Bland Plönningehästarna fanns en stor snäll pålle som faktiskt gått i handikappridning. Passade på att fråga (eller rättare sagt min assistent frågade) om ev hjälpmedel till mig som ryttare. Vi fick tips på att besöka mässan under hoppdagarna i Scandinavium. Och fick även höra: att visst skulle vi få upp dig på en häst... Tror att jag håller mig på backen trots allt även om drömmen att få rida lockar. Väl ute från stallet upptäckte vi att shettisarna fortfarande traskade runt med unga körsvenner. När alla ungdomarna som vill, hade kört fick jag återigen erbjudande att köra. Vagnen var lite hög men assistenten och kuskens dotter hjälptes åt att baxa upp mig i vagnen. Det var ju jättekul - och svårt! - att köra två ponnies på samma gång. Men en rolig erfarenhet som gav mersmak =O). Det var lätt att komma ur vagnen - jordens dragningskraft hjälpte till om man säger så...
Tränaren tog med fika till teorilektionen som bestod av hästens färger, tecken och alla delar på kroppen som man ska kunna för kopparmärket. Jag var helt slut i mina armar och tog mig knappt in i bilen vid hemresan. MEN KUL HADE JAG HAFT!!!!!! Inte nog med det - jag anmälde mig till travskolans körtävling nästa vecka, jag får starta i klassen +10! D v s i klass 2 för dem som tar järn- eller kopparmärket och har fyllt tio år (det var ju ett tag sedan...).
..jag utmanar DIG:)Se min blogg
SvaraRaderaKramar Maria Comstad