Semletestet

Vi har hållt på ett tag med att äta semlor och försöka rangordna dem efter utseende, smak, storlek samt prisvärdhet. Hittills har vi kommit fram till denna lista:
1. Helenas hemlagade
2. Maddes hemlagade
3. Pålssons
4. Snöstorps
5. Maxi
6. City Gross
7. Haga
8. Nyatorp
9. Östras
10. Regnbågen (dyr, inte värd sitt höga pris!)

Vi har några kondis till som vi måste testa innan listan är klar!

Skolminnen

Sitter och ser Den övervakade skolan, idag handlar det om konflikter mellan främst de kvinnliga eleverna.

En flicka blir plötsligt utstött från gänget, utan att hon förstår varför. Hon är helt utfryst av de flesta tjejerna.

Minnena från min egen skoltid väller fram och det är mörka minnen. I mellan- och högstadiet var jag inte utfrusen - jag fanns inte helt enkelt i klassen. Det började så smått på mellanstadiet, jag slutade gå på klasskamraternas kalas för jag kände mig helt utanför, varför gå på kalas när de inte pratade med mig i skolan???

I högstadiet blev det värre. Mina klasskamrater från första klass såg mig inte ens. Vi fick några nya flickor i klassen som var trevliga och med dem kunde jag prata. Aldrig hände det att mina klasskamrater satte sig hos mig i bänkarna, det hände inte en enda gång under sex år!!!

I mellanstadiet började en ny flicka som ingen pratade med utom jag. Hon var väldigt snäll, hade gått om några årskurser då hon varit sjuk. Vi kom att hålla ihop resten av vår skoltid. Men hon var ofta frånvarande och jag fasade för dessa ensamma skoldagar.

En bit in på högstadiet fick jag en vän till från en parallellklass, vi hade vissa lektioner tillsammans. Utan dessa två vänner hade jag inte klarat att gå kvar i slolan. Det gick så långt att jag ville börja på Norrbacka, en internatskola för rörelsehindrade elever i Stockholm. Tyvärr blev jag övertalad att fortsätta i min skola högstadiet ut. Klassen åkte på klassresa utan mig och de två vännerna jag hade. Det var inte ens tal om att jag skulle följa med!!! På den tiden kunde jag fortfarande gå, så de kunde inte skylla på att jag inte kom på bussen...

Det enda ljusa minnen jag har från den här tiden är att jag kom i kontakt med handikappidrotten!!! Gymnastiklärarma tog dit den för information och prova på och det resulterade i att jag var med och bildade Höks Handikappidrott i Laholm. Ja skolorna jag gick i var Parkskolan (låg- och mellanstadiet) samt Lagaholmskolan (högstadiet).

Tack vare handikappidrotten överlevde jag högstadietiden i Laholm, samt att min vän från parallelklassen blev just det- min vän! Min skoltid är som ett stort svart hål.

Men INGEN av mina klasskamrater har VM guld och brons i friidrott, eller SM medaljer i skytte!!!! Under min aktiva tid som idrottare kunde man läsa då och då om mina framgångar i lokala tidningen. Jag blev uppvaktad av kommunen t o m efter mina VM-guld men ALDRIG att någon klasskamrat någonsin har sagt grattis... Nä varför skulle de säga det? Jag fanns ju inte!

Härlig dag!

Efter en kall morgon där hundarna bara rastade sig i trädgården, åkte vi ner till Tjärby där assist Madde bor. Vi gick en rejäl tur med mina och hennes hundar. Madde har bara en hund, och det är så roligt att se hur våra hundar pratar med varandra! Ibland tycker mina att Aluce (lagotto) är STOR, men de kan springa tillsammans (läs: Alice och Tiffen). Alla tre kan nosa på samma fläck samtidigt utan morr och de delar gärna all kattskit lika mellan sig!

Jag hade pälsat på mina små nakna dogs både sticketröja och Hurrtatäcken så de såg ut som två täcken med vardera fyra pinniga ben... De frös inte och fick inte köldkramp i alla fall. Tyvärr kan jag inte ha hela overaller på dem för byxorna blir alltid för långa! De har ca 5 cm längre täcken än vad som rek för havanaiser, de är muterade Tjernobylhavanaiser brukar jag säga, dvs ca 5 kilo större än de flesta normalstora i rasen. Ser absolut inget fel i det, de är ganska robusta och lagom i storlek tycker jag!

Efter promenad i solen, matning av pållar m m fikade vi mycket goda hemmagjorda semlor MUMS! Fick även träffa Konrad och klappa honom, en lugn och snygg kille ;0). Det känns i musklerna att de jobbat extra idag men det är skön smärta! Att vårsolen börjat ta är säkert, jag har gäspat hela vägen hem...

Väl hemma blev det till att krypa i säng och sätta värmedynan på högsta styrka för att tina upp benen. Jag fick sällskap i sängen av två trötta hundar...

Kallt som bara den!

Ja nu biter iskylan oss i kinderna! Jag är glad som har en snäll sambo som tar ut hundarna. Det blir ganska korta promenader i kylan, då dogsen lätt får kylkramp i benen nu när det är så kallt. Ja faktiskt så vill de inte gå ut, även om vi har Hurrtatäcken på dem. Oftast blir det en snabb rusch ut i trädgården och toaletten är snabbesökt. De är ute max 3 minuter!

Tyvärr innebär kylan väldigt mycket mer värk för mig, så är det med många som har ont i någon led. Hela kroppen blir som en seg råtta, man rör sig i slow motion som om varje led i hela kroppen fryst fast. Tänk om man hade möjlighet att få va i något varmare land i en månad denna årstiden!!!! Har ju släkt som har stuga i Spanien som jag kan låna, får göra det så man inte fryser fast!

Nu är det så kallt att vattnet i vår damm frusit rejält! Längst ner är det inte is, där står våra två guldfiskar mer eller mindre i dvala. Men för att överleva behöver de cirkulerande vatten. Pumpen får stå och gå men nu hade det frusit i den med. Sambon inhandlade isborr modell BIG och borrade ett stort hål som ska rädda fiskarna. Det såg väldigt kul ut med en rejäl isborr i vår lilla damm. Men vad gör man inte för djuren?

Tiffeloppan har nu blivit klippt av Cicci, en av mina underbara assistenter. Hon tog med sin egen klippmaskin då vår inte gjorde många knop i Tiffanys päls. Vilken fart det va på hennes maskin!!! Vi beställde nytt skär till vår maskin
I går, men nu funderar jag på att införskaffa en rejäl klippmaskin som har högre effekt eftersom det går mycket snabbare. Hundarna brukar tröttna efter två timmars klippning...

Klantigheten personifierad

Har av släkt och vänner blivit uppmanad att uppdatera min vän ajfånen. Vilket jag började på i förmiddags, eländet tog sin början då. Istället för att synkas uppdaterades program på iTune... Sen tog det för lång tid, vad det nu var, så det stängdes av. Blev sedan uppmanad att välja på lite olika alternativ ang uppdateringen och min IDIOT valde till slut alternativet Ny telefon! Hur korkad får man bli!!! Till mitt försvar försökte jag med säkerhetskopiering men det gick inte.

Nu ligger jag och svär och förbannar mitt icke-liv!!! Mitt liv försvann när ajfånen blev en ny ajfån... SUCK! Någon som vet hur jag ska få livet tillbaka???