Upp och Ner

Livet är upp och ner för tillfället. Nu har vi hittat 3 st knutor på Molly sammanlagt sedan i december. Tid för borttagning av livmoder nästa vecka samt även borttagning av knutor (om det går att göra under operationen). Alla tre sitter i samma juverrad. Hela tiden tänker vi på om vi ska fortsätta operera knuta för knuta, strunta i det och leva på hoppet eller att vi låter henne somna in i stället. Jag frågar snart alla vad de tycker, och det är så klart inte lätt att ge ett svar när jag inte själv tycker det är solklart... Sambon anser att vi ska låta henne somna in med flaggan på topp! Och känner man vackra stolta Molly - ja då är det svårt att resonera på annat sätt. Hela tiden är OM där: om knutorna är snälla, om hon kanske kan leva flera år till bara vi tar bort alla juverna, om vi ska låta henne gå igenom två stora operationer till (juverraderna), om hon ändå bär på elakartade knutor som vi inte känner, och så vidare i all oändlighet. Hon verkar inte alls sjuk, lite trött på promenaderna ibland men hon är ju ändå snart nio år. Lite vitare runt nosen och ögonen. Om jag jämför med Ronja, som blev nästan 13 år, så är Molly mycket äldre vid samma ålder. Man märkte inte på Ronja att hon inte höll samma tempo förrän hon var elva år ungefär. På Molly har det märkts sedan i somras.

Lilla Tiffany har visat framfötterna igen. Tränade lydnad i veckan för vår fröken. Jodå det gick väl hyfsat. Som fröken sa på ett fint sätt: Det går bra om man tränar! Skammens rodnad på mina kinder, fröken köpte inte mina taskiga ursäkter: det har ju varit jul, sedan har Tiffany hamnat i trotsåldern, vädret har varit trist, köttbullarna för dyra (nej det sista sa jag absolut inte!)... Vi tränade inomhus i ett ridhus med spån på marken. Gör aldrig det om du har en pälsad hund, särskilt inte om din hund springer i en vattenpöl också. Vi hade en mycket skitig hund full med spån med oss hem i bilen. Hon hade haft superkul - sprang runt som en galning, käkade hästskit, fick massor av köttbullar, bet matte i ärmarna och gjorde säkert lite till som jag inte minns. Jo hon plockade upp frökens vittringspinne och gav mig. Bra nu vet jag hur jag ska skaffa egna vittringsapporter: Skickar ut Tiffany på klubben en träningskväll, ingen där kan väl tro att det lilla pälsiga krypet är smart nog att stjäla pinnar???!!!

Till alla som med stor bestämdhet säger att vallhundar är de klokaste hundarna - glöm det! Gav Tiffany en Nina Ottosson-leksak idag för aktivering. För att göra det svårare för hunden att ta godiset satte jag dit två små spärrpinnar. De låser de stora brickorna. Tog inte 2 minuter så var spärrarna bortplockade! Satte i fyra spärrar istället och nytt godis. Spärrpinnarna formligen flög, ok jag överdriver lite. Inga problem där inte! Sedan skulle Molly testa. Två spärrpinnar och godis under brickorna presenterades för henne. Hon fick inte till det alls. Jag lät henne jobba men till sist gick hon därifrån. Kallade på henne och tog bort ena pinnen, nu först lyckades hon att komma åt godiset genom att kämpa bort pinnen. Hur lång tid det tog? Mer än 5 minuter... Jag säger det igen om Tiffany: LITEN MEN SMART!!!