Dax igen!

För vad? Nåt kul? Nä tyvärr. Min polare herr Ångest har slagit sig ner i min mage och krafsar på insidan. Emellanåt klämmer han lite på hjärtat och tar struptag också. Hänt något? Nä egentligen inte, rättare sagt det SKA hända men kommer nu inte att göra det. Trodde jag var redo men det var jag inte tydligen. Att det ska ta sådan tid att komma tillbaka! Jag kommer troligen aldrig vara redo igen! Om jag ska slippa herr Ångest är det lika bra att lägga ner projektet! Tyvärr gick jag miste om en superföreläsare jag anmält mig till. Fru Jippi kommer däremot fram när jag tränar med Tiffeloppan. Eftersom jag måste ha sådan focus när vi tränar glömmer jag allt annat vilket fru Jippi gillar. Kom inte till klubben i går för träning då herr Ångest satte stopp för det, men så fort solen kom gick jag ut på vår lilla apellplan jag har hemmavid - vår och vår det är snarare kommunens. Genast knuffade fru Jippi bort herr Ångest och det gick helt enkelt SKITBRA med träningen =O). Hade det varit tävling hade vårt 1:a pris suttit där. Alla som tränar hund vet ju att hemma går hunden som en lydnadschampion, medan den tycks glömma detta när det ska visas upp för träningskompisar. Eller hur? Eller om man ska tävla, vadå rutan/stanna/apport o s v. Vi ska tävla nästa helg och vi har kommit fram till att det passar oss bästa att vila oss i form. På tisdag ska vi dock träna för fröken Jenny, så det får bli ett genrep. Har lovat Tiffeloppan att vi ska träna en gång till på stället vi ska tävla på, sen kan vi inte göra mer. Vi får en domare som jag tävlat för förr med Ronja så det blir kul! Och han gör inte mig nervös heller - det känns så ibland med vissa domare. Medan andra gör en så nervös att man glömt vad man gör där! Och utan att den sagt ett ord, domaren alltså.