GLÄDJERUS

Tänk att man kan känna en sådan GLÄDJE bara genom att köra en ponny 3 varv på en träningsslinga, en mycket lerig och skitig träningsslinga dessutom! Jag såg ut som en liten lergumma efteråt.

Idag fick jag köra på slingan själv, d v s Fröken satt bakom en annan ponny. Det kändes först lite ovant eftersom jag aldrig kört där själv, men det gick jättebra. Som sagt banan var väldigt lerig, jag tuggar grus ännu... Men varför inte hålla klaffen då så man slipper grus i munnen? Det går ju inte, måste svara Fröken på hennes köranvisningar och sedan måste man ju smacka och pppttttrrroooooa på pållen. Funderar skarpt på att skaffa mig mc-hjälm med visir för lektionerna (det kom lera på glasögonen och i ögonen med). Tror inte Fröken ens följer med ut utanför stallet i så fall...

Trots lera kändes det väldigt bra idag, jag t o m vågade kika på omgivningarna medans jag körde. Innan har jag varit fullt focuserad på att inte köra ner i diken m m. Och jag insåg att jag bara blir så glad när jag gör i ordningen hästen före påselningen, som jag får göra med viss handräckning och instruktioner ännu, medan jag kör och "efterarbetet" med avselning och annat.

De där dikena har jag respekt för. En av Döttrarnas klasskompis pappa cyklade på Travet med familjens golden retriever. Plötsligt tar hunden ett skutt ner i det vattenfyllda diken - pappan släppte vare sig cykel eller koppel och fick ett dopp tillsammans med hunden... Jag föredrar dopp i mitt badkar =O).

Jag hade en sådan lyckokänsla i min mage när jag lämnade stallet som jag inte haft på länge. Det gick nästan att ta på den ("Lyckokula"), och jag bar med den hem. Hade jag inte haft öron hade mungiporna mötts i nacken =O). Tänk om man kunde lägga in känslor i en burk som man gör med rödbetor. Å så ta fram dem och ta en bit glädje sådana dagar när man har sålt smöret och tappat pengarna. Vilken idé!

Vågar man skriva om

vad man sysslar med som hobby på fritiden???

För ca 3-4 år sedan var jag engagerad i DHR som ordförande i lokalavdelningen. En av våra styrelsemedlemmar fick information om att Försäkringskassan kontrollerade oss med långvariga funktionshinder och delvis förtidspension. Hade man t ex 50 % förtidspension och arbetade 50 % så kunde man inte ha styrelseuppdrag i någon förening. Ägnade man 2 timmar/månad åt detta styrelseuppdrag ansågs man kunna arbeta mer än 50 %. Man arbetar då 51,25 %!!! Styrelseuppdraget räknades inte som fritid/hobby utan som arbete.

Detta fick till följd att i vår styrelse avgick minst tre personer med omedelbar verkan. Det fick följder för fler organisationer och dess styrelser runt om i landet.

Och nu undrar jag med bävan, räknas mina travlektioner som fritid? Det är ju studier på sitt sätt. Får jag mindre antal assistanstimmar för att jag en gång i veckan orkar, med stor möda, kravla mig upp i en rochard? För att jag håller i tömmarna, att få hästen att springa kräver ingen styrka, men ibland för att stanna den... Får jag hjälpa till med på- och avselningen? Att hålla ett huvudlag är inte tungt, att vira säkerhetsremmen är lite mer ansträngande för mina armar. Kratsa hovarna kan jag göra, jag är stolt över det, tack vare att HÄSTEN håller upp hoven själv så jag slipper lyfta den =O).

Häromdagen kunde jag knappt bokföra, min arm orkade inte ens med den rörelsen utan jag fick som mjölksyra i armen efter att ha skrivit tre siffror...

Ja jag bara undrar...

Bantningen

hur blev det med den undrar kanske någon??? Jag kan säga att bara jag ser på kartongen med pastan och efterrätterna börjar jag hulka. Blotta tanken på de äckliga rätterna får magen att reagera! Prata om assosiativ inlärning! Det gäller verkligen inte enbart hundar... Men jag ska klart fortsätta minska på vikten så jag slipper stånkandet och stönandet när jag ska upp i rocharden på Travet...

Servicehundsträning

var det i förmiddags på Väla, Helsingborg. Just nu är jag instruktör för två ekipage, och det har råkat bli två labradorer med mattar. Bägge labbarna är svarta men av olika kön, vilket är tur så man ser skillnad på dem =O)

Assistanshundar köps in och utbildas av sina egna ägare tillsammans med en instruktör via Svenska Service- och Signalhundsförbundet. Utbildningen tar ca 1 år beroende på vad hunden ska göra för sin matte eller husse. Socialdepartementet har avsatt pengar till ett projekt så den som behöver ha en assistanshund kan få utbildningen betald genom dem precis som ledarhundarna. Skillnaden är dock fortfarande att vi får betala våra egna hundar samt bekosta grundutbildningen för dem.

Idag skulle mina ekipage träna tillsammans på Väla. Det ena ekipaget ska ta sin examen i vår, det andra till hösten. De fick träna platsliggning mitt bland alla shoppare. Rätt som det var sprang två poliser förbi på väldigt nära håll. Ingen av hundarna rörde sig! Jätteduktiga!!! De fick göra inkallningar med en påse köttbullar på golvet som störning, det gick galant det med. Hundarna fick gå lösa vid sin mattes sida, jag gjorde mitt bästa att locka dem från ägaren genom att spela "närsynt frågvis" shoppare samt genom att passera dem med köttbullspåsen flaxande framför deras nosar. När hundarna är färdiga för examen ska de kunna kontrollera sig oavsett vilken störning som inträffar. En störning kan vara t ex en hamburgare från Mac Donalds, ett barn som vill klappa, en annan hund o s v. Våra assistanshundar ska klara dessa störningsmoment utan att tappa koncentrationen på sin uppgift.

Hundarna ska även kunna hämta hjälp om ägaren behöver det. Man kan ha trillat och kommer inte upp själv, eller få så lågt blodsocker att man måste ha hjälp av annan människa. Då ska man kunna skicka sin hund efter hjälp. Hunden ska springa till en människa och påkalla dess uppmärksamhet så den följer med hunden tillbaka till sin förare. Hundarna har ett tjänstetäcke på sig där det står att det är en assistanshund. Vi tränade även detta idag, och båda hundarna skötte sig strålande.

Hundarna ska inte bara kunna hjälpa till en massa hemma hos föraren utan kunna hjälpa till i olika sorters miljöer, t ex trycka på dörröppningsknappar, leta upp var man parkerat bilen, vara gångstöd åt föraren m m. Vad hunden ska kunna hjälpa till med beror givetvis på förarens funktionshinder och hundens storlek. En liten border terrier kan ju inte dra en rullstol precis...

Träningen avslutades med fika, eftersom hundarna ska kunna "föra" sig även i restaurantmiljö. De får inte skälla, stjäla mat på golvet eller från någon annan gäst som går förbi med en tallrik eller sitta och tigga. Utan lugnt och stilla ligga under bordet tills matte ätit klart.

Det är väldigt roligt och givande att få arbeta med dessa ekipage, de lägger ner massor av tid och energi på sina hundars utbildning. Energi som de kanske inte har så mycket av egentligen p g a ett funktionshinder. Det krävs en väldig lydnad på våra hundar, de ska kunna föra sig väl ÖVERALLT! Samtidigt ska de ändå kunna agera på egen tass om något händer föraren. Kanske reagerar föraren inte om hunden larmar att blodsockret är lågt, det kan falla fort. Då måste hunden kunna hämta hjälp ÄVEN om föraren inte klarar av att ge kommandot till sin hund. Och det kan gälla livet för föraren!

Varför säger jag våra hundar hela tiden? Jo jag har själv haft två servicehundar som gett mig hjälp. Just nu har jag ingen, men genom att vara instruktör kan jag hjälpa andra genom min egen erfarenhet av mina hundars utbildning.

Du kan stödja våra hundar genom att bli sponsor eller kanske t o m fadder för ett ekipage! Jag är själv sponsor, för våra hundar behövs och är ofta skillnaden på ett aktivt eller inaktivt liv för oss förare. Hur man blir sponsor eller fadder kan du läsa om på förbundets hemsida (klicka på Svenska Service..... ovan).

Molly i rött "under utbildningstäcke" och Ronja i gult täcke som hunden får när den klarat sin examen

Utskottad!!!

I morse vaknade jag av ljudet från en snöskottningsmaskin!!! YEAH! Så nu är jag utskottad från mitt ofrivilliga vinteride igen tjohoooo!

Insnöad!!!

I går fredag snöade det, tillräckligt för att Sambon skulle ut och sopa väck snön från rampen. Hela dagen gick vi och väntade på ljudet av snöskottningsmaskinen. Kom det någon??? Icke sa Nicke. Hemma hos Äldsta dottern på Linehed skottades det under samma dag TRE gånger! Idag, lördag med bara 10 minuter kvar, har det inte skottats. Ikväll vräker snön ner, snöplogen är i gång ute på Kornhillsvägen. Det ligger höga drivor mellan husen i vårt område. Hört någon traktor, snöskottningsmaskin eller något annat - nej inte på hela kvällen. Visst det kommer att ha försvunnit till midsommar men jag vill faktiskt kunna komma ut ur huset även om det är snö och helst före midsommar! Om någon i mitt bostadsområde läser detta - tipsa styrelsen om hur en snöröjningsmaskin kan se ut (se till höger)...

Under kvällens tittande på Medlodifestivalen delade jag soffa med två hundar och Katten. Sambon satt i den stora soffan alldeles ensam och konstaterade att alla hans flickor låg i den andra (lilla) soffan. Han kände sig oälskad sa han, stackarn. Jag påpekade att han hade LYXEN av att kunna breda ut sig helt ensam i sin soffa, medan jag låg med en Hund på benen och en hund ovan på mig som en liten garnering på en stek =O).

Snön vräker ner utanför fönstret - hade varit väldigt kul om man fått på sig alla kläder och hittat en brant backe att åka pulka i... Gjorde det en gång i min ungdom när jag var i fjällen, åkte pulka mitt i natten med första stora kärleken... När jag tänker på det kan jag fortfarande känna vilken glädje jag kände. Att vi bara fick stopp på pulkan genom att kasta oss av den för att inte hamna i staketet är ju en annan historia. Vi måste ha väckt alla skötsamma på hotellet som redan låg i sina varma sängar och sov.

Tävling för kusken Lempe

var det i går på Travskolan för de som går kurs, eller kör ponny hemmavid. Man delas in i klass efter kunskapsnivå. Antingen kör man en konbana där det även finns liggande "stolpar" att köra mellan. Och för att göra det svårare lägger de på bollar ovanpå konerna också. Eller så kör man på bana där det gäller att pricka in idealtiden.

Jag var väldigt imponerad av ungdomarna, de är verkligen duktiga på att köra. Åldern har inget med körskickligheten att göra, så jag hade absolut ingen fördel av min i detta sammanhang höga ålder. En del såg på mig med lite förvåning - och det kan jag ju förstå. Hästintresset brukar väl gå över med åren hos flertalet, men inte hos mig. Att ställa upp på tävlingen var bara en kul galen grej för mig. Vad gör man inte för att få köra häst???

Jag fick köra en väldigt pigg Kontrig. Han studsade med bakbenen som om han skulle börja galoppera flera gånger, och hjärtat satte sig i halsgropen för sådant har han inte sysslat med innan när jag kört. Var bara att ta det lugnt själv och låta honom lugna sig. Vi var bara två i vår klass (klass 2) och jag lyckades knipa sergerrosetten med bara 3 sekunders marginal. Det var ren och skär tur, min medtävlare var mycket skickligare än jag. NTV var där och gjorde ett reportage. Jag fick en mikrofon under näsan när jag precis kravlat mig upp i vagnen. Hann inte kolla håret eller om snoret droppade från näsan... Och inte sa jag något intelligent heller. Jag kan inte prata och ha koll på pållen samtidigt (trots att jag är kvinna!).

Madde, min assistent, hade tagit med varm O´boy och bullar - det var perfekt efter min körning. Vi frös som jag vet inte vad. Men jag ville stanna och titta på de kommande klasserna med, särskilt bankörningen. Men efter tre timmar på travet gav vi upp och åkte hem till värmen.

Molly

MOLLY
Jag glömmer inte glansen i dina kärleksfulla ögon när du tittade på mig – inte än
Jag glömmer inte din lena päls – inte än
Jag glömmer inte din långa nos tätt intill mitt öra – inte än
Jag glömmer inte din busiga blick när du ville leka – inte än
Jag glömmer inte din vänlighet mot oss alla i familjen – inte än
Jag glömmer inte våra gosestunder med ditt gosemuttrande – inte än
Jag glömmer inte din stolthet – inte än
Jag glömmer inte alla bus och upptåg som gav oss många skratt – inte än
Jag glömmer inte dagen då du kom till oss – inte än
Jag glömmer inte din energiska hjälp närhelst jag behövde den – inte än
Jag glömmer inte alla gråa hår du gav mig – inte än
Jag glömmer inte alla våra träningspass – inte än
Jag glömmer aldrig maten du stal ibland – inte än
Jag glömmer aldrig hur du tröstade om någon var ledsen – inte än
Jag glömmer aldrig katterna och kaninerna du jagade – inte än

Jag glömmer aldrig att jag inte kunde hjälpa dig – förlåt!

Jag glömmer dig aldrig Molly, min älskade kamrat i vått och torrt

En minnesvandring

gjorde vi idag på Ön. Idag för ett år sedan gick vi där en sista gång med Molly. Förutom jag och Molly var det Sambon och yngsta dottern. Det var en solig varm vårvinterdag. Molly sprang som en vind som vanligt, nosade, drack vatten i sjön, hittade bra pinnar, kom till oss för en kelstund - och sprang sprang. Även om vi var väldigt väldigt ledsna, Molly skulle få somna in den 19 februari, så var det så skönt att Molly fick göra det hon tyckte allra bäst om: Att springa.

Idag åkte vi upp till samma plats, samma tre människor men utan vår älskade Molly. Det låg tjock is på sjön och på marken snö. Och vinden var isande kall. Det kändes så skönt ändå att gå där och jag riktigt såg Molly springa omkring. Vi lade några blommor vid en björk nära strandkanten. Där ska Mollys aska spridas en vacker dag senare i vår när det blivit varmt och skönt. Mollys aska ska inte ligga i en burk, hon ska få vara lös där hon trivdes allra bäst - på Ön.

Jag kommer aldrig att komma över att jag inte kunde hjälpa min egen hund - vad alla än försöker trösta mig med. I morgon är det ett år sedan hon somnade in. Men jag kan höra hennes skinnfåtölj knarra ibland precis som det lät när hon lade sig tillrätta i den. Och det ger mig tröst!

Indragen veckopeng för Tiffany

blir det i månader framåt! Denna lilla hund har lyckats designa mina läsglasögon till något annat än just läsglasögon!!! Jag misstänker att här har varit ett samarbete mellan henne och Katten... Dock kan jag inte anklaga Katten för justeringen av min glasögon eftersom det krävs lite styrka i gaddarna för att få till det.

Glasögonen hade skalmar som pekade åt varsitt håll, det ena glaset hade trillat ut och ena slutbiten på skalmen var av. Damen hos Optikern såg väldigt förvånad ut och hade aldrig sett något liknande... Resultatet blev i alla fall tid för synundersökning, nya läsglasögon och eftersom man får 2 glasögon men betalar bara för ett par så kommer det att bli även nya "vanliga" glasögon. Jag passade på att prova lite olika bågar och med muntra kommentarer från assistenten M vågade jag till och med prova lite "häftigare" bågar. Och man lever ju bara en gång så varför inte?

Dock ska lilla glasögonligisten få sitt straff genom att veckopengen dras in tills glasögonen är betalda!!! Fast Sambon erbjöd sig vänligt nog att betala dem... Mina läsglas lyckades Optikern justera hjälpligt men de bör behandlas varsamt tills jag fått de nya...

Bantning pågår

Efter att ha tröttnat på alla flåsanden och pustanden när jag ska upp i travvagnarna köpte jag mig ett Quick Start paket i hälsokostaffär. Alltså milkshake till frukost, buljonger till mellanmål, bars till lunch, pasta och efterrätt till middag, allt i ett paket för kr 298:- för 5 dagar. Hela första dagen gick bra till middagen skulle ätas... Chokladshake till frukost, buljong och en bar till lunch (baren var väldigt god), buljong till em fikat - allt gick faktiskt ner även om det känns en lätt smak á la sågspån. Sambon påstår att det är fibrer. Middagen tillagades enligt anvisning, Pasta med tomatsås. Där blev det tvärnit. Det var mycket starkt, vilket jag brukar tycka om men dettta var bara för bra. Sedan smakade det något obeskrivbart. Sambon sa att det såg ut som något man ätit och fått upp igen. Ja men det hade jag inga problem med, men SMAKEN!!!

Något skumt måste det vara i maten för jag fick så ONT i den och den såg ut som en spärrballong. Det blev till att dricka ett glas Samarin. Jag klämde i mig efterrätten som var någon vaniljpuddinghistoria. Gick ju an. I stället för middagen åt jag en banan. Faktum är att jag bara var hungrig en gång och det var innan lunch - men då brukar jag alltid vara hungrig även om jag äter som vanligt. Så det får bli frukt eller grönsaker om resten av middagarna smakar lika dant!

Lära gamla hundar sitta?

går jättebra!!! Medan jag tränade lydnad med Tiffen utanför på gården, satt Hilka och skrek på insidan eftersom hon också ville ha godis. Sambon insåg att han måste göra något innan han blev döv av hennes vrål och tjut. Det blev väldigt tyst inifrån... Stolta visade de upp vad de gjort: tränat Rulla runt, ligga kvar med godis som störning m m. Fångade Rulla runt med kameran, kolla så IVRIG Hilka är att följa Sambons hand med godis=O). Hon är jätteduktig och tycker det är så KUL!!! Häromdagen tog hon t o m apportbocken och blev lika förvånad som jag blev.

Med rätt motivering (matvrak) och rätt lön för mödan (gott käk) kan man få en hund till det mesta på ett trevligt sätt. Är hunden inte glad för matbelöning? Då får man fundera, och det är där de flesta blir nollade i huvudet... Varför inte belöna med lite VANTbus... Leta upp lillmatte... Ett race om vem som hinner först fram till leksaken/pinnen/ostmackan...

Kamikazie-katten

Mjau, det är Katten som talar. Bara så ni vet! Jag har nu växt till mig och har lite mer att sätta emot de två ludna sakerna som bor här med. De får inte gå på köksbordet men det får jag! Jag blir till och med klappad om jag lägger mig där. Ett bra tips är att lägga sig på morgontidningen för då kan Människorna inte läsa utan blir distraherade och börjar klappa mig istället. Så jag lägger mig på rygg och spinner det högsta jag kan, och då blir det en massa ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHH vad sööööööt hon är eller Men titta vilken UNDERBAR katt hon är osv osv. De får bara klappa en stund, jag som bestämmer ska ju avbryta aktiviteten så inte de får göra det - det handlar om vem som har LEDARSKAPET i vårt hus. Matte säger att LEDAREN ska starta PASSIVITET och AKTIVITET. Därför ser jag jämt till att göra som hon säger: PASSIVITET, starta spinnet så slutar Människorna med det de håller på med och klappar MIG. AKTIVITET: Spring några rundor framför De ludna, sedan gömmer man sig medan De ludna går och letar. När de minst anar KASTAR man sig framför nosen på dem och hoppar upp på något dit de inte kan hoppa =O).

Jag älskar att retas med Den svartludna! Hon är lätt att få igång, sedan kutar jag runt ett hörn och ligger där på lur. När hon kommer springande och tror att jag är någon annan stans kastar jag mig rakt upp i luften ovanför henne med alla tassarna utspärrade och landar på andra sidan av henne. Innan hon fattar vad som hänt hoppar jag upp på en möbel, kastar mig till nästa möbel, gör en störtdykning in under sängen (det tar tid för henne att pressa sig under den, när hon väl lyckats har jag försvunnit hehe) och swisch upp på en fönsterbräda.

Den ljusa ludna bryr sig inte så mycket om mig. Hon glor bara med sina stora ögon och ser liiiiiiiiiidande ut. Ibland, när jag får horn, hoppar jag rakt upp ovanför henne med, men ser till att landa på hennes bakdel. Då ser hon MYCKET förnärmad ut men vägrar jaga mig. Trist tant säger jag! Men det passar att äta både min mat och det som kommer ut sedan i andra ändan på mig... En gång åt Den ljusa på ett grisöra och jag gick snällt fram för att se vad det var som luktade så gott. Då visade hon sina tänder för mig - det var inte 17 dem jag ville se utan vad hon hade i gapet, pssss.

Matte blir sur på mig ibland. Lite klimakterietantvarning där så passa er! Ibland när jag tycker att Familjen ska livas upp springer jag i full galopp runt och skriker lite. Matte ligger ofta i sin soffa och hennes mage är perfekt att ha som studsmatta. Man får så snygga hopp om man landar mitt i magen - då låter matte kul med: UFF - jäkla katt vad du skräms!!!

Valentinefirande och hundträning

på en och samma dag. Jag fick ett nattlinne av Sambon med ett stort hjärta och två rosor på. Jättefint!!! Av mig fick Sambon ett kort där det stod att han skulle vara klädd i gå bortkläder kl. 17.30. Vad han inte visste om var att jag bokat bord på Fridolfs redan för en månad sedan, och han blev bjuden på maten av mig. Vi åt mycket gott... Gravad lax med underbart god hovmästarsås till förrätt. Jag åt kvibillädelostfylld fläskfilé medan Sambon tog oxfilé med svampsås, till det potatisgratäng (alltså hur gör de denna goda gratäng?). Till efterrätt kokos- och chokladkladdkaka med bl a apelsinsås. SÅ GOTT!!!

Men trots att maten var underbart god så måste jag erkänna att jag saknar Harrys väldigt trevliga personal! Vet inte om vi satt i ett dåligt hörn... Men ingen kom och frågade en enda gång om vi var nöjda, om maten var till belåtenhet eller om vi önskade något! Jo de kom fram när de såg att vi ätit upp. Men faktum är att andra gäster blev tillfrågade flera gånger om de var nöjda. Det fanns ett annnat par till som de inte heller brydde sig om så vi var inte de enda. Drack vi inte tillräckligt "fint" vin? Såg vi bonniga ut (även om man ser sådan ut så är man fortfarande GÄST på deras restaurant). Valde vi för billiga maträtter??? Kan inte låta bli att undra! Inte första gången jag känner mig sämre behandlad på Fridolfs, tyvärr.

Lördag eftermiddag hann jag med lite lydnadsträning i trädgården.

Tiffany var duktig, men på apporteringen vill hon ställa sig upp när hon ska ta apporten. Nu slutar jag tjafsa om att hon ska sitta samtidigt, är rädd att helt förstöra momentet. Nu belönar jag när hon håller kvar apporten i munnen längre och längre. När hon håller kvar den säkert kommer jag att träna att hon ska sitta samtidigt. Sambon fick sätta upp hindret åt oss. Hilka kom med ut för att se detta, hon stod dessförinnan innanför dörren och SKREK för hon fick ingen pannkaka som belöning. Nu tycker jag att mina hundar ska jobba lite för maten - så varför inte låta Hilka hoppa hinder? Det gick till slut med Husses hjälp och mycket pannkaka. Lätt att motivera hund att träna med rätt belöningar. Sedan studade Hilka som en gummiboll över hindret. Konkurrensen om pannkakan gjorde det hela lättare med. Tiffany fick vara snabb om hon skulle ta från morsan...

RÄDDNINGEN???

Fick mail från Tiffanys uppfödare, kallad Mormor, idag om en klotång som känner av pulpan i klon och visar grön ljus när det är säkert att klippa utan blodspillan. Hade det varit 1:a april hade jag tyckt Mormor hade kul sinne för humor eftersom jag HATAR kloklippning och det vet hon. Sambon tillkallades raskt för rådslag och efter ca 10 sekunders funderande beslöt vi införskaffa denna eminenta (hoppas vi) tång á kronor 334:- på TEBA. Jag hoppas att i fortsättningen kunna klippa jyckarnas klor utan att bli genomsvettig (så äckligt men sant) av nervositet. Ja ja ja, som hundpsykolog vet jag mer än väl att dogsen känner min oro (och svettdoft- bläh) vilket får dem att bli rädda. Men jag är inte sämre än att jag erkänner min hispighet, även solen har sina fläckar =O).

Jag återkommer med resultatet av nästkommande kloklippning med denna tång!

Travet

Eftermiddagen tillbringades på Halmstad Travet. Man hade besök av Travskolor från Åby, Axvalla och Vaggeryd. Jag kom dit lagom till uppvisning av Plönninge-elever som red kadrilj. Gud vad sugen man blev på att rida igen! Sedan visade en gammal bekant från brukshundklubben upp precisionskörning med sina två shettisar. Jag blev väldigt imponerad! Och tillfrågad om jag ville prova!!! Nej tack, min körskicklighet räcker endast till en häst ännu. Men efter att ha varit inne i stallet där Plönningehästarna sadlades av m m så blev det trots allt ett par rundor bakom dessa shettisar.

Bland Plönningehästarna fanns en stor snäll pålle som faktiskt gått i handikappridning. Passade på att fråga (eller rättare sagt min assistent frågade) om ev hjälpmedel till mig som ryttare. Vi fick tips på att besöka mässan under hoppdagarna i Scandinavium. Och fick även höra: att visst skulle vi få upp dig på en häst... Tror att jag håller mig på backen trots allt även om drömmen att få rida lockar. Väl ute från stallet upptäckte vi att shettisarna fortfarande traskade runt med unga körsvenner. När alla ungdomarna som vill, hade kört fick jag återigen erbjudande att köra. Vagnen var lite hög men assistenten och kuskens dotter hjälptes åt att baxa upp mig i vagnen. Det var ju jättekul - och svårt! - att köra två ponnies på samma gång. Men en rolig erfarenhet som gav mersmak =O). Det var lätt att komma ur vagnen - jordens dragningskraft hjälpte till om man säger så...

Tränaren tog med fika till teorilektionen som bestod av hästens färger, tecken och alla delar på kroppen som man ska kunna för kopparmärket. Jag var helt slut i mina armar och tog mig knappt in i bilen vid hemresan. MEN KUL HADE JAG HAFT!!!!!! Inte nog med det - jag anmälde mig till travskolans körtävling nästa vecka, jag får starta i klassen +10! D v s i klass 2 för dem som tar järn- eller kopparmärket och har fyllt tio år (det var ju ett tag sedan...).

Hund- och kattvård

blev det idag. Först kloklippning på Hilka som såg ut som om hon skulle DÖ! Ögonen blev större än vanligt och ögonvitorna syntes väl. Hon är i alla fall stilla när man pysslar med henne. Sedan var det Kattens tur. Hon hängde sig i min arm i morse (på lek aaaaaaaaaajjjjjjjj) och fastnade med en klo i mig. Hon var väl inte riktigt så lugn som Hilka, men är mindre och vi var två mot en. Katten är väldigt snäll när man klipper klorna, hon protesterar högljudt och försöker bitas lite grand men finner sig snabbt. Och sedan går det som en dans, enkelt med ljusa klor dessutom.

Tiffany fick Sambon gräva fram bakom soffan. Han flyttade halva inredningen för att få fram hunden. Hon levererades till mig stel som en pinne. Och skakade innan jag ens börjat... Jag började med att klippa henne lite i ansiktet (ja pälsen alltså!), hon hade en rejäl tova på ena sidan. Hon ville inte samarbeta kan jag säga. Vi var två som försökte hålla henne i skinnet (bokstavligt talat). När sida ett var klar var det enda att göra att ta andra sidan med som var utan tova. Nu ser hon någorlunda jämn ut på bägge sidor. Jag lyckades med konststycket att inte klippa i vare sig henne, Sambon eller i mig själv. Tiffany må vara liten - men hon blir skitstark om hon inte vill något.

Som om inte detta var nog skulle hon få klorna klippta också. Men det gick faktiskt bra idag, d v s vi var två mot en (som vanligt) och jag klippte raskt. Ingen blodspillan, vilket tyvärr har hänt någon gång. Hon var duktig idag. Efter alla klors klippningar var jag genomsvett! Jag HATAR att klippa klor, och det känner så klart våra djur =O)

Resten av dagen har tillbringats i vågrätt ställning, min vänsterarm har bråkat med mig. Så dubbel dos medicin och med värmemadrassen på högsta läge har fixat armen idag. Har legat i sängen mest hela dagen (djurvården utfördes där med) för att kunna ha kurs i 1,5 timme... Men så är det under denna årstiden tyvärr.

Har nu fått igång MSN så jag kan chatta också. Man måste ju hänga med =O). Jag växer väl fast vid datorn snart. Har faktiskt tränat lilla Tiffen två dagar nu, känns jättekul och hon är så himla duktig. Tyvärr har vi bara varit inne men det går ju det med. Ska försöka träna lydnad lite varje dag, hon älskar det!!!

Klock-köp

Bär väldigt sällan klocka på mig, utan brukar kolla tiden på mobilen i stället. Men nu hittade jag en klocka hos Bamses bollar till reapris med en liten vit havanais på. Den kunde jag inte motstå, inte med nedsänkt pris. Klockan kom idag och ska väl få pryda armen ett tag framöver. Ingen Rolex precis - men vad gör det? Tiden är ju densamma!

Pubbesök, berömdhet, examination, födelsedag och lite annat

Med ny frisyr samt ny färg (lite åt det röda hållet) på kalufsen var det dax för besök på Harrys i fredags kväll tillsammans med goda vänner. God mat och några kaffe Karlsson satt perfekt. Synd att Lillebror jobbade annars kunde man terrat honom lite, hans andra hem är Harrys. Jag blev igenkänd och det beror säkerligen på mina besök tillsammans med Lillebror.

Valpägarkurs lördag förmiddag i kallt och snålt väder. En dam kom plötsligt fram och frågade om jag var den berömda duktiga hundtränaren? Öh - vad svarar man på det? Är jag lika rynkig som fru Börjesson från tv så hon tagit fel, eller??? Njae svarade jag - berömd och berömd... Jo envisades damen, barnens (hon hade några barn med sig) farmor hade tipsat henne om en mycket duktig instruktör som satt i rullstol så det var väl jag frågade hon? Vad säger man??? Tack tack så klart. Och mig veterligen är det bara jag som använder rullstol av de instruktörerna i Halmstadtrakten jag känner till. Damens ord värmde gott i ett fruset hjärta... Och för första gången i mitt liv kan jag tycka att det är positivt att vara lite "avvikande" (tolka mig rätt nu!) d v s inte se ut exakt som andra = rullstolsburen! Hittar eventuella kursdeltagare mig via min rulle så är det helt OK =O). Å andra sidan har det kanske nackdelar med "berömmelsen" också... Man blir lätt igenkänd haha haha!

Förutom ytterligare en Valpägarskola har jag arbetat med en examen för två ekipage inom SoS i helgen tillsammans med en annan SoS-instruktör. De två ekipagen var mycket duktiga och klarade sin examen galant! Det känns i hjärtat att min egen Tiffeloppa inte får gå utbildning till servicehund p g a sin C-höft, men samtidigt gläds jag verkligen med dem som klarar sin examen för jag vet så innerligt väl vilken betydelse det får för ägarna att kunna få hjälp av en fyrbent kompis. För min del kommer det att dröja innan jag skaffar en ny valp som ska bli servicehund. Tiffany jobbar ju med det jag lärt henne, så i praktiken har jag en servicehund men jag kan inte använda henne mer än hemma eftersom hon inte har något tjänstetäcke som visar att hon hjälper mig.

Hilka fyllde 5 år i går, tyvärr fanns ingen tid att fira med tårta och presenter. Men det tar vi en annan dag. Hundarna fick varsitt grisöra vilket uppskattades MYCKET. Vi hade bara stort grisöra så Sambon fick ta fram sågen och dela det till två mer hanterbara bitar för minisarna. Sedan såg man inte röken av dem på en stund... Om vi ber vackert bakar säkert Sambon någon god födelsedagstårta till Hilka som både människor, hundar och Katten kan äta med förtjusning. Jag ska ta en sväng till Dogz och kolla om jag kan hitta en skön tröja eller jacka till Hilka. Vintern är ju inte slut än och det är roligt att variera sig =O)

FLOW

eller kanske jag skulle säga FLYT! Tycker jag att jag haft idag =O). Efter stall-tjänsten i går sov jag som en liten gris i natt! Erbjöd mig på stört i morse att åka till Assistentens stall och fixa hästarnas käk var eftermiddag om det gav så god sömn varje natt. Upptäckte att jag inte heller fick ont av att lägga mat i IKEA-kassarna, d v s inte mer ont än vanligt och inte ont på något nytt ställe heller. Vilket jag ser som ett stort +.

Röntgat min nacke idag på en privat röntgenklinik, gick snabbt, vänligt och smidigt. Fast himla tur det var insidan som skulle fastna på plåten och inte utsidan. Upptäckte att det var en stor dubbelhaka som speglade sig på röntgenkameran. Tyvärr måste jag erkänna att den tillhörde mig, usch! Får skylla på att jag skulle sitta i konstig vinkel för röntgen... Inte snällt mot lilla hakan.

Ringde och beställde tid hos frissan för mitt hår ser ut som F-N. Lite klippning och ny färg behövs snarast. Och snacka om tur! Fick tid i morgon förmiddag - passade perfekt eftersom jag ska ut på kvällen. Blir nog samma färg som nu och förmodligen liknande frisyr som jag trivts mycket med.

Har hittat en veterinär som ska sterilisera våra små erotiska damer. Inte två veckor till med två löptikar som juckar och har sig dygnet runt HELA tiden!!! När sedan Hilka fick sin juvertumör i höstas bestämde vi oss: Nu ska de steriliseras. Efter lite rundringning fick vi ett bra pris hos Prima Liv i Löddeköpinge, vi fick faktiskt bra rabatt också eftersom vi hade två tikar som skulle opereras samtidigt. Och det tackar vi inte nej till! Jag fick dessutom direkt kontakt och bra förtroende med veterinären. Har fått henne rekommenderad många gånger förr. Men det är ju en bit att köra... Nu ska Hilka Pilka och Tiffidiffen bli av med sina livmödrar (haha nej så heter det säkert inte men det låter kul) och sedan slipper vi mer (hund)erotik och skendräktigheter HURRA!

Stall-lektion

Eftermiddagen spenderades i asstistent M:s stall där jag fick mig en lektion i mockning, utfodring och mycket annan nyttig information. Allt som ett led inför ett eventuellt hästköp så småningom. Nu vet jag hur mycket 6 kg stråhalm ryms i en IKEA-kasse =O).

Det var ganska kallt, det snöade när vi körde från Halmstad. Men jag fick upp värmen när jag förberedde hästarnas mat inför morgondagen. Vi fick jättegod fika, klappade både hund, katter och hamster samt beundrade deras hus mycket! Jag erbjöd mig köpa det om de ska sälja... Men det blir nog inte aktuellt. Efter fikat skulle hästarna tas in från hagen. Assistent M har ett arabsto, jag älskar ju arabhästar! Hon är väldigt vacker, precis som dottern på 1 år.

Vilken härlig eftermiddag! Tiden gick väldigt fort, när vi äntligen körde hem var det mörkt! Men som Sambon sa: Med två sådana tidsoptimister kan man inte vänta annat =O)

Celebert besök

Gårdagens eftermiddag tillbringades utomhus med Blivande servicehunden Q och hans matte. Det blåste mycket snålt. Med sig hade matte sin Tidigare servicehund M, det blev ett glatt återseende. För mig är Tidigare servicehund M väldigt speciell precis som hans matte - de var mitt första ekipage som genom sin examen gjorde mig till Service- och Signalhundsinstruktör.

Vi avslutade med fika hemma hos mig. Mina små hundar tyckte grabbarna var lite väl stora. Tiffany bara går unden när de närmar sig, fast hon var lite intresserad av farbror M. Unge herr Q är lite burdus ännu i sitt umgänge med flickor så han fick vara. Hilka visade ALLA sina 42 tänder för både farbror M och Unge herr Q, likheten med en mops var slående, d v s nosen försvann... Hon lät även som en gammal hederlig HD motorcykel så fort de kom nära eller tittade på henne.

Pina Colada

Vid gårdagens inköp på Gekås införskaffade jag mig en stor burk bodybutter. Varför låter det bättre på engelska än svenska? Jag menar vem klenar på sig kroppsmör? Det gör vi om det heter bodybutter... Smöret luktar kokosnöt. Och jag kan säga det LUKTAR verkligen kokosnöt!!! Med lite Aloe Vera heatlotion, som luktar ganska starkt, på axlarna känner jag mig nu som en vandrande Pina Colada. Doftmixen påminner starkt om denna drink. Hoppas det dunstar något till kvällens kursstart...

En gång var jag i Ullared två gånger...

Det kan min käre Sambo säga efter dagens två turer till Ullared. Så här var det:

Vi skulle till Gekås för storhandling, vi skulle även handla en ny taklampa till min Assistent M så hon slapp åka dit bara för en lampa. Yngsta dottern jobbade så hon hängde med och Lärjungen också, eftersom hon inte har egen bil tyckte jag att hon kunde ta den lediga platsen i bilen. Allt gick snabbt och bra. Inget folk, eller i alla fall bara några till. Vi hittade allt vi ville ha och lite till som vanligt. Assistentens lampa fixades också efter lite fotograferande och ringande (HUR KLARADE MAN SIG UTAN MOBILER FÖRR!!!). Ingen kö till kassan, vi hade MASSOR av varor, bl a tio rör med kaffemuggar till mina kurser.

Yngsta dottern och Sambon packade varor i kassar som klämdes ner i varuvagnen. Var inne och kollade på skor eftersom Katten satt klorna i mina rätt nya fina vinterkängor (ska inte skriva vad jag tänkte göra med Katten...). Sambo fyndade en jacka till sitt fiske. Hemresan gick bra, vi var nog lite trötta i skallen allihopa. Nu började den tråkiga uppackningen men det gick riktigt bra. Tills Sambon frågar var lampan är.... Den hade vi inte med oss hem men betald var den. Ringer till Gekås och en väldigt vänlig dam letade reda på någon som visste att lampan var omhändertagen. Kunde vi komma och hämta den i morgon frågade hon, varför inte idag frågade jag. Jodå det gick himla bra det.

Jag sätter mig och skriver sms till Assistenten, men får samtidigt ett sms från Lärjungen som undrar vilken skostorlek jag har. Hon hade tagit två nummer för små skor med sig från skoaffären - i Ullared. Som jag skrattade - vilka virrpannor hela högen!!! Det slutade med att Sambon och Lärjungen fick åka till Ullared 1 timme efter hemkomsten från - Ullared. Jag fick passa Lärjungens trevliga hund, hunden tyckte dock inte att det var lika trevligt att vara här...

Vad lär vi oss av detta? 1. Kolla skostorleken INNAN du lämnar affären 2. Se till att inga varor ligger kvar på den lilla hyllan man ställer kassarna på medan man packar ner varor i dem. Särskilt inte om varan är en stor vit kartong på ca 50 x 50 cm... =O)

Helgen över

Så var ännu en helg över. Haft valpägarskolan både lördag och söndag. Det har varit lite kallt men så länge det inte regnar är jag glad =O). Dagens "kursare" körde en orginell variant för att värma händerna: Stå med armarna rakt ut som en fågelskrämma och vrid händerna åt olika håll. Inte vet jag om det gjorde dem så mycket varmare men det såg kul ut...

På kursen kom några tidigare elever för att kurshundarna, som är goldens allihop, skulle få träffa andra hundar. Vilka gulliga kursdeltagare jag har som ställer upp! De får bara fika, göra övningarna och ta upp med mig om de har några frågor eller bekymmer.

De vackra tulpanerna Sambon gav mig i fredags börjar slå ut, gula med rosa streck - jättesöta! Jag blir så glad av tulpaner! För då vet jag att våren är på G!

Ullared väntar oss i morgon. Vi var där nästan aldrig förr. Nu åker vi dit minst 4-5 gånger om året. Ska handla lite till firman, hundarna samt ev lite kläder.