VALLARE

Nu har jag från två havanaisuppfödare fått informationen att dessa små råttor (hundarna alltså - inte uppfödarna) har använts till vallning på Cuba, enligt infon som ANK-vallare! Kan bara säga en sak: Det var tur att ingen berättade detta för mig innan jag började fundera på havanais - för då hade det inte blivit någon sådan i detta huset!!! :O) Jag har bestämt sagt att jag aldrig kommer att ha en vallhund mer, de är för snabba och "för mycket" för mig. Ursäkta alla med vallhundar! Så mycket till vallhund har jag nog inte sett i Tiffany - än... Men det var intressant information, hon har ju många liknande egenskaper som man förknippar med vallhundar: arbetsvilja/glädje, kontakt och uppmärksamhet, lättlärd, av/på-knapp (hrm, det har inte den "äkta" vallaren i detta huset någon...), snabbtänkt o s v.

Den "äkta" vallaren går nu in på sin tredje omgång "lyckopiller" (veterinärens ord - inte mina). Hon får dem för att vi ska se om hon kan ge ner i stress och få bort hennes överslagshandlingar. Hemma fungerar hon ju bra, förutom om vi kommer för nära hennes bakdel. Ute har hon väldigt svårt för nya omgivningar, plötsliga händelser m m. Vilket resulterat i att hon får stanna hemma när vi åker iväg och tar Tiffany med oss. Till 90% går vi ut med dem var för sig, risken är att Molly annars ger sig på Tiffany om t ex en skatebordåkare plötsligt dyker upp. Molly klarar av hundmöten bättre, utan att elda upp sig, och att titta på fotbollsspelande barn går också för sig nu. En klar förbättring - men beror det på medicinering eller åratal av träning?