GLÄDJERUS

Tänk att man kan känna en sådan GLÄDJE bara genom att köra en ponny 3 varv på en träningsslinga, en mycket lerig och skitig träningsslinga dessutom! Jag såg ut som en liten lergumma efteråt.

Idag fick jag köra på slingan själv, d v s Fröken satt bakom en annan ponny. Det kändes först lite ovant eftersom jag aldrig kört där själv, men det gick jättebra. Som sagt banan var väldigt lerig, jag tuggar grus ännu... Men varför inte hålla klaffen då så man slipper grus i munnen? Det går ju inte, måste svara Fröken på hennes köranvisningar och sedan måste man ju smacka och pppttttrrroooooa på pållen. Funderar skarpt på att skaffa mig mc-hjälm med visir för lektionerna (det kom lera på glasögonen och i ögonen med). Tror inte Fröken ens följer med ut utanför stallet i så fall...

Trots lera kändes det väldigt bra idag, jag t o m vågade kika på omgivningarna medans jag körde. Innan har jag varit fullt focuserad på att inte köra ner i diken m m. Och jag insåg att jag bara blir så glad när jag gör i ordningen hästen före påselningen, som jag får göra med viss handräckning och instruktioner ännu, medan jag kör och "efterarbetet" med avselning och annat.

De där dikena har jag respekt för. En av Döttrarnas klasskompis pappa cyklade på Travet med familjens golden retriever. Plötsligt tar hunden ett skutt ner i det vattenfyllda diken - pappan släppte vare sig cykel eller koppel och fick ett dopp tillsammans med hunden... Jag föredrar dopp i mitt badkar =O).

Jag hade en sådan lyckokänsla i min mage när jag lämnade stallet som jag inte haft på länge. Det gick nästan att ta på den ("Lyckokula"), och jag bar med den hem. Hade jag inte haft öron hade mungiporna mötts i nacken =O). Tänk om man kunde lägga in känslor i en burk som man gör med rödbetor. Å så ta fram dem och ta en bit glädje sådana dagar när man har sålt smöret och tappat pengarna. Vilken idé!