söndag 25 november 2007

APPORTERING och HUNDVÅRD

Dagens glädjeämne: Tiffany som nu hämtar apportbocken på golvet och KOMMER med till mig. Ja de flesta gångerna i alla fall. Lite lek på vägen in men hon kommer!!! Helt plötsligt begrep det lilla djuret vad jag ville, hon t o m väntade med att droppa den i min hand eller på golvet. Som vanligt blev jag så paralyserad när hon håller i apporten att jag glömmer att klicka... Mina glädjetjut och köttfärslimpan accepterades i alla fall som belöning. Raskt hämtades regelboken i lydnadsklass 1-3, och dessutom kryssade jag i alla lämpliga datum för tävlande i SBK:s Tävlingskalender 2008. Nu är definitivt mitt mål att komma till start i lydnadsklass 1 under våren.

Under eftermiddagen var det pälsvård och kloklippning som gällde. För mig som bara haft hundar där det räcker att kamma en gång om året (eller max två) är det en ny erfarenhet med en pälsad hund. Pälsen består av tre delar: Små elaka tovor som lätt blir stora svårgenomträngliga tovor, tussar som ser ut som om jag tuperat dem (Tiffany ser ut som hon har packväska på sig UNDER pälsen) samt s k vanlig päls (den som råkar vara kvar). Annika om du läser detta: GRÅT INTE! Efter pälsvården idag skulle vi klippa klor, vet inte vem som var tröttast efter det, hunden eller jag... Men det gick. När vi ändå var inne på klippning passade jag på att klippa pälsen mellan trampdynorna, och då minsann låg det lilla livet som ett ljus - behövde inte ens säga STILLA (vårt kommando). För att riktigt sätta pricken över i:et beslöt jag testa en fingertandborste, en "tutt" som man sätter på sitt finger och som man sedan ska gnida på hundens tänder med. Min lillfinger var inte litet i munnen på Tiffany! Den noga utvalda tandkrämen hamnade i pälsen och lite i munnen, men absolut inte på hennes tänder. Så det blir fortsatt tandborstning hädanefter.

Nu kanske någon undrar var den stackars terven höll till, som inte blev kammad, ej fick sina klor klippta eller tassarna ansade? Svar: Molly stack så fort jag tog fram kam, godis, KLOTÅNG, "tutt" och tandkräm m m. Höll sig hela tiden osynlig. Sambon lyckades leta upp henne och knuffa in en mycket motvillig terv till mig till sist, så hon i alla fall fick pälsen bortklippt mellan trampdynorna. Hon hade något hysteriskt i blicken hela tiden. Det hade säkert jag med för Mollys tänder är betydligt STÖRRE än Tiffanys... Det hela avlöpte väl för oss bägge.


3 kommentarer:

  1. Nej jag gråter inte Marie! Jag kämpar ju också med pälsar, en del mer lättskötta och andra helt hopplösa. Hänger en hel del på pälskvaliten har jag märkt.
    Kul att Tiffany apporterar. Synd att jag är så lat med att träna lydnad annars kunde jag och Harry hängt på. Tror inte att jag skulle klara pressen att tävla i lydnad. Det var verkligen nervöst kommer jag ihåg och momenten verkar ha blivit hårdare sen jag tävlade i lydnadsklass 1 ,men det är ju hundra år sedan:)))
    Vi ses på onsdag då jag kommer med den lilla isbjörnen. Då har vi ju avslutning på din roliga kurs.
    Många kramar Annika

    SvaraRadera
  2. Härligt med apporteringen, bra jobbat!!! Kanon - då blir det både lydnadsklass 1 och vallhundsprov till våren;-)

    SvaraRadera
  3. Hahaha mamma jag dog av skratt när jag läste detta. Grannarna måste undrat va jag höll på med. Såg Mollys tänder flascha förbi. Har ju även varit i närkontakt med de... hehe... Men mkt roligt att läsa!!! Många krama Alle

    SvaraRadera