Överlevnad

Jippi jag har överlevt ännu en januari och februari!!! De två absolut värsta månaderna på hela året. Snöslask, dimma, iskalla nordost vindar, rått, kallt, grått, långt till varmare temperatur, iskallt småregn - den typiska halländska vintern. En kämpig tid tycker jag, humöret nergrävt i höjd med påskliljelökarna och mungiporna strävar mot jordens centrum. Tungsinnet knackar en i pannan, på axlarna sitter deppigheten och trycker ner ner.

Men nu börjar mungiporna sträva uppåt, jag har ännu inte behövt ställa in ett enda kurstillfälle p g a snöstorm, storm eller ösregn. Och det är ju positivt. Vårblommorna börjar så smått sticka upp ur jorden, jag kollar dem varje dag och gläds på förhand åt att få se dem igen. Alltid lika intressant att se vad som lyckats överleva vintern. Eller att försöka komma på vad det kan vara man satte förra året... Jag tror ju alltid att jag minns vad jag petar ner i jorden - det gör jag INTE! Sedan måste Sambon informeras om att det han tror är ogräs KAN vara en dyr planta vi köpte förra sommaren. Han undrar så klart vad den växten heter, men som sagt det kan ju även vara ett äkta ogräs.

Helgens Valpägarskolor har bjudit på en del glada skratt. Det där med att komma när matte eller husse kallar, när det står en tosig tant och skriker ens namn och skakar en flaska med godis - hur lätt är det??? Men det är nyttig träning och förhoppningsvis inser hundägare att man MÅSTE träna på inkallningen - inte bara kräva att hunden ska komma. Jo när hunden är vuxen och vet vad ordet HIT betyder DÅ kan man kräva det, även om man behöver höja motivationen för hunden att komma även som vuxen. D v s att belöna hunden när den kommer med något hunden vill ha: lek, klapp, godbit, busa med vante o s v. För tyvärr är
det så att för många betyder ordet HIT = Hund I Terrräng (enl Anders Hallgren). Ofta kallar man bara in hunden om man får syn på en annan hund. Detta lär sig våra hundar väldigt fort!!!

Jag är förundrad över att människor som blivit förtalade, misshandlade, mobbade m m kan resa sig och gå vidare. Människor som mår fruktansvärt dåligt psykiskt eller fysiskt har ofta ändå kraft och ork att gå vidare i livet. Det sägs ofta att det alltid kommer något gott ur svårigheter och bekymmer - nej det har jag slutat tro på. Inte heller tror jag på klyschan att man lär sig något när man mist ett barn, blivit svårt sjuk eller vad det nu kan vara. Någon sa till mig en gång att det måste finnas en mening att vissa människor får mycket av livets mindre goda sidor. Det drabbar dem som klarar av det. Ja många klarar av det men inte alla.

Mitt eget funktionshinder har jag mycket att tacka! Det kan låta märkligt och jag har blivit totalt idiotförklarad när jag sagt det. Men jag tänker på min idrottskarriär och allt vad den betydde för mig, tänker på alla underbara människor jag lärt känna (och mist tyvärr) och så får jag ju ha ett parkeringstillstånd så jag slipper betala... (Det sista är väl inget jag ser som en bonus - men alla icke-funktionshindrade som inte har det tycker det hade varit väldigt bra att ha).

Denna kraften som människor kan visa att vilja leva vidare även om det är tufft, gör ont, sårar en in i själen, den måste vara väldigt stark. Och jag förundras...