Tävling för kusken Lempe

var det i går på Travskolan för de som går kurs, eller kör ponny hemmavid. Man delas in i klass efter kunskapsnivå. Antingen kör man en konbana där det även finns liggande "stolpar" att köra mellan. Och för att göra det svårare lägger de på bollar ovanpå konerna också. Eller så kör man på bana där det gäller att pricka in idealtiden.

Jag var väldigt imponerad av ungdomarna, de är verkligen duktiga på att köra. Åldern har inget med körskickligheten att göra, så jag hade absolut ingen fördel av min i detta sammanhang höga ålder. En del såg på mig med lite förvåning - och det kan jag ju förstå. Hästintresset brukar väl gå över med åren hos flertalet, men inte hos mig. Att ställa upp på tävlingen var bara en kul galen grej för mig. Vad gör man inte för att få köra häst???

Jag fick köra en väldigt pigg Kontrig. Han studsade med bakbenen som om han skulle börja galoppera flera gånger, och hjärtat satte sig i halsgropen för sådant har han inte sysslat med innan när jag kört. Var bara att ta det lugnt själv och låta honom lugna sig. Vi var bara två i vår klass (klass 2) och jag lyckades knipa sergerrosetten med bara 3 sekunders marginal. Det var ren och skär tur, min medtävlare var mycket skickligare än jag. NTV var där och gjorde ett reportage. Jag fick en mikrofon under näsan när jag precis kravlat mig upp i vagnen. Hann inte kolla håret eller om snoret droppade från näsan... Och inte sa jag något intelligent heller. Jag kan inte prata och ha koll på pållen samtidigt (trots att jag är kvinna!).

Madde, min assistent, hade tagit med varm O´boy och bullar - det var perfekt efter min körning. Vi frös som jag vet inte vad. Men jag ville stanna och titta på de kommande klasserna med, särskilt bankörningen. Men efter tre timmar på travet gav vi upp och åkte hem till värmen.