Livet kan ändra sig fort!

Fick ett mycket tråkigt och hemskt besked i dag att en vän fått hjärnblödning. Tänk förra veckan var vi iväg några timmar och bjöds sedan på fika med henne och familjen. När jag messade att "hundgänget" skulle träffas på Harrys i tisdags skrev hon: Inget kan stoppa mig! Hon dök aldrig upp i tisdags... Vi messade och ringde men fick inget svar. Det är inte likt henne. Så idag fick vi veta.

Oavsett hur det kommer att gå är jag glad att vi gjorde vår lilla utflykt förra veckan. Vi hade pratat om den i över ett halvår. Man ska inte skjuta upp möten med sina vänner/familj - det tar en sekund och sedan finns de kanske inte mer! Eller man själv.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att gå bra och att vi får ses snart igen. På Harrys, över en kopp kaffe eller på en hundpromenad på Ön.

Önskar jag kunde hjälpa hennes familj på något sätt, tänker på dem och ber att det ska sluta väl!