Sjuklingen

Ja den etiketten kan man sätta på mig denna veckan som gått. Min armbåge svullnade upp, blev röd och het och gjorde vansinnigt ont i måndagseftermiddag. Jag hade varit väldigt pasig (halländska för ordet trött) i flera dagar innan. Missade middagen på Harrys med Galna gänget, fattar ni att jag var SJUK jag var som missade det!!! Resten av veckan har jag tillbringat i sängen mestadels sovande. Med lite extra inflammationsdämpande medicin blev armbågen lättare att klara av. Till sist insåg jag att ett läkarbesök var nödvändigt. Alltså, jag anser att man ska kurera sig själv och inte springa till doktorn i "onödan" =O).

Väl hos doktorn fick jag veta att jag hade en inflammerad armbåge - det kostade 130:- att få reda på något jag redan visste! Dessutom fick jag höra att jag var genomskinlig! Nu har jag gått hos samma doktor i åratal, annars hade jag ropat på hjälp... Åt doktorn!!! Jag var så blek att jag var genomskinlig, läkarna använder denna term på väldigt bleka patienter, vilket jag tydligen var. Fick ju erkänna hur trött jag varit i över en vecka. Då kom min käre doktor med ordet jag hatar: PROVTAGNING!!! OK sa jag får jag bara Karin så är det lugnt. Jag insåg att vi inte hann med att stryka på emlasalva (bedövar skinnet, bra för spruträdda!). Stackars Karin brukar inte få en droppe ur mig ÄVEN om hon hittar kärlet (om jag inte har salvan på). Jag tror jag var jättesjuk i torsdags när detta hände. Jag struntade totalt i att jag skulle stickas, jag lämnade flera liter blod kändes det som - men det gjorde inte ont och Karin fick sina rör fyllda. FATTAR ni hur SJUK jag var!!! Lade frivilligt fram armen, svettades inte, de kunde huggt av armen och jag hade bara lett åt dem. Nja fullt så sjuk var jag ändå inte.

Armen känns fortfarande men är mycket bättre (om nu någon vill veta hur det gått). Men jag är lika trött ännu... Bara att invänta provsvaren nu!