.jpg)
Tog ett beslut i förra veckan att avregistrera min firma, Ronjas Hundgöra. Det är bara att konstatera att min kropp inte höll för arbetsbelastningen som det innebar att bedriva kurs- och hundspsykologverksamhet. Jag är jätteglad att jag fick och tog chansen att jobba med det jag tycker bäst om: hundar och deras människor! Jag är också tacksam att jag hela tiden hade mycket att göra, det är inte lätt att komma som ny och starta konkurrerande verksamhet till stora klubbar inom t ex Brukshundklubben. Men det gick väldigt bra.
Jag kommer troligen inte att vara instruktör inom något område hädanefter. Kan bara konstatera att skitsnack bakom ryggen eller slängt i ansiktet i situationer där man inte kan försvara sig är inget jag orkar med. Min lilla ork vill jag ha till trevligare händelser, t ex till mina hundkompisar (både hundarna och dess människor), "vanliga" vänner (utan hund), träning och tävling med Tiffeloppan, min trädgård, alla böcker jag vill läsa (inte en enda hundrelatared bok!), härliga promenader med våra hundar och Sambon med mera. Allt som jag inte orkat eller hunnit de senaste tre-fyra åren.
Har det bara varit jobbigt och eländigt då??? Naturligtvis inte!!! Jag har lärt mig enormt mycket i ämnet HUND och i människopsykologi. Jag har träffat många trevliga hundägare, fått vänner för livet (hoppas jag) och det är värt väldigt mycket för mig! Jag ångrar inte en sekund att jag har varit instruktör. Tänk så många gånger man har skrattat åt hundars, eller ja snarare deras ägares, konstiga idéer eller underliga situationer på kurs. Och det är inte alltid man har skrattat så de har sett det... Lite finkänslig får man ju vara. Och tänk så arg jag blivit på några kursdeltagare som inte varit snälla mot sin hund! Det har jag talat om för dem - i det läget är jag tyvärr inte så finkänslig...
Jag stöter ofta på gamla "kursare" på stan. Jätteroligt - särskilt om jag kommer ihåg dem.... Vilket jag har svårt för om de är utan sin HUND!!! Ja vissa glömmer man ju aldrig (av olika orsaker *fniss*)
Måste bara säga att jag känner så väl igen mig i din beskrivning:-) Har varit hundaktiv i en väldig massa år, men har (åtminstone för tillfället) lagt hunderiet på hyllan.
SvaraRaderaIstället började, mest av en slump, att engagera mig i en handikapporganisation och är positiv överraskad över hur roligt det blev att vara ideellt aktiv igen.
Hoppas att du hittar massor av trevliga aktiviteter att fylla dina dagar med!
Marie, du vet att jag förstår ditt beslut men det är inte utan en liten tår i ögat eftersom du är och alltid kommer förbli en av de bästa bland alla de instruktörer inom hunderiet som jag någonsin mött. du har lärt mig hund mer än någon annan och du har fått mig att orka när det varit tungt och fått mig se det positiva. Timon hade inte ens fått det sista året han fick om det inte varit för dig, brukshundsklubben verken kunde eller ville hjälpa oss men då stod du där och gjorde allt du kunde. Att han sen inte va skapt för denna värld vet vi men du hjälpte oss så vi visste och kunde känna att vi gjort allt som stod i vår makt. hundvärlden kommer sakna en duktig hundinstruktör nu när du tagit ditt beslut. Men skulle du någon gång få för dig göra ett gästspel som instruktör någonstans så lova att du då hojtar för jag kommer då ställa mig först i kön för att åter få vara sin elev! kram
SvaraRadera