Regn, förkylning och roliga djur

Regnet vräker ner, det blåser nästan storm och jag har fått en kanonförkylning - låter väl kul... Det blir till att bädda ner sig i sängen resten av dagen! Det är så mysigt med kattungarna som gärna kommer och lägger sig nära och spinner högt! Hundarna kommer också och där ligger vi allihop i en salig röra.

Allas vår underbara Hilka har gjort något vi trodde var helt omöjligt. Kattungarna bor på kontoret, de har sin mat, leksaker och toalett där. Vi har ett kompostgaller för dörren så de kan ta sig ut och in efterbehag - och ingen hund kan ta sig in och äta kattbajs! Katterna har hoppat upp på gallret som har tjock rörisolering på översta gallret så katterna får ett brett fäste att gå på. Nu fick jag den lysande idén att klippa upp ett hål i gallret så katterna slapp hoppa upp på gallret när de skulle in och ut från sitt rum. Sagt och gjort, Sambon klippte upp ett hål som är 14 cm brett och 18 cm högt - lagom för små katter men för litet för våra havanaiser som är ganska stora i storlek. Trodde vi... När husse senare passerar rummet hittar han HILKA där!!! Han tror inte sina ögon - alla som vet hur stor Hilka är inser att hon omöjligt kan ha kommit in via hålet. Men det kan hon helt klart! För hon kan inte ha hoppat över, i så fall skulle hon gjort det tidigare. Hur kan en 9-kilos havanais med stort huvud klämma sig igenom ett så litet hål??? Det går om det står skålar med kattmat på andra sidan =O).

Har tränat med Tiffany sista veckan. Och insett att det är så svårt, för minnet av Ronja och alla våra träningar/tävlingar sitter för nära i hjärtat fortfarande. Det är så orättvist mot lilla duktiga Tiffen - men jag tror att nu när jag insett vad det är som tagit emot kan jag också hantera det bättre. Det konstiga är att servicehundsträningen gick mycket lättare. Men det vi gjorde på tävlingsplan jag och Ronja var och förblir speciellt på ett privat plan som ingen kan förstå. Nu ska jag ha fullt focus på Tiffan, det hon kan (och hon är duktig) och det vi ska visa upp på plan. Går kurs hos Jenny Wibäck, som har en förmåga att lyfta mig. HAHAHAHA nej inte fysiskt (stackars Jenny i så fall) utan mentalt - även om jag är seg. Har inte tränat lydnad med Tiffen på länge, men hon kom ihåg och ta mig tusan - HON SATT OCH TOG APPORTBOCKEN vid första kommandot!!! Jag skrek så grannarna tänkte nog att nu är den där Lempe ute och tränar hund igen... Men det bjuder vi gärna på!