Jag vill önska alla läsare av min blogg

GOTT NYTT ÅR!

och vill samtidigt tacka alla er som stöttat, uppmuntrat och tröstat mig under 2009 när livet var tufft. Tack för alla vackra ord ni skickat till mig - tro mig, det har hjälpt mig mycket!

Kramar till er alla!!!

2009

var ett år fyllt med både stor glädje och stor sorg. Det är ett år jag hoppas slippa uppleva igen!

När jag tänker tillbaka på vad som hänt är det det positiva som hände som jag kommer att komma ihåg. För trots allt hände det en del trevliga upplevelser! Den allra roligaste var när barnen kunde åka med oss till England under några dagar. De kom med flyget några dagar efter vi anlänt. Sedan hade vi två hektiska dagar i London med dem. Det kommer jag aldrig att glömma, för vi hade så roligt! Och jag längtar tills jag kan göra om det med dem!

En annan helt underbar händelse var när jag för bara några veckor hade "egen" häst. Nu blev det tyvärr inte så länge som jag önskat men jag har i alla fall fått känna känslan. Naturligtvis var tiden på Travskolan mycket mycket rolig och jag lärde mig massor. Jag kommer att anmäla mig igen till våren =O) och hoppas få plats!

Under året har jag även fått hjälp, till sist, med min depression. Ja det är en positiv händelse för mig eftersom livet numera är lättare att leva och orka med. Och jag kom till insikt att jag inte skulle ha kvar mitt arbete som hundinstruktör/hundpsykolog. Hur kan det vara positivt med det kanske du undrar? Att lära sig se vad man klarar av eller inte är positivt tycker jag. Min kropp orkar inte med den typen av arbete - bara att inse och göra något åt!

Jag har kommit till skott och börjat tävla med Tiffany - tack vare magister Jenny och kompisen Sussi! Än har det inte blivit några 1:a pris, men skam den som ger sig! Det gäller att vara mer envis än Tiffen har jag förstått... Hon är inte direkt någon border collie utan ska bestämma SJÄLV om hon ska utföra ett moment eller ej. Vilket gör alla tävlingar oerhört spännande =O)

Mina glada minnen för 2009 ska jag bära med mig som små pärlor i livets halsband!

Långvariga funktionshinder eller Försäkringskassan hoppas på under

Läste i morgontidningen att Försäkringskassan inte anser att en benamputation är ett långvarigt funktionshinder!!! Man kan gå med protes och då har man inget funktionshinder. Tycker de. Hade det varit 1:a april hade jag skrattat gott åt skämtet, men tyvärr visar det sig vara dagens sanning.

Då har en synskadad person inget långvarigt funktionshinder när han/hon får en vit käpp och ledarhund? Personen kan ju traska omkring med käpp och hund...

Då är inte heller jag långvarigt funktionshindrad eftersom jag har en rullstol och en assistent som gör mig "rörlig"...

Så fort en döv person har tolk försvinner funktionshindret, och tolkar kan man ju boka (jag vet att det är mycket svårt i vissa landsting att få tillgång till tolk)...

Jag kan fortsätta hur länge som helst med exempel. Nej det är inte de enskilda handläggarna som läser instruktionerna fel, som vanligt har de att tolka lagar som våra kära politiker har beslutat om. Och hur deras lagar slår i verkligheten - ja det får vi med funktionshinder veta av. Precis som med allting annat är allt inte svart eller vitt, människor kan inte tryckas in i vissa mallar. Och definitivt inte människor med funktionshinder!

Som det kan bli =O)

Dagen startade med att Sambon ringde från sin mobil och väckte mig 7.23 i morse. Jag förstod inte varför han ringde, kunde han inte väcka mig som vanligt??? Det visade sig att han glömt ta nycklar med sig ut när han skulle ta in tidningen samt skotta snö. Jag hoppade i säng lika snabbt som jag släppte in honom!

Förmiddagen skulle tillbringas på café Regnbågen tillsammans med en vän. Jag köpte min lilla julklapp till henne i måndags och tyckte att det där passade ju jättebra! Det är en kruka med ljus och juldekorationer och torkad frukt/kryddor. Den är himla söt...

När jag sedan överlämnade min lilla klapp blev min vän väldigt röd i ansiktet och började frusta lite diskret. Sambon skrattade och tyckte det hela var väldigt skoj! Min vän gav då mig sin julklapp under mycket skratt - hon hade köpt en exakt likadan klapp till mig som jag gav henne!!! Om vi skrattade - ja det kan man ju säga... Men vad lustigt, hon hade tänkt precis som jag: Det blir jättebra med den här!

Fnissar fortfarande när jag tänker på det hela. Och jag kommer definitivt tänka på min vän HELA julen =O). Blev jag glad för klappen? Ja självklart - jag tycker den är så fin. Men inget jag skulle kosta på mig själv ;O)

Mattjuv

Vår lilla underbara Skrålis har blivit en fena på att stjäla mat på köksbordet. Ja katterna får faktiskt vara på bordet, i alla fall för det mesta om de inte försöker ta maten. Ibland går hon för långt och snabbt är en klo framme och vips har hon snott pålägget! Mitt framför ögonen på mig och Sambon. Det går oftast så snabbt att vi inte hinner avvärja attacken. Sen får man vara snabb och återta sin mat.

Häromdagen tröttnade jag på dessa Robin Hood-syndrom (liten hungrig katt har rätt att stjäla och ge till den svagare - sig själv). Fram åkte kupan avsedd för mikron, den passade väldigt bra över mina smörgåsar! Och lilla missen förstod inte hur man kom åt det som låg under. 1-0 till mig denna gång!

Tigris

Idag blev vi Tigris ägare =O). Denna underbara katt som vi fick när hon och hennes syskon var ca 6 veckor förra hösten. De var hos oss i jourhem, och Tigris stannade till i mars i år hos oss. Sedan dess har hon haft två hem, men blivit lämnad tillbaka till Katthemmet. Inte för att hon är en problemkatt, det har snarare varit problem med nya hemmen.

När Katthemmet frågade om vi ville ha Tigris så var det ingen tvekan om svaret. Klart vi ville det!!! Och nu är vi som sagt ägare till henne. Eller är hon ägare till oss, det känns nästan så...

Liggplats

Varför ska alltid katterna ligga på just den tidning man håller på att läsa? Hallandsposten är visst jätteskön när den ligger utvikt på köksbordet under frukosten. Jag gör mitt bästa att mota bort dem, men ibland är det svårt - särskilt när de spinner högt och ljudligt. Då har jag inte hjärta att schasa bort dem. I regel hjälper det inte att vi lägger ut andra tidningar. Nej det ska vara just Hallandsposten. I morse hade vi tre Hallandsposttidningar på bordet, och var la sig Tigris? Japp, på den del jag läste.

I dag tröttnade dock Tigris på min beklagan över att jag inte kunde läsa tidningen och gick med sur min och lade sig på en av de lediga Hallandspostarna... Det blir förmodligen samma kamp vid frukosten i morgon igen =O)

Två hundägare, tre hundar, två flexikoppel (minst) och en häck

Japp detta såg jag till min fasa i går. Hur tänker hundägare egentligen...????????

En dam med två minihundar i flexikoppel står på en sidan av en låg bladlös häck. Hundarna befinner sig I häcken medans damen försöker få ordning på flexina. På andra sidan står en annan hundägare med en något större hund som var på väg in i häcken. Hur har man tänkt att detta ska sluta? Eller tänker man inte alls??? Flexikoppel är smala och vassa, fastnar en hund i det lär det göra ont. Gör det ont är risken stor att man får panik (inne i häcken) och biter kanske både hundar och människor. Tänkte de att hundarna ska leka i häcken? Eller hälsa på varandra i den??? Risken finns faktiskt att en hund kan strypa sig själv om den fastnar och drar åt flexit medan den kämpar för att ta sig loss.

Min Tiffy fastnade en gång med svansen i ett flexikoppel (inte vårt!). Det slutade med att den andra hunden fick kopplas loss från sitt flexikoppel och matte fick springa in till närmsta granne efter en sax. Vi fick klippa loss Tiffen! OBS! Våra hundar hade inte ens lekt (absolut inte när någon har ett flexi), Tiffen gick runt den andra hunden för att få en godis av dennes matte. Det tog inte ens tio sekunder så satt hon fast. Jag har inte flexikoppel på mina hundar...

En underbar dag

Det har varit en härlig dag idag. Lite mycket skördanade och ostproduktion på FarmVille och Countrylife... Men jag har hunnit och orkat med tävlingslydnadsträning i Oskarström i förmiddags, det var + 1 grad varmt. Ja varmt och varmt, det var jäkligt kallt!!! Tiffen fick endast ligga i ½ minut på platsliggningen. Allt annat gick mycket bra förutom Ställandet. Hon är inte 100 på det än när jag inte belönar efter varje moment. Hon blir mycket frustrerad när inte godiset kommer. Så det ska vi träna mycket i vinter.

Det blev varm O´boy när vi kom hem, det värmde gott. Betalat båtresan inför nästa års Englandsresa, det var faktiskt billigare i år. Efter klädbyte, man kan ju inte åka till stan i hundtränarkläder precis, och lite färg på ögonlocken åkte jag in till Regnbågen. Min och Hannas plats var ledig, och för en gång skull var jag i tid!!! T o m Hanna blev snopen =O). Det blev en eftermiddags då vi gottade oss i tårtbitar och pratade en massa. Åldern tar ut sin rätt och jag blev så sömning när vi satt där. Mätt och belåten = sovstund!

Jag konstaterade att mina muskler som satt över överkroppen när jag var yngre och var aktiv friidrottare nu har halkat ner och sitter runt midjan i stället. Hur är det nu med jordens tyngdlag...