Semletestet

Vi har hållt på ett tag med att äta semlor och försöka rangordna dem efter utseende, smak, storlek samt prisvärdhet. Hittills har vi kommit fram till denna lista:
1. Helenas hemlagade
2. Maddes hemlagade
3. Pålssons
4. Snöstorps
5. Maxi
6. City Gross
7. Haga
8. Nyatorp
9. Östras
10. Regnbågen (dyr, inte värd sitt höga pris!)

Vi har några kondis till som vi måste testa innan listan är klar!

Skolminnen

Sitter och ser Den övervakade skolan, idag handlar det om konflikter mellan främst de kvinnliga eleverna.

En flicka blir plötsligt utstött från gänget, utan att hon förstår varför. Hon är helt utfryst av de flesta tjejerna.

Minnena från min egen skoltid väller fram och det är mörka minnen. I mellan- och högstadiet var jag inte utfrusen - jag fanns inte helt enkelt i klassen. Det började så smått på mellanstadiet, jag slutade gå på klasskamraternas kalas för jag kände mig helt utanför, varför gå på kalas när de inte pratade med mig i skolan???

I högstadiet blev det värre. Mina klasskamrater från första klass såg mig inte ens. Vi fick några nya flickor i klassen som var trevliga och med dem kunde jag prata. Aldrig hände det att mina klasskamrater satte sig hos mig i bänkarna, det hände inte en enda gång under sex år!!!

I mellanstadiet började en ny flicka som ingen pratade med utom jag. Hon var väldigt snäll, hade gått om några årskurser då hon varit sjuk. Vi kom att hålla ihop resten av vår skoltid. Men hon var ofta frånvarande och jag fasade för dessa ensamma skoldagar.

En bit in på högstadiet fick jag en vän till från en parallellklass, vi hade vissa lektioner tillsammans. Utan dessa två vänner hade jag inte klarat att gå kvar i slolan. Det gick så långt att jag ville börja på Norrbacka, en internatskola för rörelsehindrade elever i Stockholm. Tyvärr blev jag övertalad att fortsätta i min skola högstadiet ut. Klassen åkte på klassresa utan mig och de två vännerna jag hade. Det var inte ens tal om att jag skulle följa med!!! På den tiden kunde jag fortfarande gå, så de kunde inte skylla på att jag inte kom på bussen...

Det enda ljusa minnen jag har från den här tiden är att jag kom i kontakt med handikappidrotten!!! Gymnastiklärarma tog dit den för information och prova på och det resulterade i att jag var med och bildade Höks Handikappidrott i Laholm. Ja skolorna jag gick i var Parkskolan (låg- och mellanstadiet) samt Lagaholmskolan (högstadiet).

Tack vare handikappidrotten överlevde jag högstadietiden i Laholm, samt att min vän från parallelklassen blev just det- min vän! Min skoltid är som ett stort svart hål.

Men INGEN av mina klasskamrater har VM guld och brons i friidrott, eller SM medaljer i skytte!!!! Under min aktiva tid som idrottare kunde man läsa då och då om mina framgångar i lokala tidningen. Jag blev uppvaktad av kommunen t o m efter mina VM-guld men ALDRIG att någon klasskamrat någonsin har sagt grattis... Nä varför skulle de säga det? Jag fanns ju inte!

Härlig dag!

Efter en kall morgon där hundarna bara rastade sig i trädgården, åkte vi ner till Tjärby där assist Madde bor. Vi gick en rejäl tur med mina och hennes hundar. Madde har bara en hund, och det är så roligt att se hur våra hundar pratar med varandra! Ibland tycker mina att Aluce (lagotto) är STOR, men de kan springa tillsammans (läs: Alice och Tiffen). Alla tre kan nosa på samma fläck samtidigt utan morr och de delar gärna all kattskit lika mellan sig!

Jag hade pälsat på mina små nakna dogs både sticketröja och Hurrtatäcken så de såg ut som två täcken med vardera fyra pinniga ben... De frös inte och fick inte köldkramp i alla fall. Tyvärr kan jag inte ha hela overaller på dem för byxorna blir alltid för långa! De har ca 5 cm längre täcken än vad som rek för havanaiser, de är muterade Tjernobylhavanaiser brukar jag säga, dvs ca 5 kilo större än de flesta normalstora i rasen. Ser absolut inget fel i det, de är ganska robusta och lagom i storlek tycker jag!

Efter promenad i solen, matning av pållar m m fikade vi mycket goda hemmagjorda semlor MUMS! Fick även träffa Konrad och klappa honom, en lugn och snygg kille ;0). Det känns i musklerna att de jobbat extra idag men det är skön smärta! Att vårsolen börjat ta är säkert, jag har gäspat hela vägen hem...

Väl hemma blev det till att krypa i säng och sätta värmedynan på högsta styrka för att tina upp benen. Jag fick sällskap i sängen av två trötta hundar...

Kallt som bara den!

Ja nu biter iskylan oss i kinderna! Jag är glad som har en snäll sambo som tar ut hundarna. Det blir ganska korta promenader i kylan, då dogsen lätt får kylkramp i benen nu när det är så kallt. Ja faktiskt så vill de inte gå ut, även om vi har Hurrtatäcken på dem. Oftast blir det en snabb rusch ut i trädgården och toaletten är snabbesökt. De är ute max 3 minuter!

Tyvärr innebär kylan väldigt mycket mer värk för mig, så är det med många som har ont i någon led. Hela kroppen blir som en seg råtta, man rör sig i slow motion som om varje led i hela kroppen fryst fast. Tänk om man hade möjlighet att få va i något varmare land i en månad denna årstiden!!!! Har ju släkt som har stuga i Spanien som jag kan låna, får göra det så man inte fryser fast!

Nu är det så kallt att vattnet i vår damm frusit rejält! Längst ner är det inte is, där står våra två guldfiskar mer eller mindre i dvala. Men för att överleva behöver de cirkulerande vatten. Pumpen får stå och gå men nu hade det frusit i den med. Sambon inhandlade isborr modell BIG och borrade ett stort hål som ska rädda fiskarna. Det såg väldigt kul ut med en rejäl isborr i vår lilla damm. Men vad gör man inte för djuren?

Tiffeloppan har nu blivit klippt av Cicci, en av mina underbara assistenter. Hon tog med sin egen klippmaskin då vår inte gjorde många knop i Tiffanys päls. Vilken fart det va på hennes maskin!!! Vi beställde nytt skär till vår maskin
I går, men nu funderar jag på att införskaffa en rejäl klippmaskin som har högre effekt eftersom det går mycket snabbare. Hundarna brukar tröttna efter två timmars klippning...

Klantigheten personifierad

Har av släkt och vänner blivit uppmanad att uppdatera min vän ajfånen. Vilket jag började på i förmiddags, eländet tog sin början då. Istället för att synkas uppdaterades program på iTune... Sen tog det för lång tid, vad det nu var, så det stängdes av. Blev sedan uppmanad att välja på lite olika alternativ ang uppdateringen och min IDIOT valde till slut alternativet Ny telefon! Hur korkad får man bli!!! Till mitt försvar försökte jag med säkerhetskopiering men det gick inte.

Nu ligger jag och svär och förbannar mitt icke-liv!!! Mitt liv försvann när ajfånen blev en ny ajfån... SUCK! Någon som vet hur jag ska få livet tillbaka???

Fördela gracerna

Vi har kvar en av kattungarna från M-kullen hos oss, de kom i slutet av oktober från Katthemmet. Milo, Mercy (Myrah) och Zlatan (Mikey) har funnit nya hem men inte Marylin. Hon är nu ca 4 månader och söker nytt hem.

Sedan hon blev ensam kvar när Zlatan flyttat har hon upptäckt mig som mamma! Hon började snutta på mina tröjor och nattlinnen så de blir alldeles blöta och jag menar verkligen blöta... Jaha tänker ni säkert, vad är problemet?

Problemet är att hon snuttar när jag har plaggen PÅ mig!!! Hon kunde snutta på filten de kom med innan men aldrig på människor. Nu kommer hon när jag lägger mig i soffan eller sängen, mest kvälls- och nattetid. Det låter som en bålgeting när hon spinner, och högt. Hela tiden trampar hon frenetiskt med tassarna, efter 20 minuters trampande på samma ställe gör det ONT kan jag meddela.

Dessutom ser jag ut som jag dreglat på kläderna, de är alldeles våta från axel till axel längs halslinningen. Känns ju så där fräscht . På nätterna kommer hon och buffar på mig, och numera vänder jag mig automatiskt utan att direkt vakna, ibland har Sambon sagt att Marylin snuttat men jag har inget minne av det...

I morse satt jag och läste tidningen, lite lätt lutad framåt över bordet. Vem kom då? Jo Marylin som hittade halslinningen på nattlinnet, trampade på min haka och satt på baken på bordet. Högljut smaskandes och spinnandes.

Nu har Sambon antytt att han också vill bli lite uppmärksammad av den lilla kisen. Hon går aldrig och kelar med honom, däremot kan hon ligga i vår säng på hans sida.

För att locka Marylin erbjöd jag honom ett nattlinne så katten kan snutta hos honom med. Nej det ville han inte för det skulle se konstigt ut påstod han! Snacka om otacksam, det skulle ju bara va jag som såg honom hahahahahahahahahaha

I goda vänners lag

Idag har jag haft besök av L och hennes lille son på 11 månader. Efter lite funderande kom vi fram till att det var två år sedan vi sågs, fy vad tiden går!!! L har verkligen förstått Sambons och mitt intresse för semlor, vi har en mycket seriös avsmakning varje vår. Vi fick en bok i ämnet semlor. L hade även med sig danska smörrebröd, finns att köpa i stan tydligen, mycket delikata!, och så klart åt vi semlor som dessert.

Våra hundar är inte barnvana men så fint de närmade sig den lille pojken när han satt på golvet. Tiffany nosade igenom honom och han fick en och annan puss av henne. Hilka visste inte vad hon skulle tro, när han kröp efter henne beslöt hon att det var bäst att fly. Det var bra träning för hundarna nu när det kommer en bebis i familjen. Måste säga att den duktige lille killen är van vid hundar!

Funderar på vad jag egentligen tycker om programmet Mot alla odds... På ett sätt tycker jag att det är bra att visa att vi kan mer än vad andra tror. Sen kan man alltid visa det på olika sätt. I Mot alla odds föses alla runt, skynda skynda, gå inte där, gå där, gå sakta, kom och titta, titta inte dit o s v. Jag ligger i min soffa och blir superstressad! Och lite illa till mods, deltagarna utför stora prestationer - helt klart, tyvärr blir det lite: oh va duktiga de är fast de inte har armar, ben o s v. Jag vet inte om fler än jag märker gruppbildningarna som håller på att formas lite löst... Jag är väldigt känslig för hur kemin är mellan människor och tro mig eller ej det finns "finare" funktionsnedsättningar än andra - tycker vissa personer med funktionsnedsättning.

Varför inte låta ett gäng med olika funktionsnedsättningar ta sig från riksgränsen i norr till Smygehuk i söder och utföra olika uppdrag under resans gång. Typ besöka olika kommunala inrättningar, gå på bio, åka Inlandsbanan o s v. DET hade verkligen varit en utmaning!!! I jämförelse vad vi kämpar mot dagligen är Africatrippen en kort bagatell...

Vän med assistenterna?

Ligger på värme i sängen och kikar ut i trädgården som är snötäckt. Kan konstatera att det är ljust ute, visserligen har denna vinter inte varit mörk och kall som förra, iaf inte än, men det är gott för livsandarna när kvällarna blir ljusare. I morse hade vi -10 grader, det kallaste vi haft denna vinter. Jag har inte varit ute sedan i torsdags, men längtar ut i solen...

Ska man va vän med sin assistent? Nä säger nog de flesta som har assistans, ofta har man rika erfarenheter att ha en bra assistent som slutar. Det känns alltid i hjärtat när någon man tycker mycket ska sluta. Med åren blir det en del, även en och annan hemtjänst, arbetsterapeut, sjukgymnast m fl som man fäst sig vid lite extra. Senast är att min arbetsterapeut inte längre är min p g a omorganisation i kommunen.

Även om jag känner sorg och saknad över de som på olika sätt måst sluta så är jag ändå glad att just den personen berikat mitt liv! Att inte gilla en person som kommer en nära på olika sätt är betydligt jobbigare!!! Så jag säger ja man kan bli vän med sin assistent, arbetsterapeut eller vem det gäller.

Det gäller bara att ha klart för sig vilken roll man har. Man är ff assistent/kund och båda ska kunna ta upp om något blir fel UTAN att det ska tas personligt. Kanske kan gränsen va svår att hantera?! Jag är väldigt återhållsam med att messa, maila mina assistenter när de är lediga - där avgör assistenterna helt om de vill ha kontakt t ex via Fb ( vänner). Att jag inte ska veta vad de gör på fritiden är helt OK för mig. Nu har jag mina assistenter på Fb, de har frågat mig om vi ska va vänner där.

Tyvärr blir många assistenter den enda vän man kanske har... (Gäller inte mig) Det blir inte samma situation som jag menar att det ska kunna vara. En funktionshindrad man sa en gång till mig att: assistenter är statligt finansierade sällskapsdamer. Det var innan jag fick assistans, i dagsläget hade jag slängt något hårt i huvudet på honom...

Nu hamnade jag på lite avvägar :0). Vad säger ni som läser detta och har assistenter? Kan man bli vän med sin assistent? Eller ska man behålla sin integritet och endast se dem som ren personal som har ett uppdrag att sköta???

Håkan Ljugholts fall

Ja Marita Ulvskog sa så i en intervju tidigare idag, en felsägning som blev riktigt skoj med tanke på lögnen Juholt presenterade för någon vecka sedan vid Folk och Försvar. Även om jag inte är sosse så trodde jag faktiskt på honom när han blev vald förra året som den nye ledaren för sossarna. Men ack vad lurad jag blev! Och besviken. Nu önskar jag bara att socialdemokraterna får arbetsro och att focus läggs på partiprogrammet, oppositionspolitiken och framåtskridandet. Dags för lite modernisering = bort med gubbväldet bl a.

Trelleborgvisit

I lite regn och rusk besökte jag Helena idag. Sambon hade gjort stekt inlagd sill till dem, vi klarade att hålla burken på rätt köl tills vi skulle köra av mot Trelleborg. I en Komtillmigkurva välte burken och hela bilen luktade ättika... Min stackars assistent försökte få tag i burken som stod mellan hennes fötter för att inte välta, bilbältet fastnade så hon kom ingenstans! Som tur var det inte hål i påsen utan den höll tätt!!!

Helenas mage är STOR och nu kan den bara inte bli större :0)! Det känns så konstigt att mitt BARN ska ha barn!!! Min hjärna kopplar inte att Helena ska bli mamma! När väl lillan kommer fattar nog hjärnan... Vi fick se lillans garderob, som redan är stor. Nu har man ju bara siktet inställt på babykläder vid shopping. Glömt är kläder till mig, nu gäller bara pyttekläder till en pyttemänniska. Den blivande modern och jag stod och dreglade över dockhus och dess inredning. Jag hittade även en trevlig hästgård, vackra Barbiedockor och en massa andra roliga leksaker!!!

Helena bjöd på mycket goda semlor, helt hemmagjora MUMS! Till min stora lycka kom jag utan större problem i mina sarta favoritjeansen idag! Wiiii!!! Jag fick även lite motion idag när vi shoppade Trelleborg. Så nu måste jag ut och shoppa lite oftare så kommer jag snart i min favoritjeans igen.

Både bra och mindre bra dag

Föresatsen att träffa vänner fick bakslag idag, skulle träffat en god vän och fikat i stan. Men det blev inte så tyvärr! Vilken tur jag har så förstående vänner som jag har, allrför ofta ställer jag in fikastunder, eller träningar, eller pubbesök. Rent ut sagt är jag hopplös, men ibland vill jag och kroppen inte samma sak - det är bara så. Vi bokade om tiden och nästa gång vi ses har vi ju ÄNNU mer att dividera. Man måste ju se det positivt. Kan vi äta en extra räkmacka för denna gång vi inte sågs???

Känner faktiskt mig lite laddad på att va lite aktiv i mitt parti igen... Jag har haft väldigt svårt att hitta min plats där, det är bara några som hälsar på mig när jag varit där, vilket inte varit ofta just på grund av att jag känt mig utanför. De som inte hälsar ser mest skraja ut, hjälp en RULLSTOL! Nä nu är jag kanske orättvis mot dem. I mitt parti sitter nu en f d Halmstadtjej som ersättare i partistyrelsen. Nu är jag inte endast glad för hennes skull som f d Halmstadsbo, utan hon använder rullstol. Hon har chans, att utöver hennes hjärtefrågor, kunna föra in ett nytt perspektiv på ett synbart sätt direkt till partiets kärna. Jag säger grattis Veronica - kör hårt!!!

Ja vi får se om jag vågar mig ner i partilokalen...

Nu närmar sig tiden när jag ska bli mormor!! Jag har försökt övertyga dottern att det är dax NU men hon envisas med att hon ska gå tiden ut. Lite taskigt tycker jag fniss. I morgon ska jag köra ner till henne och det är kanske sista gången vi träffas innan deras lilla dotter föds!!! Jag har bett henne att inte börja föda i morgon när jag är där eftersom jag inte hittar till BB i Malmö! Dessutom skulle jag bli en tigermamma om hon inte fick bra vård, all smärtlindring bums som bara går att uppbringa! Till den födande modern - inte till mig.

Nytt år - nya mål - nya krafter!

Varit borta från bloggandet vääääldigt länge. Nu känner jag att det är dax för det igen. Om inte annat för att redogöra för vår årliga semle-test, vilken vi redan har påbörjat.

Mina mål för våren:
- träna och tävla med Tiffany i lydnadsklass II och ta ett förstapris så vi kan gå vidare till klass III
- träffa vänner jag inte träffat på länge, fika eller promenader
- minska i vikt
- försöka få praktik, jobb eller starta upp med min firma igek
- inte fastna i olika spel på Facebook, på mobilen m m. Obs! Det är inga pengar inblandade!

Tja det får räcka ett tag, viktigast är att komma igång med Tiffeloppan och hennes träning. Det ska bli kul och det tror jag att hon kommer tycka med. Och så ska jag försöka hoppa i bingen tidigare på kvållarna. Ska ju snart bli mormor och måste ju ha krafter till min nya roll