Rallylydnadsinstruktör!

Hemkommen och landad efter ännu en intensiv helg på Öland. Ett mycket härligt kursgäng på denna instruktörskurs!!! Har aldrig skrattat så mycket på en kurs tror jag, och tur var det för kursen var väldigt krävande tankemässigt. När beskedet kom att jag blivit godkänd var jag så trött att jag knappt orkade vara glad, vi var nog alla trötta: Eva kursledare, Helen kursvärdinna, kursdeltagarna och våra hundar!!! Alla gjorde ett kanonjobb!!! Aldrig har jag heller klarat av att få kritik så bra som på denna kurs (våra banor skulle få godkänt, vilket inte var så enkelt alltid). Och det kan jag tacka hela gänget för! Hoppas fler kände detsamma!!!

En liten stilstudie kommer här på mig och Tiffany som fick gå en bana! OBS! Det som syns mellan benen är ingen öppen gylf utan Tiffanys godisväska!!! Tyvärr blir kanske helgen en aning dyrare än tänkt... Utanför Växjö blixtrade fartkamerorna hej vilt när jag passerade dem. Passeringen skedde lite för fort tydligen. Men min bil går ju bäst någonstans mellan 110 - 130 km/tim så varför inte hålla den farten? (På landsväg alltså - inte i stan!) Än har inga små kuvert med inbetalningskort dumpit ner i brevlådan, men det kommer säkert. Om jag kör saktare i fortsättningen??? Ja förbi kamrorna i alla fall! Eller jag kanske ska göra som Äldsta Dottern föreslog en gång: "Mamma, vi drar upp tröjorna över ansiktet när vi kör förbi kamrorna"! Hm tror körkortet åkt om jag skulle köra omkring med tröjan över ansiktet... Eller så hade man åkt dit för förargelseväckande beteende.

För rättvisans skull måste ju även Hilka få vara med på foto i dagens bloggande. Vi är alla så kära i denna lilla försynta tik som kommer och vill bli klappad och gosad med. Tiffany ligger gärna nära - men kel och mys - NIX!!! Tur vi har Hilka som mer än gärna kommer för en liten gosestund. Hon kommer mer än gärna och ligger i knät om vi sitter i soffan framför tv-n och ska äta. Hon är inte stor, men försök äta spagetti med en havanais i knät utan att spilla. Precis som det låter: Svårt!!! Men "någon" äter så gärna det som spills. Jag har i två veckor försökt få damen att lägga sig på kommando. Hon sitter väldigt bra kan jag försäkra! Men att ligga - njet! Tiffany ligger och ligger medan morsan envisas med att sitta. Kanske krävs att vi alla ska lägga oss på golvet? Hundar gör ju som flocken sägs det!

Kursstart i morgon samt en kursavslutning, sedan blir det tre hellediga dagar som jag tänker ägna åt det bästa jag har: familjen och hundarna! Att vara instruktör i egen regi är ganska ensamt, man har ju inga arbetskamrater, men tänk så många härliga människor man lärt känna som instruktör! Från att "bara" varit kursdeltagare/instruktör till att ha blivit vänner som man även kan träffa utanför kurserna. Det är jag otroligt glad och tacksam åt!

Rallylydnad, rallyhundar och lite annat

Efter att ha tillbringat en mycket rolig, men intensiv helg på ett kallt och blåsigt Öland, har nästan hela veckan gått i RALLYNS tecken! Rallylydnadsinstruktörskursen var väldigt rolig att gå! Både pga av en bra lärare, bra förarbetad (snyggt jobbat Helen, Karin och Åke!) samt roliga kursdeltagare som verkligen bjöd på sig själv! För att inte tala om hundarna! Vi (sambon, jag och Tiffany) bodde på Saxnäs camping, funkade bra! Tiffany var jätteduktig trots att hon aldrig varit med oss på kurs. Hon höll sig fint jämte mig, tyckte det var kul att gå banorna även om hon inte kunde så mycket. Men hon hängde glatt med mig och försökte göra det jag bad om. Jag älskar denna lilla kämpe otroligt mycket!

Förutom fyra kurser och en enskild träning har jag byggt banor hela veckan. Vi fick till uppgift att till i morgon söndag planera, rita och lämna in en bana för Nybörjarklass och en för Fortsättningsklass. Jag ser nu pilar, 270 raders svängar, halter, pirutter runt hund, hinder i ALLT jag ser. Idag avslutades läxan som skickades med mail till läraren. I går lade Sambon och jag banorna, innan vi fick till det bra hängde separationen i luften! Kursen avslutas kommande helg på Öland, jag kan bara hoppas att jag blir godkänd!!! I veckan fram till fredag ska nu alla banors olika skyltar läsas in. Det gäller att veta var man ska gå, när man ska stå still, när man ska svänga och åt vilket håll. Inte nog med det, sen ska hunden sitta, sitta framför, gå runt bakom, stå stilla när man piruettar runt o s v.

Det svåra med Rallylydnaden, förutom att man måste förstå de olika skyltarna, är att PRATA med hunden!!! Som gammal tävlingslydnadsnisse är jag van att bara säga FOT, HIT, STÅ, APPORT o s v. Så att börja hjälpa sin hund genom banan med rösten och kroppen känns konstigt!

Hilka och Tiffany har nog tyckt att matte varit ovanligt trist i veckan som gått. Men det ska jag försöka ta igen kommande vecka. De har fått lite att syssla med varje dag och nu börjar Hilka ta för sig mer och mer. Hon tar även för sig av Tiffanys mat om vi inte vaktar den... Damerna har haft lite dålig aptit några dagar, men nu verkar det ha vänt. Men det är lätt att måla fan på väggen när man tagit bort två hundar på mindre än två år... Då blir man superorolig för det minsta. Tur jag har en bra uppfödare till damerna, även om hon skrattar när jag säger att Hilka och Tiffany är mina bebisar... Hilka och Tiffany går jättebra ihop. De leker ta fatt med en rasande fart, det gäller att hålla sig ur vägen. Och de låter som de håller på att döda varandra. Tiffany kaxar sig ibland med att lägga hakan på Hilkas nacke, om detta tycker Hilka oftast inte! Vilket hörs!!! Hilka är fortfarande kär i sin Husse, men börjar inse att det faktiskt går bra med mig också - intelligent =O). Jag står för aktiveringen och det mesta kelandet, skaffar mig lite pluspoäng där. Har även fått en försiktig slick på näsan och på handen av Hilka, då blir man bara så KÄÄÄR i henne. Husse påstår att hon liknar Jennifer Aniston i Vänner, om detta säger jag inget - ruskar bara lite på huvudet. Tänk att en sån liten hund kan få en nästan 2 meter lång karl att fälla sådana kommentarer... Visst är det gulligt! Å andra sidan tyckte Sambon att salig Molly liknade Julia Roberts (hans idol) = snälla ögon och stor mun. *LER* Och det hade han fullkomligt rätt i!

Solsängen är nu utställd och väntar på mig, ska bara ta en bra bok med också, sen blir det VILA för hela slanten resten av dagen.

Efter mycket kämpande med pälsen har vi nu klippt ner Tiffany. Bara jag säger ordet "kamma" sticker hon upp i sängen och lägger sig där jag inte når henne. Även om hon tyckte det var pest att bli klippt så känns det säkert skönt att kunna springa omkring ute utan att vi leker "plockepinn" vid hemkomsten. Höll i saxen gjorde Linda, vilket var tur, hon har egen havanais som hon klippt. Hur Tiffany hade sett ut om jag klippt - det vill jag inte ens tänka på. Vi kommer att klippa lite ytterligare med "fårasax". Nu ser Tiffany ut så här (OBS! Kolla minen...)

Idag är det packning som gäller! I morgon bär det av till Öland och Rallylydnadsinstruktörskurs (pust långt ord). Tiffany ska med vilket hon är lyckligt ovetande om ännu! Damen blir lätt åksjuk, piller mot detta har inhandlats. Äldsta dottern passar Hilka som får stanna hemma. Ska bli väldigt roligt att träffa Ölandskompisarna med flera igen!!!

Sambon varit och shoppat, även något gott till fikat hoppas jag! Mot kaffe och fikat!!!

Havsmonster från Laxvik och möte med andra sidan

I går kom Sambon hem med en havsöring från fiskestunden i Laxvik. Gott tänkte jag - middagen fixad! Tiffany visade stort intresse över detta konstiga husse kom hem med. Hilka ansåg att det var FARLIGT!!! Pedagogiska som vi är (eller hur?) lade vi fisken på golvet för att Hilka skulle våga sig fram. Hon skickade på nytt fram dottern för att se om dottern överlevde... Vilket hon gjorde. Och då vågade sig Hilka fram att "nästannosa" på fisken. Har aldrig sett en längre havanais innan. Tror att Hilka liksom jag föredrar firren ugnsstekt på ett fat med god sås och lite annat gott.

I går kväll var jag på något jag aldrig varit på tidigare: Seans. Eftersom Lillasyster är tränande medium har man ju blivit lite intresserad över vad 17 hon sysslar med. Nu fick jag chansen att vara med på en storseans. Vi var ett gäng på ca 40 personer, flest kvinnor, som var där. När mediet började med första kontakten tänkte jag: Japp, det här har de kommit överens om innan! Efter några kontakter tänkte jag: Fy vad läskigt - jag sticker! Men det kändes ju lite skämmigt så jag satt kvar. Yngsta dottern var med, hennes ögon är stora i vanliga fall - nu var det UPPSPÄRRADE! Jag vågade inte titta på mediet till slut när hon närmade sig vår sida - KOM INTE TILL MIG skrek jag på insidan. Varför vara rädd för något man gått frivilligt till och som man inte är helt övertygad om att det fungerar... Har svårt att tro på saker om det inte finns fysiska bevis. Blev tillräckligt nyfiken för att vilja gå en kurs... Trots brist på bevis! Mediet förklarade att det fanns folk från andra sidan (på svenska: döda människor) med oss hela kvällen. Hon berättade för de utvalda att den och den var alltid med. Yngsta dottern fick skrattanfall i bilen hem när hon tänkte på hennes älskade Farmor som kanske är med henne alltid. Yngsta dotter sa att när hon har pojkbesök får Farmor vara på toaletten eller i klädkammaren... Hm, ja så kan man ju också se det!

Hela veckan har mest tillbringats liggande i säng med värme på högsta styrka samt insmord med Aloe Vera Heath Lotion. Har tagit mig igenom två kurser men ställt in allt annat. Förutom seansen, där jag bara var åhörare. Äldsta dottern far fram och tillbaka till Helsingborg sedan någon vecka, i dag åker hon till Göteborg för att fira en kompis. Hon får nog stamkort snart på tåget! Om knappt 2 veckor far hon och bästa kompisen till Stockholm för att se Backstreet Boys. Minns 90-talets slut när man körde ett lass flickor till Scandinavium i Göteborg, Backstreet Boys var i stan. Vilket vrålande utanför så fort någon inne på Scandinavium visade sig. De som stod längre bort visste inte varför de skrek... Men skrek med för säkerhets skull. Att det bara var en städare spelade ingen som helst roll. Och jo jag har faktiskt sett gossarna jag med, men bara en gång. Det var inte musiken man blev döv av utan alla 6000 flickors tjutande. En intressant upplevelse på många sätt. Låtarna kunde jag väldigt bra hänga med i - hade hört dem om och om igen hemma.