söndag 4 januari 2009

Nytt år!

Det nya året ligger fortfarande alldeles nytt framför oss, fortfarande finns många vita tomma fält i almanackan. Eller rättare sagt almanackorNA, jag har minst fem stycken...

Jag har inte firat ett så lugnt nyår sedan vi skaffade hund. Bägge Hundarna och Katten var coola, de brydde sig inte ett dyft om raketerna som small. De lyfte inte ens huvudena eller öronen när det small som allra värst utan låg i varsin soffa och SOV! Katten satt med stora ögon och följde fyrverkerierna på himlen. Jag var så glad så glad för djurens skull! Men tänkte samtidigt på alla dem som hade fullt sjå med att få sina djur att klara denna afton. JAG VET HUR DET ÄR om man har en hund som är paniskt förskräckt för smällare och raketer. I höst har jag kört min cd med ljud (raketer, "bomber", åska och skott) flera gånger och den sista gången mycket högt. Jag inbillar mig att jag vaccinerat djuren så de tål alla dessa ljud bättre när de väl kommer. Tiffany har fått höra cd-n sedan hon var tio månader.

Min pappa ligger kvar på lasarettet. Han är väldigt ledsen, han inser nu att han behöver hjälp tror jag och han har alltid varit en person som levt och klarat sig själv. Det känns så klart i mitt hjärta med, även om jag förstått länge att det kommer en dag då han bara måste få hjälpen han inte vill ha. Och som han egentligen behövt sedan flera år tillbaka. Jag börjar känna mig som en mamma för min egen pappa, med alla bekymmer surrandes i huvudet om hur det ska gå för honom. Om jag får skoja så är jag i alla fall glad för att han inte är ute och festar på nätterna utan jag vet var han är =O)


Jag har nu plockat fram saxen och klippt Tiffany. Just nu ser hon ut som en schnauzer med Ho Chi Min-skägg i huvudet, vänster framben är nerklippt men inte det högra, hon är nerklippt på främre delen av kroppen men inte på bakre delen vilket gör att hon påminner om en drake. Bakbenen är också lite klippta här och där. Varför hon ser ut så här? Jo det började med att jag kammade henne och klippte av tovor. Vilket gjorde att hon såg ut som om hon hade skabb eller något sådant. Pälslösa fläckar på kroppen. Den lilla damen vill dessutom inte vara stilla så länge så jag klipper där jag kommer åt. Lovar att sätta in ett foto på henne. Husse säger att han vägrar gå ut med henne, men nu är det så kallt att hon ändå har sin Puppia-tröja på sig så det syns inte att hon är friserad a la Lempe. Misstänker att Husse får ta ett tag med trimmern för att få henne jämn. Har inte vågat fråga Husse om jag ska klippa hans lilla älskling Hilka. Känns inte som om det är någon idé, han betalar hellre för att hon ska slippa se ut som Tiffen.

Har avlagt ett nyårslöfte för mig själv. Det är hemligt och jag kommer att få det tufft, men för andra i min omgivning blir det lättare =O)

1 kommentar:

  1. Vad du än har för nyårslöfte så lycka till.
    En av våra två hundar tog det lugnt, eller inte, med allt smällandet, Alva. Hon var lycklig över att få vara ute i mörkret med oss tvåbenta som tjoade och tjimmade och förde allmänt oväsen. Leia höll sig undan men följde snällt med ut och var snart lika överlycklig som Alva, fast av helt andra orsaker. Godis! Tror det hjälpte henne en del för hon har inte reagerat över smällandet dagen efter. Vi får se vad tiden lider. Annars lånar jag gärna din CD. Kram Boel

    SvaraRadera