligger TIFFEN som en Sfinx - rör inte en fena! Vad glad jag blev över hur duktiga de var!!! Tar med en kattlåda med innehåll till brukshundklubben nästa gång - innehållet kan även användas som extern belöning =O)

Sjuklingen

Ja den etiketten kan man sätta på mig denna veckan som gått. Min armbåge svullnade upp, blev röd och het och gjorde vansinnigt ont i måndagseftermiddag. Jag hade varit väldigt pasig (halländska för ordet trött) i flera dagar innan. Missade middagen på Harrys med Galna gänget, fattar ni att jag var SJUK jag var som missade det!!! Resten av veckan har jag tillbringat i sängen mestadels sovande. Med lite extra inflammationsdämpande medicin blev armbågen lättare att klara av. Till sist insåg jag att ett läkarbesök var nödvändigt. Alltså, jag anser att man ska kurera sig själv och inte springa till doktorn i "onödan" =O).

Väl hos doktorn fick jag veta att jag hade en inflammerad armbåge - det kostade 130:- att få reda på något jag redan visste! Dessutom fick jag höra att jag var genomskinlig! Nu har jag gått hos samma doktor i åratal, annars hade jag ropat på hjälp... Åt doktorn!!! Jag var så blek att jag var genomskinlig, läkarna använder denna term på väldigt bleka patienter, vilket jag tydligen var. Fick ju erkänna hur trött jag varit i över en vecka. Då kom min käre doktor med ordet jag hatar: PROVTAGNING!!! OK sa jag får jag bara Karin så är det lugnt. Jag insåg att vi inte hann med att stryka på emlasalva (bedövar skinnet, bra för spruträdda!). Stackars Karin brukar inte få en droppe ur mig ÄVEN om hon hittar kärlet (om jag inte har salvan på). Jag tror jag var jättesjuk i torsdags när detta hände. Jag struntade totalt i att jag skulle stickas, jag lämnade flera liter blod kändes det som - men det gjorde inte ont och Karin fick sina rör fyllda. FATTAR ni hur SJUK jag var!!! Lade frivilligt fram armen, svettades inte, de kunde huggt av armen och jag hade bara lett åt dem. Nja fullt så sjuk var jag ändå inte.

Armen känns fortfarande men är mycket bättre (om nu någon vill veta hur det gått). Men jag är lika trött ännu... Bara att invänta provsvaren nu!

Nya jourhemskatter

Då var det dax igen för några nya små misar i huset! Kajsa Kavat hann lämna oss och sedan tog det bara några dagar så var huset fullt igen med kattungar. De visade absolut ingen rädsla för våra hundar, vilket får mig att tro att de växt upp med hund omkring sig. Men man vet ju aldrig...

De små är födda i början av augusti. En hane är helt svart, Sotis. med några vita strån under hakan. Han är väldigt lugn jämfört med sina systrar. Skrålan, en hona som LÅTER mycket - därav namnet, tigrerad med lite rött, en framåt orädd tjej. Sist men inte minst, Snäckan, hona, trefärgad med vita sockor på alla tassar. Mycket kelsjuk, gillar ligga nära. De är väldigt sällskaapliga av sig, vill vara med där vi är och ligger gärna nära nära!

De har varit dåliga i sina magar sedan de kom, kanske pga stressen av att byta miljö. Vi har gett dem kokt fisk som de slukat! Nu börjar de bli bättre. Jag och Sambon diskuterar ständigt konsistensen på deras avföring, vi kikar noga och rapporterar sedan till varandra i termer så som: rinnande, någon klutt i det rinnande, korvliknande men löst o s v. Vi gör detta även om det råkar befinna sig andra personer i närheten, inte uppskattat alltid. Börjar känna mig som Gillian i det engelska Du är vad du äter. Hon jagar ju jämt "den perfekta bajsen". =O)

Min känsla

SORG

Att tappa fotfästet

Ibland möter vi dem som av en slump. De man behöver när livet är som mörkast.

När det inte finns någon ljuspunkt och inget framtidshopp.

Då finns de där med sin kunskap, empati, ger en trygghet - det kommer att bli bättre!

Säger: Det kan ta tid men du kommer att må bra!

Man tvivlar på orden - vad vet de om mig!

Vad vet de om att inte orka möta morgondagen?

När det har blivit normalt att se allting i svart hopplöshet.

När man inte bryr sig om någonting - att leva är bara ett tvång.

Jag hade tur - jag mötte en av dem som kunde hjälpa mig tillbaka!

Det har tagit tid och kraft - jag är inte framme vid målet ännu.

Men en bra bit på väg tack vare tryggheten jag fått med mig.

Insikten att jag kommer att kunna må bra med olika former av insatser.

Då får jag ett besked som snabbt för mig ner i den svarta gropen igen.

Plötsligt rycks marken under mig bort och ångesten griper tag i min själ.

Personen som varit min livlina och trygghet kommer inte att finnas kvar i mitt liv.

Genast kommer oron - hur ska det nu bli?

Finns det någon annan som har livlinor jag kan ta tag i?

Ångesten svider i magen, tankarna surrar i huvudet dag som natt.

Tänk om... jag tappar fotfästet i livet igen.

Tänk om... Jag inte hittar någon annan som jag känner sådan tillit till.

Tänk om...

Jag har varit så tacksam att denne person kom in i mitt liv så livet kunde fortsätta.

Alla får inte den chansen.

Jag fick den och jag tog den.

Kanske har jag blivit så trygg att jag kan klara mig?

Kanske har jag orken att öppna mig för en ny människa som kan stötta mig?

Just nu har min trygghet fallit ihop som ett korthus.

Det känns som marken försvunnit under mig.

Jag har tappat fotfästet.

Tre nykomlingar till familjen

I går kväll fick jag ett sms från en vän, som undrade om vi ville ha tre kattungar under kvällen? Raskt frågade jag Sambon som i sin tur undrade om de gick på lådan. Detta tolkade jag som ett ja - han sa ju inte nej! Svaret till vännen blev ett ja så klart.

Vännen kom med tre mycket söta kattungar, två tjejer och en kille. De hade lite ovanliga namn som vi aldrig i livet kommer att lära oss så två av dem döptes snabbt om till Sotis och Snäckan, den tredje har vi lite svårt att hitta namn på. Det ska vara på S, till en väldigt framåt tjej som snackar väldigt mycket. Kom gärna med förslag...

Idag har alla tre haft diarre så jag införde matförbund. Ingen idé att ge dem mat när den genast kom ut igen. Ikväll ska de få lite kokt fisk för att se om de kan äta något. De är inte sjuka på något sätt. Tvärtom så beter de sig som om de bott här jättelänge! Och de är helt hundvana! Nu håller vi tummen för att de får i ordning sina små magar.

VAR FINNS MINA PENGAR???????

Jag har en fråga:
När jag skickat iväg pengar via mitt bankkonto på internet, och mottagaren inte fått dem trots det gått flera timmar VAR FINNS DE DÅ?????????? Kan någon svara på det????????? Ligger de på någon server någonstans i världen????? Kan jag ta tillbaka dem???????????????

Ja visst

frågade jag Polisen som bötfällde Sambon om man kunde betala direkt och om de tog kort =O). Mina barn tycker detta är så otroligt PINSAMT, medan jag tycker att jag var rolig =O). Poliserna skrattade FAKTISKT åt det, även de har säkert fått frågan förr. Yngsta barnet säger att man inte får skoja med Polisen. Nähä, men det gör jag ändå - om det är "rätt" sorts Poliser. De är väl människor de med, och kan man muntra upp dem lite så är väl det bra? De ser allt för mycket elände ändå.

Fått städat lite på kontoret idag. Tack vare att jag inte kunde vare sig maila eller skörda mina grönsaker på FarmVille (Facebook). Blev så frustrerad över detta (snacka om i-landsproblem) att jag i rena ilskan började plocka med alla papper.

Nu är jag tillbaka 25-28 år igen - tvättar nedkissade kläder åt pappa. Förra gången var det barnens, cirkeln är sluten kan man kanske säga. Det måste kännas oerhört förnedrande för min pappa, jag har inga problem med det - å andra sidan skulle jag inte vilja att min pappa skötte min smutstvätt...

Pappa

Besökte min pappa i går igen. Han var mycket arg för att Sambon gick med keps inomhus. Det framförde han medan Sambon var ute och letade kläder som vi inte hittade. När han återkom väste jag till honom att ta av kepan. Och min pappa blev så glad så glad.

Vi höll sedan på att försöka få honom att förstå vilka kläder vi tog hem för tvätt, vilka som hängde i garderoben och vilka personalen hade tvättat. Han sa att han förstod inte! Jag har i dessa situationer hur mycket tålamod som helst fast jag säger samma sak minst 10 gånger (nä jag överdriver inte!). Tyvärr märker jag på min pappa att närminnet blir sämre och sämre. Ja inte bara det minnet utan minnet överhuvud taget.

Vi pratade om hur det skulle bli när han fick plats på ett äldreboende, och det kommer han ihåg att han ska till! Men han tror inte det blir bättre där. Jag försöker få honom att kanske tycka det blir bättre där eftersom han får ha egna möbler, tavlor o s v. Han började prata om vilka möbler han skulle ha, men kom inte på några... När jag frågade om han ville ha det eller det så kom han ihåg vissa men inte andra. Ibland frågar han så förvånat: Har jag det? Är det mina? Jag kom på en genial idé (om jag får säga det själv...)! Jag ska fotografera hans lägenhet (möbler, tavlor, foton m m), lägga in bilderna på min bärbara dator och sedan visa honom bilderna. Låter väl mycket pedagogiskt =O).

Nu får vi ju se hur stort rummet blir så klart, men han kan ju fundera på det så går tiden liiite fortare. Han var väldigt ledsen i går när han pratade om sin situation. Han ville hellre gå bort än fortsätta ha det som han har det. På ett sätt kan jag förstå honom. Han har alltid klarat sig själv, aldrig varit särskilt sjuk förutom en tumör i ögonhålan, och han har alltid varit något av en ensling. Nu är han helt hjälpberoende i många situationer. Men jag vill ju ha min pappa kvar så länge jag bara kan (lite ego är jag i det fallet). Han är den siste äldre nära släktingen jag har! Och så är han ju min PAPPA! Att helt stå utan föräldrar blir konstigt - jag är ju fortfarande ett barn så länge någon finns kvar.

Jag ska åka och lämna tillbaka hans larm samt hämta nycklar. Min pappa förstod inte att han hade haft ett larm hemma, det kom han inte ihåg. När han sedan trodde att det var det larmet han nu hade på armen och jag sa nej, då blev han totalt förvirrad. Och sedan gjorde jag det ännu värre för honom när jag sa att han får ett nytt larm på äldreboendet... Vi kunde inte reda ut det så han förstod. Inte heller förstod han att hans rullstol är hans så länge han behöver den, för att inte tala om rullatorn.

Hjälp! Det går så fort utför för pappa nu!!! Jag märker vid varje besök att hans minne bara blir sämre och sämre. Han frågade till sist om det var något han måste komma ihåg, men jag lovade hjälpa honom med det - vad ska man säga?

LYCKLIG LYCKLIG LYCKLIG

Vilken underbar dag jag hade i går! Det blev häst för hela slanten hela dagen. Jag kan knappt tro att det är sant! Jag visste inte om jag skulle knipa mig i armen eller gråta av glädje när jag körde Birke i skogen! Att själv kunna ta sig ut på en skogspromenad var en härlig känsla! Madde var med och gav en hjälpande hand när jag behövde det, vilket är en trygghet! Så småningom ska jag klara mig själv är det tänkt. Vädret var bara så härligt, det luktade gott i skogen och jag rastade både Assistenten och hennes hund =O). Dessutom fick jag mig en liten tur i snabbare tempo än trav när en travare plötsligt dök upp bakom mig. Alla, inklusive Birke, såg travaren utom jag...

Eftermiddagen tillbringades på Travet, dax för veckans lektion! Fick köra Neptun som jag tycker mycket om. Han knatade på med mig och Assistenten i kärran. Jag vet inte om vi var för tunga eller vad det var, men vi lyckades få punka på vagnen. Det blev att i sakta mak ta sig tillbaka till stallet...

Önskar jag kunde spara denna dagen i en burk eller något liknande...

Dyraste kattleverans???

Kajsa Kavat skulle levereras till Äldsta dottern idag. Hon har fått ett varaktigt hem hos Äldsta dottern. Jag och Sambon körde till Äldsta dottern med Kajsa. På vägen dit när vi var nästan framme möter vi Polisen. När vi är ca 100 m från parkeringen hos Äldsta dottern upptäcker jag Polisen bakom mig!!! Jag parkerar så fint - Polisen parkerar fint bakom mig... Min första tanke: Vad fan har jag gjort nu? Nästa tanke: Jag vet att jag inte har kört för fort!

Sambon kliver ur med Kajsa i famnen som han lämnar till Äldsta dottern. Polis 1 frågar vänligt Sambon om hur han mår och konstaterar samtidigt att Sambon inte hade BILBÄLTET på sig!!! Det hade de sett när vi möttes... Sambon fick böter på 1.500 kr. Han försökte förklara att vi bara skulle lämna en kattunge. Polis 1 var obeveklig - MAN SKA HA BÄLTE PÅ SIG. Vilket är helt rätt. Jag frågade om man kunde dra kortet (BETALkortet) direkt men det kunde man inte =O).

Jag fick visa körkort och blåsa för Polis 2, mitt körkort gällde och jag befanns vara nykter =O). Äldsta dotter frågade Polis 2 om böter för lyktlösa cyklar: 300 kr fram och detsamma för bak. Så nu vet ni det med.

Det lustiga (tycker nog inte Sambon) är att JAG bryter mot lagen varje gång jag kör bil medan Sambon alltid är riktigt ordentlig. Och ändå får HAN böter... Vad jag gör som bryter mot lagen? Det vet den som känner mig =O)

Glädjande besked!!!

Idag blev det bestämt att min pappa ska komma till ett äldreboende. Han framförde med stor bestämdhet att han inte skulle tillbaka till sin lägenhet igen! Och han skrev på en ansökan till plats på ett boende. Jag blev väldigt glad och lättad att han själv förstår att det skulle bli svårt för honom hemma. Nu får han vänta tills det blir ett rum ledigt på något av de två ställen som han ville till. Jag förstår ju att någon annan måste avlida för att han ska få ett rum, eller i alla fall bli väldigt sjuk. Det känns lite så där... Man önskar ju inte livet ur någon samtidigt som jag ju vill att pappa ska komma från kortis.

Vad som är lite tråkigt är att pappa kan bli både arg och elak mot oss, sina närmaste. Sådan har han aldrig varit innan. Fick prata med den underbara sjuksköterskan om detta, så jag fick tips på hur vi ska hantera det. Man blir ju väldigt förvånad när ens pappa tillrättarvisar en som om man vore 5 år eller så... Han är ändå gladare nu och mer social, vilket gör mig jätteglad!!! Det är bara att bita ihop och försöka gjuta olja på vågorna om han blir elak.

Kajsa Kavat

hittade vi idag i toppen av vår Benjaminfikus! Allra längst ut på grenarna skulle hon med.

Idag blev det klart att hon ska få ett varaktigt hem hos Äldsta dottern, som passade henne när vi var på Öland. Kajsa är en helt underbar katt trots att hon är så liten. Idag har hon lyckats skrämma slag på Maddes lagotto som är van vid katter. Det tog en bra stund innan lagotton tyckte att det där lilla krypet var OK. Det kanske t o m skulle föreställa en katt...

Små kryp hittade vi idag när Kajsa kräktes. Som Sambon sa: kräket rör på sig. URK!!! Tur han var hemma och kunde ta hand om det hela. Nu har hon fått maskmedel så vi får hoppas maskarna försvinner SNABBT! Vi lovade att hon skulle vara maskfri när Dottern fick hem henne =O)

Besök på vackra ÖN

Äntligen var det dags för besök på underbara Öland! Som vanligt har vi bott på en camping i stuga. Där är jättehärligt att bo. Vi ser Ölandsbron och Kalmarsund från fönstren i allrummet/köket. Hundarna gillar att vara där, även om de inte gillar resan dit... Båda är åksjuka men får varsin halv åksjuketablett innan vi åker, och det funkar faktiskt! Ingen kräker i alla fall.

Vi tränade lydnad med våra vänner från Borgholm, Karin och Åke, samt fikade, åt middag och pratade-pratade-skrattade-skrattade... Gästvänligare och omtänksammare människor finns inte! Karin passade på att knipa sitt 3:e förstapris i lydnadsklass 1 så hennes servicehund Kaisa får lägga till titeln Lp I. De var jätteduktiga, det är underbart att se dem på tävlingsplanen.

Tiffany står undrande inför vattenmonstren Kaisa och Wille, Karins och Åkes flattar. Jag kan säga att våra hundar INTE kastade sig i böljan med samma glädje. Möjligen doppar de tassarna lite grand. De gillade inte heller att bli skakade vatten på. På campingen finns en strand där hundarna får vara. Eftersom det är lågsäsong bor det inte så många kvar där, vilket gör att man kan släppa hundarna lösa. Om de älskar det? JAAAA!

Vi var faktiskt inte och tittade på någon sevärdhet denna gången - det blev mest träning och tävling, vilket var jätteroligt. Att bara VARA räcker gott för mig på Ön. Ligga på bäddsoffan i stugan, lyssna på regnet mot plåttaket och ha ett varmt täcke att kura under - kan det bli bättre??? Ja kanske om solen skiner så man kan vara ute med hundarna... De dagarna kommer de med.

PREMIÄRTUREN

tog jag i går med Birke. Hans sele är väldigt mycket enklare att sätt på än en travsele!!! Hans ägare Ulrica var med och visade hur påselningen gick till. Sedan tog vi en tur i skritt, vi var en hel drös som traskade iväg: Jag med Birke, Ulrica med rottisen Eddie samt Madde och lagotton Alice. Han kändes bra att köra, var ganska pigg - i alla fall när vi startade =O). Vi hade olika åsikter sedan om man skulle/skulle inte passera grannens nyfikna hästar. Som vanligt är jag för mesig, har svårt att kräva något ännu. Eftersom jag är ganska envis tror jag att det kommer att bli bättre ju mer jag kör. Jag kommer inte att köra ut själv förrän jag känner att han lyder mig till 100 %. Någon kommer att få traska eller åka med oss som säkerhet för både mig och Birke.

HAN ÄR HÄR!!!

Ja inte hemma hos mig utan hemma hos Madde, min assistent. Vem då är hemma??? Agent Birke, 11 år och gotlandsruss. Ponnyn jag ska ha tillsammans med Madde och hans ägare. Det är meningen att jag ska stå för motionen, d v s köra honom minst 3 ggr/vecka. Det är bara inte sant - är det en dröm vill jag INTE vakna upp. Hoppas nu att han går bra ihop med de andra hästarna i hagen!!!

Försvunna byxor!

Idag var vi igen hos pappa. Han hade blivit av med ett par pyjamasbyxor och var väldigt upprörd över detta. Sambon lyckades med personalens hjälp till sist hitta dem - i tvättkorgen! Men det tog en stund. I alla fall var pappa så nöjd och glad när de var lokaliserade.

På travlektionen i går fick jag köra Kontrig, min stora favorit. Vi hade tur med vädret och jag känner mig i närheten av paradiset när jag kör honom - så mycket älskar jag det. Sedan lyckades jag bli sparkad på ena foten av honom men det var mitt eget fel som var klantig. Skulle sela av honom och sitter med fötterna under magen på honom. Rätt som det är sparkade han mig med ena bakhoven rakt på foten - aaaaaaaajjjjjjj (jag svor lite). Men han sparkade efter flugor och det var inte riktat till mig. Men ONT gjorde det...

Yngsta dottern åkte med mig i vagnen, fick ha hjälm på sig hon med. Först höll hon sig i vagnen för hon tyckte det gick fort (knappt joggingfart), men sedan insåg hon att fortare än så här gick det inte. Hon var modig och hjälpte mig med på- och avselning av Kontrig - hon är jätterädd för hästar! Hon fick ta tömmarna lite för att känna på hur man styr hästen.

Yngsta dotter slutade idag sin heltidstjänst hos mig. Hon ska plugga men kommer att arbeta varannan helg. Hon har arbetat hos mig i sex år - nu var det dags att gå vidare i livet. Tror jag blir bra för oss båda. Det kommer att kännas konstigt men nu kan vi ta en fika på stan eller shoppa lite UTAN att vara brukare/assistent. Nu kan vi enbart vara mamma/dotter =O)

I kväll fick vi tända fönsterlamporna - känns vemodigt, nu vet man att det blir mörkare och mörkare... Mitt i vemodet är det mysigt, jag älskar hösten särskilt om man får vara inne när det blåser och regnar!

Att bli förälder åt sin förälder...

Min lilla pappa ligger på korttidshem efter en sjukhusvistelse. Han har svårt med allt säger han, benen bär inte och inte vill han träna dem. Hela kroppen är stel och värker. Han struntar i allt, tycker det "är bedrövansvärt att ha hamnat i denna situation". Vad svarar man??? Visst är det jobbigt att behöva så mycket hjälp t o m med det intimaste. Jag om någon förstår ju det - men hur ska jag få honom att förstå att det är hjälp han kanske behöver resten av sitt liv... Jag vägar inte ens säga det utan försöker peppa honom att gåträna (ska han inte!), äta med de andra i matsalen (ska han inte!), titta på tv-n i dagrummet (ska han inte!), läsa Hallandsposten (ska han inte!), visa mig hur jag ska fylla i hans bankkonto för att ha ordning på inkomster och utgifter (ska han inte!), fika lite (det gick idag för första gången men bara om han får sitta på rummet), använda sin hörapparat så vi slipper skrika (ska han inte, han bad mig ta hem den och fick ett utbrott för att jag först nekade!) o s v.

Efter en vecka på kortis känner jag mig helt slut i att få trösta, prata med personal och sjuksköterskan i frågor som han inte vill/vågar ta upp med dem. Allt i från att han vill ändra tid på sin kvällsmedicin till att persiennerna är neddragna hela dagarna. Jag har åkt dit varannan dag och han blir jätteglad över att jag kommer, men jag har försökt få honom att förstå att han själv kan påverka sin situation lite genom att åka ut i dagrummet och äta, prata, se på tv o s v. Men nej. Han vill sitta ensam på rummet med neddragna persienner... och titta på väggarna. Efter mycket övertalning fick jag honom att ha en egen telefon (den skulle han inte ha för han kunde inte ringa själv) så han kan ta kontakt med mig. Det har han gjort och berättat att viss personal jävlas med just honom. SUCK!!! Ingen jävlas, han har sådana här fantasier sedan tidigare. Jag ängnar mycket tid åt att försöka övertyga honom om att INGEN vill vara elak mot honom. Och varje gång blir han JÄTTEARG på mig för att jag säger emot honom.

Funderar på att bara besöka honom var tredje dag för att försöka få honom att komma ut ur sitt rum och ta kontakt med andra. Vet inte om jag tänker rätt. Vem jag fråga? Jag är närmsta släkting och har ingen att diskutera med. Jo med Sambon (min) såklart, han lyssnar och ger råd. Det känns väldigt jobbigt. Men jag vet att min pappa har det ännu jobbigare.

Tisdag i HUNDENS tecken samt rökutveckling

Dagen startade med en lång promenad tillsammans med vännen K och hennes hundar. Ville visa henne en trevlig runda att rasta hundarna på. Jag hade tagit med vatten till djuren och denna gång hade jag en mugg till K:s hundar och en till Tiffany eftersom Tiffany vägrar dricka efter de andra hundarna. Det blev en rejäl tur, Tiffany blev trött och fick åka med i moppen en bit. Hon stod upp i mitt knä som en galjongsfigur på en båt. Det är så kul att se hur våra hundar bara ÄR utan något tjafs sinsemellan. Å andra sidan hann de ju bekanta sig den gången vi gick till Sperlingsholm och via Frennarp hem till Vallås...

Husse har varit och fiskat tillsammans med min Lillebror i Öresund idag. Blev ingen middag... Bättre lycka nästa gång!

Dagen avslutades med en clinic hos VOV pedagogik (Jenny Wiberg) med Maria Hagström som berättade och visade hur man med lek kan träna hundar på ett för både hund och förare roligt och effektivt sätt. Lärorikt och intressant, fick flera AHA-upplevelser som jag ska prova med Tiffany.

OK rökutvecklingen då??? Hade tvättat håret inför kvällen och stod med vått hår och tänkte föna till det innan jag åkte. Poff sa det, det blixtrade till och sedan vällde röken ut från hårfönen... Jag bara skrek och ryckte ut kontakten från väggen. Det blev till att åka till Slöinge och se ut som om någon hällt en hink vatten över mig nyss...

Kan livet bli bättre?

Tillbringade eftermiddagen med vännen Sussi, hennes familj och hundar på Laholms BK. Perfekt väder, lagom varmt och med en hund som verkligen vill jobba. Min dotter/assistent H var med och passade på att sola.
En eftermiddag då man vill stoppa tiden, känslan av glädjen att träna hund - att känna: Du och jag Tiffen. En känsla som jag hoppas kunna plocka fram när det blåser regn horisontellt i höst =O). Kan man bara få ha det så bra??? Kände samma på travlektionen i torsdags, satt och bara njöt så jag nästan glömde köra...
Att vara här och nu - det är livet!

Två nya kärlekar!!!

Ja då har det hänt igen =O)!!! Man är KÄR och lycklig! En kille och en tjej är det... Båda på fyra ben!


Först kom lilla Kajsa Kavat till oss fredagen den 14 augusti genom Kattfoten och Lollo. En liten ca 4-5 veckors kattunge som hittats i Stjärnarp. En brun/svarttabby mise med världens vackraste ansikte - hon ser ut som en bergspuma!!! Och är alldeles underbart bedårande söt och mysig. Avsikten är att vi endast ska vara jourfamilj tills hon får en varaktig ägare. Men det vete 17 om jag vill släppa henne...



Nästa kärlek, och betydligt större i formatet, är russet Neptun som jag kört på Travskolan när den startade i torsdags. Alltid pirrigt med ny häst men han var supertrevlig och gick bra att köra. Ska försöka få till ett bättre foto, han är mörk i alla fall och alldeles lagom i storlek. Jag var lite ringrostig med påselningen (om ni bara visste hur många remmar det finns på en sele...) men körningen kändes mycket bra - det är kanske som när man lärt sig cykla?

Från och med nu ska jag börja blogga igen. Har inte haft riktig ork till det innan i sommar (vart har den förresten tagit vägen???), men nu ska jag åter bli flitig =O)!

MIN STJÄRNA RONJA

( Foto A Lempe)

skulle fyllt år idag...

Jag längtar till den dag jag åter får smeka ditt huvud, gå långa promenader med dig

och får se in i dina tindrande ögon!

Älskade vän - vi ses snart igen!

LYCKA ÄR:

• Att äta egenhändigt odlade bär till fil och flingor
• Att ligga på solsängen och lyssna på fontänen i dammen
• Att hundarna lägger sig nära nära i sängen på natten
• Att solen lyser från en molnfri blå himmel

GRATTIS

fröken Jenny som nu blivit MAGISTER! Nej det handlar inte om könsbyte utan om klarad examen på Högskolan i Halmstad.Massor av nospussar från Tiffany och bamsekram från matte

Vi önskar alla en glad och trevlig midsommar!

Nu är dagen D nära!!!

Alltså dagen när vi på nytt åker till England! Bunkrat upp med MÅNGA sjösjuketabletter och hoppas att de denna gång rår på min sjösjuka... Har läst en del tips om hur jag ska klara mig så jag slipper se botten på hinken!

I år kommer Barnen att flyga över och vara med oss några spännande dagar i London. Har lovat att tillsammans med Sambon bära deras shoppingkassar =O). Jag är lite orolig hur de ska klara sig på egen hand i denna storstad, för inte kan de ha MAMMA med sig överallt, eller?

Pollenonisk

Vilken vår det varit och är! Har fått pollenallergi på "gamla" dar, eller som vi säger - pollenonisk. I år har det varit grymt! Trots medicin på recept som jag tar varje dag har jag varit så pollenonisk att jag fått gå och lägga mig. Ögonen rinner och kliar, näsan rinner hela tiden, kill i halsen och huvudet känns som inlindat i en turban. Jag har kunnat sova nästan hur mycket som helst de dagarna som varit riktigt jobbiga.

Det konstiga är att jag har testat mig på lasarettet och JAG ÄR INTE POLLENALLERGISK ALLS!!! Säger testerna... Verkligheten är en helt annan. Men trots allt så älskar jag våren!!!

Melodischlagerfavoriter

Hittade en del gamla favoriter från Melodischlagersfestivalerna. Idag kan jag väl undra hur jag tänkte då, men faktum är att vissa gillar jag lika mycket nu som då!

Min största favorit är Halleluljah som Israel vann med 1979, ingen låt kan slå den!

Om vi går ännu lite längre tillbaka så är Spaniens bidrag från 1973 inte dumt heller, de kom tvåa det året tror jag.

Tysklands bidrag 1979 gillar jag fortfarande lika mycket, fast det förstår jag inte nu när jag ser dem igen...

En av de få låtarna i tävlingen där jag faktiskt köpt skivan är My star med Brainstorm som kom 2:a eller 3:a 2000.

Min sista favorit är Serbiens vinnarbidrag 2007: Molitva

När man ser och hör låtarna får man i vissa fall ha ett "kläd- och dansfilter" som redigerar de värsta klädstilarna och brist på vettig dans. Men kul att se och höra sina ungdoms favoriter!!!

RÄTT LÅT VANN!!!

Så var årets musikaliska höjdpunkt (hahaha eller hur) avklarad. Melodifestvalen menar jag så klart. I år hade jag den goda smaken att rösta på Norge som faktiskt gick och vann. Den charmige Alexander med sin fiol, kallad fiolhobbiten av Äldsta dottern. Jag föll, eller snarare smalt för honom och hans låt.

Jakten på det perfekt kokta ägget

Den sista månaden har Sambon förgäves försökt koka det perfekta ägget i mitt tycke och smak. Han har tagit olika stora ägg, kokat på olika grader av värme, tagit till olika tid m m. Efter en massa försök åtog jag mig att koka äggen... Vips - DET PERFEKTA ÄGGET!!! Skadeglad - ja faktiskt! Sambon gav dock inte upp, han har kommit närmre och närmre för varje försök. Och i morse fick jag det äntligen - perfekta ägget kokat av Sambon!!! Gissa vem som var stolt som en tupp (hahaha)?

FÖDELSEDAG

Idag firar vi Sambon med presenter och tårta! Barnen kommer hit och firar med oss. Och till dogsen blir det säkert lite tårta över!!!