Tiffany har ordet:

Jag säger bara en sak: FY FAN!!! Nä jag vet att man inte ska svära bla bla. Men om ni visste vad som hänt mig och fick uppleva samma sak skulle ni med svära MYCKET.

I måndags åkte morsan och jag tillsammans med Matte, Sambon och Yngsta dottern bil en stund. Varken jag eller morsan blev åksjuka eftersom vi trodde vi skulle ut på något skoj. ACK VAD VI BEDROG OSS!!! Efter en lång stund gick vi ur bilen och in i ett hus där det luktade misstänkt likt veterinären hemma. Jaja mensan, vi var hos veterinären. Först kollades hjärtat, och det slog på både mig och morsan. Sedan förpassades morsan in i en stor bur, modell tiger, i ett annat rum medan de hivade upp mig på ett bord. En tant som lät som Gun i Hiphip tog ett omvänt livtag på mig och bad Matte hålla i huvudet på mig. Sedan stack de mig och sa att jag skulle räkna till tio. Jag hann bara till 7,5. Sedan minns jag absolut inget mer!

Jag vaknade upp i en likadan bur som morsan men såg henne inte. Hela buren snurrade, jag såg i kors och det kändes konstigt på magen. Efter en stund kom morsan och de lade henne i en annan bur. Jag frågade hur hon mådde men hon bara snarkade. Rätt som det var kom mina människor, de skulle hämta oss. De hade haft så trevligt med shopping och annat medan vi sov. Tur att de inte glömde oss.

Nu går jag alltså här med en fånig strut på runt skallen. Det där på magen kliar något hemskt, jag försöker springa från det både fram- och baklänges. Jag måste ha struten säger människorna för att jag inte ska slicka eller klia på såret. De är faktiskt snälla och kliar åt mig jämte stygnen och det känns mycket skönt. Första natten fick de inte sova nästan alls, jag sprang runt i sängen för att komma undan kliet. Matte fick ställa in sin kurs för de kunde inte lämna mig ensam. De måste stoppa mig när jag blir galen av att inte kunna klia mig.

Matte säger att jag är steriliserad, fattar inte varför? Jag har väl aldrig brytt mig om killar, eller trott jag haft valpar??? Som tur är har jag inte ont på magen, för jag kan faktiskt springa och skutta lite nu. Men ibland känns det konstigt på magen och då måste jag slänga mig ner på golvet.

Matte har lovat att jag aldrig ska göra om denna operationen - verkligen snällt av henne! Morsan hon bryr sig inte alls om sitt sår. Hon slipper minsann strut hon! Snacka om livets orättvisa!!!