Ett nyp är ett nyp är ett...

Då har man gjort bort sig igen då...

Skulle förklara för Sambon min känsla under Winnerbäcks konsert i går, men det blev lite fel...

"Det kändes som ge mig ett nyp-känsla" sa jag varpå Sambon tittade mycket frågande på mig och sa att han inte visste hur detta skulle tolkas. Då insåg jag vad jag sagt, jag menade att det var en sådan nyp-mig-i-armen-känsla-för-jag-tror-jag-drömmer!!!

Underbart är kort...

Med stor ledsamhet konstaterar jag att Birke åker tillbaka till sin ägare. Underbart snäll har han varit mot mig! Tack för att jag fick pyssla om dig och köra dig, du stod ut med min inte alltid natural horsemanship. Du fick även visa Äldsta dottern att hästar inte äter människor =O)!

Vintermössa

är bra att ha! Visst, här är sällan vad man kan kalla vinter, dvs 2 m snö och -30 grader kallt. Här kommer regnet och ev snö ner vågrät i stället för lodrät. Alltså det blåser ner! Kallt, näe. Vått och rått JA!

Vad kan man då använda sin vintermössa till? Mer än att tas fram 2 ggr per vinter när det kommit 2 cm snö och är -10 grader kallt = halländsk vinter. Försökte förtvivlat fundera ut någon annat sätt att se till att den kommer till användning... Kom inte på så mycket mer än att den är SUPERBRA att trycka ner på skallen när frisyren står på alla håll =O). Har klippt mig kort, ekonomiklippning, för att stadga upp det hela används gelé och spray. Vilket gör att frisyren även efter en god natts sömn, har bytts ut till något helt annat än den frisyr som fanns när man somnade... Hela skalpen är full av Stig-Helmer flirpar!!! Tycker synd om Sambon och Assistenterna som får uppleva detta var morgon. Nu har jag tröttnat på att ens försöka styla om mig till något som man kan visa bland folk.

VINTERMÖSSA PÅ - STIG-HELMERFLIRPAR UT

Att sova i en djurpark eller Är det konstigt jag har ont i ryggen?

Numera är det trångt i sängen! Så här ser det ut varje kväll när jag ska lägga mig:

Sambon ligger i sin halva av dubbelsängen.

Två st hundar ligger i min halva - dessa flyttar sig med stor möda vid tillsägelse om att flytta på sig. Ibland hör de inte vad jag säger utan måste rullas med överkastet till gränsen mellan min och Sambons sänghalva.

Jag hinner sätta mig på sängkanten - det dyker upp två små ludna kattungar från ingenstans. Dessa är dock lättare att flytta runt till lämplig plats i sängen.

Två hundar lägger sig i Sambons halva, surt gloende på de ludna som matte (dvs JAG) måste gulla med en stund.

Sambon klagar över att det är ont om utrymme för hans ben. Han sparkar lite försiktigt för att undvika att sparka ner en hund på golvet. Jag tycker han klagar i onödan! Det är mysigt med hundar i sängen!!!

Jag sätter mig i sängen och tar sats för att lägga mig ner och läsa en stund. Då kommer den Stora katten och lägger sig bakom mig. Jag undgår i sista stund att lägga mig på henne, vilket inte hade uppskattats av Stora katten. Hon lockas till sidan och jag kan lägga mig på rygg.

Nu startar dagens kelstund tycker Stora katten! Det purras, kurras, strykes och gnides åt alla håll och kanter. Har jag fräckheten att försöka läsa min bok samtidigt, börjar det strykas och bitas i den så att det enda jag kan göra är att lägga undan den.

Nu kommer de små lurviga för att kolla vad Stora katten gör hos mig. Dessa stannar snabbt efter en blick från Stora katten och de rullar ihop sig i skarven mellan mig och Sambon. Just där jag inte vill att de ska ligga, är rädd de trillar emellan och kvävs.

Stora katten bestämer när gosandet är slut och stegar iväg ut i natten. Nu är jag så trött att jag hinner läsa två rader i boken innan jag får den i pannan. Ljuset släcks. Sambon har redan börjat sova hör jag.

Jag vaknar i natten och fryser. Inser att det ligger tre katter och en hund i MIN halva av sängen. Hur kommer jag fram till det utan att tända ljuset? Enkelt: kolla storlek på alla tassar man hittar runt omkring sig samt längd på svansar! Lätt som en plätt!

Hur går det med täcket? Jag får tag i lite av själva påslakanet och lyckas dra det över ena axeln, inser att jag ligger i en 3:e del av min säng - i resten ligger det djur samt ibland även Sambon...

Och sedan undrar alla varför jag har ont i ryggen???????

Lycka är

Skrålis
när man får borra ner näsan i pälsen på en spinnande kattunge!

Flytt av pappa och möbler

Nu är pappa installerad på sitt äldreboende och vi har fått dit de flesta möblerna han vill ha där. Nu är allt ännaklämt igen, det beror ju på att det är stora förändringar i hans liv. Häromdagen blev han jättearg för vi köpt ett högt fint sängskåp. Det ska ut! vrålade han. Sen var tv-n inte hans utan någon annans. Först när jag sa att Sambon och yngsta dottern burit ner den till bilen inför mina ögon så blev han tyst. Ett tag, sedan var det inte hans tv igen. Och hade han vetat att lägenheten var så liten hade han ALDRIG tackat ja till den... Fick förklara att han inte hade så stort val och att de flesta lägenheterna på äldreboenden är så små.

Till slut lugnade han ner sig och vi kunde se hans möbler och tavlor som är kvar i gamla lägenheten. Jag har tagit kort på allt för att han skulle se vad som är kvar, minnet är ju inte så bra. Vi körde bilderna genom tv-n och pappa kunde välja tavlor och annat han vill ha kvar. Tyckte jag var smart med idén med fotograferingen =O)

Jag har bara varit med om att tömma hem vid dödsfall. Att tömma en lägenhet medan personen lever är en annan ska. Känner mig lite kluven... Men det måste göras och vi är helt överens om hur det ska gå till, min pappa och jag. Vilket underlättar!

Jippi!!!

Min pappa har fått en lägenhet på ett äldreboende nära mig!!! Nu slipper vi köra genom hela stan för ett besök. Och jag kan t o m ta mig dit med moppen =O). I helgen ska vi köpa en hel massa saker han behöver där: fräscha sängkläder, snygga handdukar och gardiner m m. Ska också ta dit lite möbler som han redan nu vet att han vill ha där. Äntligen har min önskan inträffat!!! Att min pappa skulle behöva trilla och slå sig så många gånger plus få gallsten innan han fick den hjälp han behövt länge är negativt. Nu är vi lika lättade både han och jag över situationen!!! Det överväger det negativa. Särskilt glad är jag över att han inte känner sig tvingad att flytta dit utan har insett själv att han måste ha daglig hjälp. Det är ett stort steg att inse det och dessutom ta emot hjälpen man får.

På kattfronten intet nytt. Just nu har vi tre kattungar och en vuxen katt, plus två hundar. Kanske en och annan silverfisk oinräknad. Katterna har morrat och fräst, både liten som stor. Nu har Tigris och Skrålis fått viss kontakt och verkar gå bäst tillsammans. De andra två småttingarna är kaxiga till max mot Tigris, som mest ser till att undvika dem. Tigris och hundarna bryr sig inte ett dugg om varandra, de kan passera hur nära som helst. Tigris kan hoppa över huvudet på en vilande hund, som knappt lyfter på ett öga. De samsas i vår säng på nätterna med utan bråk, kan de känna igen varandra???

Tigris har hittat sin ena favoritplats som synes på fotot! Där låg hon sist med...

Tigris

vår jourhemskise som stannade hos oss tills i våras kommer tillbaka till oss - för gott! Åh jag är så glad!!! Hon har haft oturen att ha bott i två hem efter hon bodde hos oss och nu är hon tillbaka på Katthemmet igen... Efter övertalning av Sambon kom vi fram till en lösning vi båda var nöjda med:

Tigris ska stanna här hos oss nu! Inga mer hem till henne mer än vårt. Vi kommer inte att ta emot katter som jourhem förutom om det handlar om en enstaka kattunge. Då vi har nu stannat givetvis till de får nya hem. En av dem åker till nytt hem på lördag.

Ibland undrar jag

hur hemska människor kan vara - eller är de endast okunniga???

Var och tävlade lydnad tillsammans med vännen S i dag. I regn och blåst med endast 7 grader varmt - är vi kloka? Nej! Men kul var det!!! Ännu inget 1:a pris så vi kan gå vidare till klass II. Tiffen var jätteduktig, låg helt stilla och tyst i det våta kalla gräset. Vi fick en 8:a på linförigheten - har jag nog aldrig haft med någon av mina andra hundar =O). Sen tyckte hon att hade jag sagt sitt kvar på inkallningen så skulle hon ta mig tusan sitta kvar också... Hon tävlade med sådan glädje idag att jag var så nöjd så nöjd.

Nu var det inte Tiffen jag skulle skriva om utan S:s domare. S kämpade på med sin hund, betygen var underligt låga (samma för alla i klassen). Dock fick de till det mycket bra på vissa moment och samarbetet mellan momenten var bra. Vid prisutdelningen avslutade denna domare med att tala om för de tävlande att det var flera stycken som inte var klara för tävling!!! Jag blev mållös när S berättade detta!!! Jag såg flera ekipage och det var som vanligt en del missade lite här och där, men inget överraskande på något sätt. Har ALDRIG varit med om en sådan kommentar från en domare någonsin!!! Tvärtom, ofta säger de ex vis att synd en del hade en dålig dag idag - hoppas det går bättre nästa gång!!!

Men det som fick mig att gå i taket var när S visade sitt protokoll. Hon hade fått avdrag i ett moment för att hon rörde sig. Nej man får inte röra sig så det blir ett dubbelkommando. Det gjorde inte S heller. S har ett funktionshinder som gör att hon inte kan stå blickstilla - det hade hon fått avdrag för!!! Jag har sett andra tävlande med olika funktionshinder, reumatiker, ryggskador, personer med sviter av strtoke. Man rör sig inte lika dant som en fullt frisk människa, man kanske släpar med ett ben, har svårt att stå still m m. Jag har aldrig hört talas om att dessa fått avdrag för - ja vad då??? Och det är ändå människor som tävlat i Elitklass där man kan hacka ner på en konkurrent och domarna kräver extra mycket.

Jag har tillstånd att tävla i rullstol (ja skratta inte men så är det! Rullstolen är ett hjälpmedel gud bevars och det får man inte ha står det i reglerna!!!). Ska S behöva ha ett intyg på att hon kanske
gör en liten ofrivillig rörelse ibland??? Nej där går väl ändå gränsen. Eller???

Datorfri helg

lyckades jag faktiskt med att genomföra! Från fredag strax efter lunch tills ikväll vid 20-tiden har datorn inte varit på en endaste sekund!!! Strongt va! Igår hade jag mycket abstinens och var tvungen att skriva lite på tangenterna - ungefär som att ha en låtsas cigg istället för en riktig... Kunde inte slita mig från kontoret, har nu färre och mindre högar runt om. Fick ut min FB, FV. blogg och mailande genom att städa kontoret. Ett tips till andra =O).

Och nu kommer jag bara in på FB men kan inte göra något alls...

En helg utan...

Facebook
Farmville på FB
E-mail
Bloggande
ja datorn ska vara stängd fr o m nu till söndag kväll samt
Fartöverträdelser

Tyvärr är det ingen som tror mig...

Täby galopp filial

är vi hemma just nu! Tre små kattungar dundrar (ja de DUNDRAR) runt i huset. Under och uppe på möblerna, över och på människor och hundar (hundarna HATAR att agera språngbräda!). Runt runt. Ligger man i soffan och läser är man en upploppsraka för en katt, eller landar det en på magen så är man trampolin så katten kan svinga sig upp på nästa möbel. Än väger de bara strax över ett kilo. Jag hoppas de fått nya hem innan de väger 3 kilo...

Nu är den här!

HÖSTEN!!! Vår bostadsrättsförening hade öppet för vinterförvaring ikväll, d v s man släpar in sommarmöblerna och ut vinterdäcken (om man råkar vara med bil) ur ett särskilt förråd.

En titt ut i trädgården - så tomt och trist...

Celebert besök

har vi haft idag! Det var Kajsa Kavat och Äldsta dottern som kom på besök. Eftersom dottern brukar passa våra hundar när vi är iväg har vi sagt att Kajsa ska besöka oss lite då och då för att inte glömma hundarna.

Det var absolut ingen fara att hon glömt hundarna! Hon var inte det minsta rädd för dem! Men de tre andra fyrbeningarna som är här! Fy vad de var läskiga!!! Kajsa var väldigt intresserad av dem på avstånd, men kom de för nära - på 1 cm avstånd - så skulle det fräsas och morras. Hon flyttade inte alltid på sig utan låg kvar och tittade när de andra katterna lekte.

Det är konstigt med Kajsa, från första dagen hon var här har det kännts som om hon alltid funnits här. Mystisk känsla tycker jag. Kan bero på att hon alltid betett sig som hon alltid bott här i hela sitt liv - och det har hon ju nästan!

Man kan inte vaccinera sig mot livet...

Efter att ha haft några veckors neråtdipp kände jag att jag måste ta kontakt med min klinik. De har alltid sagt till mig att höras av om det blir för jobbigt. Sagt och gjort, för en gång skull gjorde jag detta. Efter att ha berättat hur läget var fick jag det helt fantastiska svaret: Man kan inte vaccinera sig mot livet!

Alltså, är man 50 +, levt med ett funktionshinder i hela sitt liv förutom de två första levnadsveckorna - kan jag säga: Det vet jag tyvärr redan!!! Som funktionshindrad VET jag om att livet inte alltid är enkelt, det finns andra skäl också till varför livet kan vara både tufft och hårt förutom att ha funktionshinder.

Det samtalet knockade mig definitivt. Min hängbro svajar för fullt igen...