Skratta mindre ju äldre du blir?

Detta påstår John Cleese i en dokumentär om Monty Phyton. Ju äldre man blir desto mindre skrattar man eftersom man redan har hört alla historier redan. Säger Mr Cleese. Som brukar vara en klok man och rolig. Jag håller INTE med honom!!! Tvärtom, ju äldre jag blir desto mer skrattar jag! Varför då? Jo jag har glömt alla historier jag redan skrattat åt en gång och så har det ju tillkommit nya historier. Sedan kan man ju alltid skratta åt sig själv, man har ju gjort en och annan tavla i livet. Ju äldre man blir = fler tavlor att skratta åt! Och med åldern tar man inte sig själv på samma blodiga allvar som i sin ungdom. Gör jag bort mig så berättar jag gärna - kan man glädja någon så är det värt det. Har man djur får man garanterat flera skratt per dag. Inte kan jag sluta skratta åt dem bara för jag är 25+, eller? Sedan har jag mina två döttrar som ofta levererar kommentarer som jag nästan kissar på mig av. Bara för att barnen blir äldre slutar de inte säga roliga saker... Sambon är ganska kul han med, fast han förstår oftast inte varför jag och barnen skrattar så vi gråter åt honom. Kan det bero på att han är skåning kanske? Han hetsar inte upp sig i onödan inte. Själva livet är värt att skrattas åt, det finns så mycket underbart att le åt.