Häst och hund för hela slanten

Inte riktigt för hela slanten men nästan. Travskolan visade upp sig på Travet i går lördag när det var V75. Vi fick ta ett varv inne på banan precis före lopp 1. Så nu kan man stoltsera med att man (nästan) kört på travet med de stora grabbarna =O). Eftersom jag skulle köra i handikappvagnen med Kontrig fick vi köra först. Handikappvagnen är lite tyngre och Kontrig kan därför inte gå så fort. Efter kom alla barnen och ungdomarna i sina vagnar. Jag kände mig lite som en hönsmamma med alla små kycklingarna efter mig =O). Tyvärr tog jag inga foton men ska se om jag inte hittar något någonstans. Alla mammor och pappor fotograferade som attan. Det var jättekul att få köra. Jag hörde speakern presentera oss när vi var i första kurvan. Men hade han sagt, när vi körde framför alla i publiken på målrakan, att Marie Lempe just vunnit en miljon på lotteri så hade jag inte hört honom! Koncentrationen låg på max och sedan ville de att vi skulle se GLADA ut också... Alltså, vad begär de av en åldring. Jag har upptäckt att jag inte kan köra häst, prata med någon och titta på något annat SAMTIDIGT! Antingen stannar pållen, eller vrider jag nacken av mig eller så hör jag inte ett skvatt av vad som sägs... Min lilla tränare har det inte lätt med mig.

I helgen har jag haft två valpägarskolor och en rally träning. Vädret har väl varit lite trist, men så länge det inte vräker ner snö eller regn är jag väldigt glad.

Eftermiddagen idag ägnades till viss del åt uppvisningen i EM i konståkning. Fast nu när jag sett Stjärnor på is (i höstas) ser jag bara Tony Irwing framför mig... Konståkning är en av mina favoritsporter. Tror jag har sett det sedan slutet på 60-talet, och det är ju stor skillnad på den tidens konståkningsprogram och dagens. Framförallt är det i färg nu, det var det inte när jag började titta på det. På den tiden var det en sportjournalist vid namn Bengt Grive som pratade för tv. Han beskrev även färgerna i åkarnas dräkter. Det var lika spännande varje gång eftersom de färgerna han sa sällan fanns =O)

Fick mig även lite hästhoppning också under eftermiddagen. Och jag blev så himla glad. Min stora idol Hugo Simon var med (kort gubbe med mycket vikt upptill som den kvinnliga speakern sa... med andra ord lite och tjock) . Han är hela 67 år men rider lika bra som förr. Minns hans underbara häst Gladstone, Simon stod nästan upp och lutade sig bakåt för att hästen inte skulle fara iväg. Men vilken gnista det var i den hästen. Rodrigo Pessoa och Balubet - känn er blåsta. Det kommer aldrig mer att finnas en Gladstone!