Promenad på Ön

Tiffanys version: Efter en förhatlig bilfärd, som var ganska kort, blev vi utsläppta på det Husse och Matte kallar Ön - fast Ön har de aldrig sett utan bara vatten! Jag tog kommandot direkt och sprang före de andra. Det fanns mycket gott att lukta på och att rulla sig i. Men det senare fick jag inte för Husse som satte sin fot över hela tiden. Jag tog även ett litet dopp med framtassarna och smakade på vattnet - gott. Husse hade fikat med i sin ryggsäck, för säkerhetsskull lade jag mig på bordet så jag hade kontroll över allt de åt. Sedan mötte vi några fiskare och då sa Matte att jag måste gå i koppel så de inte blev rädda! Så löjligt! Skulle jag skrämma dem...



Hilkas version: Jag satt och darrade medan vi åkte till Ön - gillar inte att
åka bil. När vi var framme stod där en hund och sneglade på oss.
Jag sa inget för man ska uppföra sig fint mot äldre hundar! Vi fick gå lösa eftersom det inte fanns någon annan i sikte (läs: HUND). Det var ett fasligt traskande, jag blev jättevarm. Husse lurade upp oss i skogen där vi skulle gå på ett träd - matte tycker vi är söta när vi gör det - ja vi hundar alltså, inte Husse. Sen skulle vi fika. En viss svart hund i familjen hoppade upp och satte sig på bordet - ungdomar är så fräcka nuförtiden!!! Jag fick sitta hos Husse på bänken. Det kom en annan hund med sina människor - jag talade genast om HÖGT och TYDLIGT att fikaplatsen var upptagen samt att de skulle gå förbi snabbt. Den lilla svarta hjälpte till. Matte och Husse väste: Tyyyysssssst!