Kurser, Jonas Gardell och miljöträning

Dagarna blir nu mörkare och allt gråare, känns som om man bara vill ligga i sin säng med värmdedynan på max, en bra bok samt något gott att äta (jo jag vet - det sista borde jag inte göra!).

Veckan har hittills bestått av två kursavslutningar, tre kurser är fortfarande igång.

Onsdagen hade Tiffany lite miljö- och socialiseringsträning på Hunddagis. Snygga killarna Håkan (staffordshire bullterrier, bilden) och Bosse (bullterrier) ställde upp som träningsobjekt. Det tackar vi matte Lena för! Och tack till Tobias som tog initiativet till denna träning!

Sambon och jag var på teatern och lyssnade/såg på Jonas Gardell i veckan med. Jag är väldigt förtjust i Jonas G, vet ingen som så snabbt kan få en publik att bli knäpp tyst från att ha skrattat så tårarna rinner. Med en enda mening kan han göra detta. Och lika lätt får han oss att skratta mitt i den allvarligaste monolog. En sak är säker, jag ska aldrig sitta på första parkett när han uppträder! Publiken på första raden fick rengskydd att ta på sig och det behövdes! De som satt några rader bakom och hade med sig paraplyer var lyckligt lottade!!! Går alltid från teatern med varm känsla inombords när jag sett Jonas Gardell!

Sambon letar boende till vår kommande Englandsresa. Mailar och mailar för att undersöka att tillgängligheten är sådan den beskrivs på hemsidorna. På många hemsidor finns en symbol som betyder att homosexuella är välkomna... Hm, bra att veta i sammanhanget är att barn under en vissa ålder inte tas emot på alla Bed & Breakfast. Tror inte det skulle passera i Sverige (hoppas jag). Vi planerar att besöka sydligaste delarna av England eftersom vår "gamla" färja dragits in. Naturligtvis vill vi båda tillbaka till Yorkshire, men vi testar att inte åka dit nästa gång. Vill se Dovers vita klippor, naturen i New Forrest, Sissinghursts trädgård, Stonehenge... Vi planerar att ta tåget en dag till London också. Mycket man vill hinna se och göra!

APPORTERING och HUNDVÅRD

Dagens glädjeämne: Tiffany som nu hämtar apportbocken på golvet och KOMMER med till mig. Ja de flesta gångerna i alla fall. Lite lek på vägen in men hon kommer!!! Helt plötsligt begrep det lilla djuret vad jag ville, hon t o m väntade med att droppa den i min hand eller på golvet. Som vanligt blev jag så paralyserad när hon håller i apporten att jag glömmer att klicka... Mina glädjetjut och köttfärslimpan accepterades i alla fall som belöning. Raskt hämtades regelboken i lydnadsklass 1-3, och dessutom kryssade jag i alla lämpliga datum för tävlande i SBK:s Tävlingskalender 2008. Nu är definitivt mitt mål att komma till start i lydnadsklass 1 under våren.

Under eftermiddagen var det pälsvård och kloklippning som gällde. För mig som bara haft hundar där det räcker att kamma en gång om året (eller max två) är det en ny erfarenhet med en pälsad hund. Pälsen består av tre delar: Små elaka tovor som lätt blir stora svårgenomträngliga tovor, tussar som ser ut som om jag tuperat dem (Tiffany ser ut som hon har packväska på sig UNDER pälsen) samt s k vanlig päls (den som råkar vara kvar). Annika om du läser detta: GRÅT INTE! Efter pälsvården idag skulle vi klippa klor, vet inte vem som var tröttast efter det, hunden eller jag... Men det gick. När vi ändå var inne på klippning passade jag på att klippa pälsen mellan trampdynorna, och då minsann låg det lilla livet som ett ljus - behövde inte ens säga STILLA (vårt kommando). För att riktigt sätta pricken över i:et beslöt jag testa en fingertandborste, en "tutt" som man sätter på sitt finger och som man sedan ska gnida på hundens tänder med. Min lillfinger var inte litet i munnen på Tiffany! Den noga utvalda tandkrämen hamnade i pälsen och lite i munnen, men absolut inte på hennes tänder. Så det blir fortsatt tandborstning hädanefter.

Nu kanske någon undrar var den stackars terven höll till, som inte blev kammad, ej fick sina klor klippta eller tassarna ansade? Svar: Molly stack så fort jag tog fram kam, godis, KLOTÅNG, "tutt" och tandkräm m m. Höll sig hela tiden osynlig. Sambon lyckades leta upp henne och knuffa in en mycket motvillig terv till mig till sist, så hon i alla fall fick pälsen bortklippt mellan trampdynorna. Hon hade något hysteriskt i blicken hela tiden. Det hade säkert jag med för Mollys tänder är betydligt STÖRRE än Tiffanys... Det hela avlöpte väl för oss bägge.

DJURMISSHANDEL???

Ja då har det hänt IGEN! Mötte två kvinnor med valp idag på min promenad med Tiffany. De stannade först en bit från oss och höll på med valpen, såg inte vad de gjorde. Lilla Tiffan beslöt sig för att nu skulle det bajsas så jag hade mer koll på henne än mötet. Hon bajsar klart och står och tittar bakom min moppe medan valp plus människor (?) närmar sig. Jag har full koll på Tiffy som sätter sig. Valpen passerar bakom mig men låter väldigt konstig, nästan som den kvävs... När jag plockat upp lämningarna, ser jag hur människa 1 smäller till valpen på huvudet med handen och männniska 2 rycker kopplet rakt uppåt. Halsbandet låg precis under öronen och valpen gurglade! De hade redan hunnit gå mer än 20 m från mig men jag hörde tydligt valpen! Blev het av ilska och väldigt ledsen. Varför har såna hund? Bevisa hur duktiga de är att fostra hunden (den lyder mig stenhårt!). Ta ut sina tillkortakommanden på jobbet (men dig kan jag fan i mig göra hur jag vill med!). För inte har de skaffat en kompis - man behandlar inte sina kompisar så. Kommer ni ihåg kampanjen "Rör inte min kompis"? En bra idé vore att skaffa hundmärken med samma text!!! Det värsta är att det är ÄGARNA som behandlar sina kompisar (???) så här illa!

Tillbringat hela eftermiddagen (stackars mina hundar - trist matte) med att leta B&B i England till vår planerade resa nästa år. Vi har ju tidigare bott på hotell men nu vill vi prova att bo lite mer "på landet" dessutom kan man inte boka hotell via båtlinjen (de hjälpte till med det förr). Så ska vi ha tak över huvudet får vi fixa det själva. Det finns handikappanpassade rum, men det är svårt att hitta, man får leta överallt och läsa allt noga.

VALLARE

Nu har jag från två havanaisuppfödare fått informationen att dessa små råttor (hundarna alltså - inte uppfödarna) har använts till vallning på Cuba, enligt infon som ANK-vallare! Kan bara säga en sak: Det var tur att ingen berättade detta för mig innan jag började fundera på havanais - för då hade det inte blivit någon sådan i detta huset!!! :O) Jag har bestämt sagt att jag aldrig kommer att ha en vallhund mer, de är för snabba och "för mycket" för mig. Ursäkta alla med vallhundar! Så mycket till vallhund har jag nog inte sett i Tiffany - än... Men det var intressant information, hon har ju många liknande egenskaper som man förknippar med vallhundar: arbetsvilja/glädje, kontakt och uppmärksamhet, lättlärd, av/på-knapp (hrm, det har inte den "äkta" vallaren i detta huset någon...), snabbtänkt o s v.

Den "äkta" vallaren går nu in på sin tredje omgång "lyckopiller" (veterinärens ord - inte mina). Hon får dem för att vi ska se om hon kan ge ner i stress och få bort hennes överslagshandlingar. Hemma fungerar hon ju bra, förutom om vi kommer för nära hennes bakdel. Ute har hon väldigt svårt för nya omgivningar, plötsliga händelser m m. Vilket resulterat i att hon får stanna hemma när vi åker iväg och tar Tiffany med oss. Till 90% går vi ut med dem var för sig, risken är att Molly annars ger sig på Tiffany om t ex en skatebordåkare plötsligt dyker upp. Molly klarar av hundmöten bättre, utan att elda upp sig, och att titta på fotbollsspelande barn går också för sig nu. En klar förbättring - men beror det på medicinering eller åratal av träning?

Kråkan

Även idag har vi haft sällskap av Kråkan på promenaden. Tycker jag har ordnat Tiffanys antifågeljaktträning fiffigt! En kråka brukade vara ganska närgången, satte sig nära oss på marken eller flög ca en halv meter ovanför Tiffanys rygg. Man kan nästan känna vinddraget från vingarna när den flyger in för landning. När Tiffy var duktig och bara tittade på Kråkan fick hon en godbit. Kråkan var mycket intresserad. Aha tänkte jag, en frivillig till vår antifågeljakt... Så jag slängde Frolic till Kråkan, som åt för glatta livet. Så fort vi närmade oss tillhållet för kråkorna kom han (eller hon) svepande över ängen. Vissa dagar retade Kråkan nästan Tiffy genom att vara supernära eller flyga precis ovanför hennes huvud. Genom andra hundägare fick jag reda på att Kråkan hade brutit benet och bott hos en hundägare i vårt bostadsområde. Så Kråkan ifråga är van vid hundar och har fattat att hundägare har något att bjuda på! Jag är ingen "fågelmänniska" men det skulle vara intressant hur nära man kan få Kråkan att komma för att ta sitt godis... Den äter i alla fall olika typer av hundgodis, kanske inte så nyttigt för den - den ser i alla fall frisk ut. (Kråkan har fått namn efter Kråkan i Mamma Mu, en barnbok med mycket roliga bilder även för vuxna, fniss).

Har just läst ut en bok som handlar om en flickas uppväxt hos nunnor på Irland under 50-talet, boken berörde mig välldigt mycket. Inte bara för situationen de levde under: svält, misshandel, hårt omänskligt arbete och förnedring. I slutet av boken berättar författarinnan om hur hon efter mer än 40 år kom till insikt hur dessa år format henne som människa. Tyvärr hann hennes mamma gå bort innan de fick pratat om de svåra åren. Och där i slutet av boken slog det mig som en blixt! Åren som liten flicka bodde jag på kustsanatoriet Apelviken (utanför Varberg), år som är som en svart fläck jag inte vill tänka på. Bokens författarinna och jag har många gemensamma upplevelser och likheter i vårt sätt att hantera t ex närhet till vänner. Kände så väl igen mig i hennes ord och meningar. Vi svalt inte på Apelviken, inte behövde vi arbeta heller men hot om straff och tvångsmatning (inte bara hot, det hände då och då) förekom! Klart att sådant sätter sina spår!!! Det har tagit mig 43 år att inse det. Tänk att några ord och meningar i en bok av en främmande människa kan göra så mycket. Vilken tur att jag läste just den boken!!! Nu förstår jag också varför jag blev så tagen av den.

Har försökt träna Tiffany på kommandot FOT idag. D v s att hon ska vara vid min vänstra sida när jag säger FOT. Det gick INTE! Istället satte hon sig längre och längre ifrån... Tror hon tyckte det var läskigt att jag hängde över henne från moppen, dessutom lät jag säkert mer och mer stressad ju längre ifrån hon satt. Så nu tränar vi det bara när jag har vanlig rullstol har jag bestämt.

TRÄNING

Trots en värkande axel som hållt mig vaken i natt begav vi oss till Jenny i morse för lydnadsträning igen. Duggregn och rått, men allt glömdes så fort vi började träna. Tiffany värmde upp med lite försök till fårvallning, hon är liten nog att smita under elstängsel... Vi kanske borde satsa på vallning och inte lydnad? Träningen gick bra, Tiffany är pigg på allt vad det än är. Jenny säger att Tiffany är smart, och visst kan jag bara hålla med det! Fick träningslusten tillbaka igen, härligt säger jag bara!

Skönt också att dela sina träningstankar med någon annan, även om man är aldrig så mycket instruktör eller hundpsykolog så är man ju först och främst HUNDÄGARE till egna vovven. Och gör samma konstigheter, virrar till det, missar tajmingen med klickern o s v som alla andra hundägare. Eller ger godiset på fel ställe... Trots upprepad tillsägelse...

KALLT!

Kändes snålt om näsan när jag var ute med "odjuren" idag, d v s mina hundar. Hade dessutom kurs på förmiddagen ute, så det blev till att tina upp i sängen under eftermiddagen med stora värmedynan på högsta effekt. Vad vore livet utan värmedynor??? Svar: KALLT! Vad vore livet utan kursdeltagare? Svar: TRIST! Skönt att det finns både värmedynor och kursdeltagare!!!

Molly skrämde vettet ur mig i går kväll! Hon pep till när hon skulle upp i sängen, och kom inte upp. Hon kom haltande till mig och hoppade upp i soffan. Det är mycket sällan hon sitter i soffan med mig förutom när jag äter... Hon försökte hoppa ner efter en liten stund men kunde inte belasta höger framben. Min första tanke var att hon fått en tumör i lymfan precis som Ronja. Så jag klämde och kände i armhålan men där fanns inget som inte ska vara där. När Sambon skulle lyfta ner henne försökt hon komma undan genom att hoppa över ryggstödet på soffan nästan som i panik. Vi hann stoppa den planen men hon hoppade över armstödet. Det syntes i ögonen att något var jättefel!!! Molly fick en smärtstillande tablett. Och sedan har det varit lugnt. Idag haltade hon inte.

Kim Larsen, kursinformation och ännu ett glädjande besked!

Fick ett oerhört glädjande besked i dag! Min goda vän med tumör på äggstocken messade att den var godartad! Tårarna kom direkt på mig! Och vilken pärs det har varit för min vän att vänta på detta besked!!! Är så glad för hennes och hennes familjs skull! Det finns få människor som hon och jag är så tacksam att få vara hennes vän.

Var på Halmstads teater i går kväll och lyssnade på Kim Larsen och Kjukken. Att vara 62 år, ge järnet i en och en halv timme och dessutom göra det jävligt bra - det ni! De spelade en mycket bra och medryckande rock, fullt ös i princip hela tiden. Texterna är ju inte illa de heller, i den mån man förstår dem... Jag applåderade slut på min kraft i armarna och händerna så när jag kom hem och skulle ur bilen hamnade jag mellan bilen och rullstolen - ja i nivå med tröskeln ungefär. Sambon frågade om han skulle ta ett tag i byxorna på mig och baxa upp mig, men det redde ut sig utan den hjälpen. Kan ju tillägga att jag alltid är glad att rullstol och rygg håller när jag är på konsert... Har man sett mig "digga" (låter lite töntigt men hittar ingen bättre beskrivning) så förstår man vad jag menar.

Pust suck och stön - äntligen har jag klart med kursprogrammet för vintern och sommaren. Allt ligger nu upptryckt och förpackat i kuvert färdigt att skickas. Ett megajobb, men det hade varit värre om jag inte hade haft så många att sända dem till - nu vill många gå kurs hos mig och det är jag så klart endast glad åt!

I helgen blir det kurser igen, men det blir även god mat! Kalkonmiddag i morgon eftermiddag!

Trevlig helg!

Glädje, arbete och lite annat

Glädjen är stor hos oss, Mollys tumör var en "snäll" en! Beskedet kom i fredags. Tyvärr fick Molly ont i nacken av struten hon haft på sig för att inte slicka på såret. Så den åkte av, vi försöker se till att hon inte är på såret för mycket. Det ser fint ut i alla fall. Stackars Molly fick några nya smeknamn när hon burit struten, som "dumstruten" och "fåntratten" - som om hon inte hade nog med sitt operationssår! Tiffany kom på att det var ganska ofarligt att stjäla mat från Molly när hon hindrades av struten!

Helgen har tillbringats utanför Varberg på ett vandrarhem. Varit med och hållt i uppstart av utbildning för blivande service- och signalhundsinstruktörer. Det var ett mycket trevligt och glatt gäng, jag hoppas alla blir godkända och vill gå resten av utbildningen så vi blir kollegor. Damen på vandrarhemmet ville gärna att Sambon (min) skulle jobba där, han hjälpte till i köket vilket gladde henne. Hon och jag kom fram till att hon kunde få leasa honom vid behov! Sambon bara log åt oss...

Äldsta dottern har passat hundarna i helgen, vilken tur jag har henne och Yngsta dottern! Blir alltid problem med hundpassning när man ska iväg på utbildning. Men döttrarna är duktiga med att hjälpa mig med hundarna!

Fortsättning hemsidor, fiskelycka och lite annat

Idag har Sambon tillbringat dagen till sjöss, nämligen på en fiskeskuta i Öresund norr om Kronborgs slott (dvs norr om Helsingör). Fiskelyckan blev god - elva rödspättor, en skrubba och tre sandskäddor! Mums! Sambon fick även en krok i fingret, som drogs ut av skepparen på plats.

Molly knatar stoiskt runt med sin skärm, ute slipper hon den. Såret ser ut att läkas bra. Sambon har tänkt ta hennes stygn, det gjorde han med Ronjas. Vad han inte tänker på är att Molly har hetare temperament, fler stygn och större TÄNDER! Återkommer med hur det går...

Fortsatt med hemsidan idag. För att vara novis är jag lite mallig över den, eller dom ska jag säga.

Till er som tror att man måste ha en blogg här för att kunna skriva kommentarer kan jag säga: Det behövs absolut inte! Man kan skriva som Anonym, då går det fram till mig för att godkänna/avvisa. Så var den dåliga ursäkten bortsopad :O)

Ikväll blir det kamning av liten havanais, men det vet hon inte om. Den lilla damen ligger i sin bur, med dörren öppen, jämte mig och datorn och snusar så gott efter kvällsmaten.

Hemsida och lyckad operation!

Idag är jag väldigt glad och väldigt lättad! Äntligen har jag fått mina hemsidor att fungera med bilderna! Har nästan fått hjärtattack och magsår (nej jag överdriver inte!) i mina försök att få det hela att fungera. Planeringen för vårens kurser måste läggas ut och program kopieras och skickas ut, hemsidan har hängt som ett svart moln över mig. Tack alla som hjälpt mig att hitta felen och lösningarna!

Mollys operation i går gick bra, hon gillar skärmen måttligt men står ut med lidande min. Nu väntar vi på besked om det var en god- eller elakartad tumör, jag tror på det första eftersom allt såg fint ut.

Tiffany har idag lekt med en kompis i samma storlek och ålder, Alice heter den lilla tjejen! Varför har man inte kameran med sig alltid! De var underbart busiga bägge två! Kisserundan blev en kort tur bara eftersom Tiffany ansåg sig färdigrastad och bara lade sig ner med en bestämd min: Gå du om du vill - jag stannar här och vilar mig! Fast när matte lade ner kopplet och gick därifrån tog det inte många sekunder innan hon var vid min sidan igen...

Promenad på Hagön

Ännu en dag med strålande sol! Efter förmiddagens Valpskola bestämde vi oss för att ta med hundarna och gå en sväng på Hagöns camping. Det var en underbart härlig promenad! Molly var visserligen väldigt stressad av situationen, men hade vänligheten att spotta ut ett långt kaninben hon hittade i gräset. Jag var beredd på strid om vem som skulle ha den åtråvärda skånken - behövde bara säga SPOTT UT en gång och hon verkligen spottade ut det. Kan det bero på köttbullarna jag hade tagit med mig som belöningsgodis... Strunt samma, för mig är det viktigare att hon gör som jag säger - bjuder gärna på hur mycket köttbullar som helst i denna situation som vi kämpat med. Bara hon gör rätt!

Tiffany fick mestadels gå lös, jättespännande med alla dofter! Det kom en kanin skuttande framför oss som hon fick syn på - hann springa några meter innan jag fattade att hon fått syn på den. Vilken bra träning! Ett snabbt STANNA (eller vad jag nu sa i hastigheten) och Tiffany stannar direkt och kommer till mig! Det blev många köttbullsbitar för det!

Sjukt...

Tyvärr blev det ingen utställning för Tiffany eftersom jag däckades av feber och halsont dagen innan. Så istället för en resa till Växjö blev det sängen för mig - och som den snälla kompis hon är - även för Tiffany! Som snällt låg och höll matte sällskap i sängen.

Har nu suttit en halvtimma för att försöka få inställningarna att fungera så jag kan få kommentarer. Snälla Maria lovade hjälpa mig... Jag har väl tryckt på någon knapp jag inte borde...

Träningen med Tiffany har legat helt nere de sista dagarna både pga mitt halsonda samt Mollys knuta - luften gick ur mig.

Dagens kurs hölls i mycket styv kuling (i vindbyarna nästan storm) - gick inte att prata i motvind upptäckte jag :O). Kursdeltagarna kämpade tappert på i blåsten med övningarna. Alla klarade inkallningen trots att jag lockade med härligt doftande vitlökssalami!

Planerar en resa med mina assistenter till julmarknaden på Liseberg i december. Satt och läste menyer på de olika restauranterna så jag nästan började dregla... Känns avlägset med julmarknad när det är sol och över 10 grader varmt!