Personlighetskris???

Jag funderar ibland om jag varit annorlunda som person om jag inte haft mitt funktionshinder? Hur hade mitt liv sett ut? Hade jag haft samma fritidsintressen, gift mig och fått barn och skilt mig, vad hade jag arbetat med, hade jag vågat lita mer på andra människor, var hade jag bott, vad hade jag värdesatt för egenskaper hos andra personer, hade jag haft samma politiska övertygelse, haft samma musiksmak, jag har tusen och en frågor. I vissa fall vet jag svaret, men långt ifrån alla frågor finner jag svaren på.

Det är absolut inte så att jag har deppat ihop över mitt funktionshinder och inbillar mig att livet varit så mycket bättre eller lättare utan det. Livet har lärt mig att alla drabbas vi mer eller mindre av olika saker i livet, både bra och mindre bra. Jag har haft det för länge och vet inte om något annat. Förutom mina två första veckor i livet - tyvärr minns jag inte hur det är att spralla med benen =O). Varför har jag börjat fundera över det här nu då? Ja den som visste det... Det är inte heller så att jag längtar till att inte vara funktionshindrad! Alltså jag är ju MARIE punkt slut. Inte MARIE DEN FUNKTIONSHINDRADE!!!

Fast jag har burit med mig DEN FUNKTIONSHINDRADE utan att jag var medveten om det och helt omedvetet lät jag det begränsa mig särskilt i sociala situationer. Tack vare en underbart ärlig terapeut så kom jag till insikt om detta. Orsakerna är flera och ligger långt tillbaka i tiden. Bara att komma till insikt har hjälpt mig mycket! Men OK, hade jag varit annorlunda som person och hade jag verkligen velat vara det??? Nej det tror jag inte. Jag vill vara JAG oavsett om benen funkar eller ej. Som tur är sitter själen och jaget inte i benen =O). Även om en del människor tror det = människa i rullstol = ben som inte bär = kan ej prata, tänka, känna eller förstå = bästa att prata med vårdaren (som mina assistenter kallas ibland).

Jag får fundera vidare, fråga dem som känner mig väl vad de tror. Försöker vara ärlig mot mig själv - är jag inte ledsen över mitt funktionshinder... Nej det kan jag ärligt säga att jag inte är. Hade jag haft andra intressen? Ja kanske det, men jag tror inte det heller. Böcker kan jag läsa (man läser ju inte med benen), musik kan jag lyssna på (med öronen och inte med benen), resa till mitt älskade England (hade jag inte tävlat där i handikappidrott hade jag kanske inte upptäckt detta land), hade jag varit lika djurintresserad (ja absolut!!!). Röstat på samma politiska parti (ja det hoppas jag verkligen!!!), uppskattat människor för samma egenskaper (självklart!).

Hade livet varit bättre, lättare, roligare, intressantare??? Bättre - nej det finns verkligen ingen garanti för det! Lättare - ja om man tänker på hur jobbigt det är med att få rätt hjälpmedel, anpassningar, bil och annat där man måste bråka sig till det man faktiskt har laglig rätt att få pga av funktionshindret. Men å andra sidan hade något annat varit svårare förmodligen... Roligare - nej det har jag svårt att tänka mig. Intressantare - finns ingen garanti för det heller.

Har jag inte drömt att göra något som jag inte kan göra som funktionshindrad då? Jo det har jag väl, precis som många icke-funktionshindrade har drömmar om att vilja göra saker. Det enda jag kan komma på som jag verkligen skulle vilja kunna göra är... Nej inte att kunna gå, utan att kunna sätta mig på en häst och rida ut i full galopp i naturen. Det har alltid varit en dröm som jag drömde redan som väldigt ung. Ouppnåbar? Nej!!!

Så hade jag varit en annan människa med ett helt annorlunda liv om jag inte släpat på mina hjulben? Tror inte det va =O)?