ONT...

Senaste dagarna kan sammanfattas med ett ord: ONT! Ont i leder. Ont i muskler. Ont i armar. Ont i rygg. Ont i knän. Tennisarmbåge i bägge armbågarna (varför nöja sig med att ha ont i en bara). Ser fram mot nätterna med skräck - timmar av vridande, vändande för att hitta en position som gör minst ont. Dagarna ägnas åt medicinering och försök att sova ikapp den tid man mist under nattens krumbukter . Känns som om man ligger som något som ser ut som en målning av Picasso - en arm hit och ett ben dit =O). Panik när man vet att det är kurs på kvällen. Då måste tröttheten vara väck och hjärnan på skaft!

Hilka har idag tagit min medicinburk och hållt i några sekunder. Med mycket peppning går hon loss, förstår hon inte direkt så provar hon med att LÄGGA sig! Du som läst bloggen förr vet att hon inte låg på kommando när hon kom till oss. Idag tog hon i alla fall den tomma burken och fick massor med klappar, hojtanden, glädjepussar och Frolic för denna enorma bedrift. Vilken tur att man har sina fyrbeningar som förgyller även den jobbigaste dag!!!

Så har det hänt igen - manipulerad och lurad... Mesiga korkade Marie som tyst sitter och tiger och så sällan ifrågasätter. Varför kan aldrig folk vara ärliga, varför berätta halva sanningar för att få igenom sin vilja? Lita på folk - gör jag än mindre nu. Vilken tur att det finns ärliga vänner som går att prata med. Tänk vad lätt det är att köra över människor som helst bara tror gott om andra. Hur många gånger orkar man bli besviken innan man slutar lita på någon alls? Ska man fortsätta arbeta i föreningar där man blir hånad för man vill ställa upp, förlöjligad av folk som inte ens varit på plats, anklagad för att glida fram på räkmackor när man ställer sitt vanliga arbete åt sidan för att hjälpa till, förd bakom ljuset o s v. Ja varför fortsätter man? För min del för mina underbara vänner som finns och stöttar när allt är svart.