Vinterbilder

Utsikt från vardagsrumsfönstret

Utsikt från köksfönstret

Denna snön och lite till låg på vårt tak

Ännu ett beslut...

I går tog jag även beslutet att sluta som instruktör i förbundet där jag haft förmånen att hjälpa till med utbildning av assistanshundar. Tankarna har funnits i över ett år men från tanke till beslut är det ett stort steg.

Den största anledningen är att jag har svårt att förstå förbundets policy: hundar som inte alltid är OK mentalt godkänns medan hundar med en c-höft (HD) inte godkänns. Min Tiffany (bichon havanais), som arbetar som servicehund för mig utan att vara godkänd pga sin c-höft, kommer aldrig få besvär av sin höft enl veterinärer jag pratat med. Hon är en liten hund vilket innebär att hon får arbetsuppgifter som passar hennes storlek och styrka. Hon är som en terrier (terrierhavanais) - hon ger sig aldrig!!! Ska jackan av mig så ska den. Naturligtvis ska en förare vara uppmärksam så inte hunden arbetar med något den inte är lämpad för, vi är ju inte dumma och elaka mot våra hundar. Och intelligensen är det inte fel på heller!

Mentaliteten hos Tiffany då? Ja hon skulle aldrig drömma om att skrämma/bita vare sig andra människor eller djur inkl hundar. Hon har aldrig sökt bråk med någon hund. De kan vara för svarta, för stora eller för tetiga men då går hon undan och visar att hon inte vill vara med dem. Ibland kan de bli skällda på men det händer väldigt sällan.

Av lojalitet till förbundet och förarna vill jag inte ta upp vilken/vilka händelser jag syftar på. Det är inte rätt forum för det här.

Men kan inte en assistanshund få visa aggression/rädsla när den jobbar? Det finns många om men och hur, om jag ska hårddra det så tycker jag att enda gången är om den eller ägaren blir attackerad av annan hund eller människa. Sedan är det ju levande varelser våra hundar, och man kan inte förutse alla situationer de och förarna hamnar i.

Jag vet nu vad alla tänker - hon är sur bara för att hunden inte fick bli servicehund officiellt och jämför med de andra hundarna. Nej så är det inte alls! Jag har ansett länge att mentaliteten på assistanshundar måste vara OK! Det ska vara stora krav på våra hundar för de måste klara av så många olika arbetsuppgifter i väldigt skilda miljöer med otroligt många störningar. Ska inte assistanshundar vara friska till 100 %? Jo klart de ska vara friska. Skulle Tiffens höft på något sätt störa henne skulle hon inte jobba - självklart. Men att hunden har fria höfter och armbågar vid inprovningen innebär ju inte att den inte kan bli sjuk av annat. Och hur många assistanshundar har inte krämpor efter några år men jobbar ändå kvar, ibland med längre perioder av rehab. Hundarna blir ju inte yngre med åren...

Årligen ska veterinär intyga att hunden är frisk nog att fortsätta arbeta, men hur många veterinärer gör en ordentlig test? Och hur många av dem förstår hur arbetet sliter på hundens kropp... Jag har inte stött på många med kunskap om våra hundar och vad som är speciellt med dem.

Tiffany blir aldrig officiell servicehund, that´s it. Det gör ont i hjärtat, och kanske tar jag det för allvarligt. En sak är säker: jag kommer aldrig att ha en officiell servicehund mer, oavsett status på höfter och armbågar!

Beslut

Tog ett beslut i förra veckan att avregistrera min firma, Ronjas Hundgöra. Det är bara att konstatera att min kropp inte höll för arbetsbelastningen som det innebar att bedriva kurs- och hundspsykologverksamhet. Jag är jätteglad att jag fick och tog chansen att jobba med det jag tycker bäst om: hundar och deras människor! Jag är också tacksam att jag hela tiden hade mycket att göra, det är inte lätt att komma som ny och starta konkurrerande verksamhet till stora klubbar inom t ex Brukshundklubben. Men det gick väldigt bra.

Jag kommer troligen inte att vara instruktör inom något område hädanefter. Kan bara konstatera att skitsnack bakom ryggen eller slängt i ansiktet i situationer där man inte kan försvara sig är inget jag orkar med. Min lilla ork vill jag ha till trevligare händelser, t ex till mina hundkompisar (både hundarna och dess människor), "vanliga" vänner (utan hund), träning och tävling med Tiffeloppan, min trädgård, alla böcker jag vill läsa (inte en enda hundrelatared bok!), härliga promenader med våra hundar och Sambon med mera. Allt som jag inte orkat eller hunnit de senaste tre-fyra åren.

Har det bara varit jobbigt och eländigt då??? Naturligtvis inte!!! Jag har lärt mig enormt mycket i ämnet HUND och i människopsykologi. Jag har träffat många trevliga hundägare, fått vänner för livet (hoppas jag) och det är värt väldigt mycket för mig! Jag ångrar inte en sekund att jag har varit instruktör. Tänk så många gånger man har skrattat åt hundars, eller ja snarare deras ägares, konstiga idéer eller underliga situationer på kurs. Och det är inte alltid man har skrattat så de har sett det... Lite finkänslig får man ju vara. Och tänk så arg jag blivit på några kursdeltagare som inte varit snälla mot sin hund! Det har jag talat om för dem - i det läget är jag tyvärr inte så finkänslig...

Jag stöter ofta på gamla "kursare" på stan. Jätteroligt - särskilt om jag kommer ihåg dem.... Vilket jag har svårt för om de är utan sin HUND!!! Ja vissa glömmer man ju aldrig (av olika orsaker *fniss*)

Snö snö och åter snö....

Vår trädgård i snöfall

Vår gård

Vår trädgård

Ny familjemedlem!!!

Nu har vi beslutat att Skrålis ska stanna hos oss. Vi och vi... Jag har bestämt sedan länge att det skulle bli så men det visste inte Sambon om =O). Med rätt taktik sa han ja i går till henne. Tigris och Skrålis går så bra ihop, hon går även bra med hundarna. Sedan hon var bebis valde hon mig till sin mamma, och hon föredrar mig framför Sambon. Medan Tigris är pappas flicka. Så nu har vi "varsin" katt och "varsin" hund - rättvist tycker jag!!!

Molly

Idag är det två år sedan vi måste ta bort vår älskade terv. Den snällaste hund man kan tänka sig - när hon kände sig trygg viket hon bara gjorde hemma de sista åren.

Dagen har varit tung av saknad...

Är du CP eller.......

Hur ofta får jag inte höra detta uttryck användas antingen till någon annan eller om något! Jag blir lika ledsen varje gång, och besviken om det är någon jag känner som säger det =O(. Jag reagerar också när uttryck som mongo, damp m m används. Hur ofta har jag inte fått höra att hundar har damp???

Att ha ett av dessa funktionsnedsättningarna (nu är jag väl duktig Helena?) är definitivt ingen dans på rosor. Att sedan få höra dessa uttryck i alla nedsättande kommentarer gör inte livet lättare kan jag lova! Bäst att säga att jag inte har någon av dessa diagnoser! Men jag reagerar starkt ändå.

En av världens förnämsta fysiker hade en CP-skada, kroppen var skruttig på honom men HJÄRNAN var bländande!!! Att ha en CP-skada innebär inte att "vara dum i huvudet" även om kroppen inte hänger med riktigt som man vill. Att ha Downs syndrom (mongoloid) är en begåvningsnedsättning men man har lika stor rätt att slippa höra uttryck som mongo (som alltid sägs nedsättande). Damp innebär, mig veterligen, inte att man har en begåvningsnedsättning.

Har människor så begränsat ordförråd att man måste ta till sådana här uttryck??? Är det okunskap som gör att det är så lätt att slänga ur sig sådana här ord? Hallå, vi lever inte på medeltiden då människor med funktionsnedsättningar knappt hade ett livsvärde.

Det sägs en massa könsord till/om varandra, jag tycker det är lika illa det! Eller att kalla någon bög eller liknande. Hur tänker föräldrar? Tar de någosin tag i sina ungar och förklarar att man inte säger så om någon??? Ja jag vet EN mamma som gör det, du vet vem du är! Och det är en ojämn kamp eftersom kompistrycket kan vara hårt och tufft.

Men vuxna (???) människor kan jag inte förlåta när de säger att något/någon är CP!

Min allra bästa vän sedan länge har en CP-skada. Han är den klokaste och omtänksammaste människa jag känner! Hans intelligens är det inget fel på, det är bara "skalet" (kroppen) som inte hänger med riktigt i alla situationer.

Precis som jag har sagt upp närmre kontakt med dem som inte kan acceptera min funktionsnedsättning och vad den innebär, känner jag för att säga upp närmre kontakt med alla CP-sägare. Faktum är att jag tycker det är brist på respekt även för mig. Ingen skulle väl sitta och säga "din cancerkräfta" till någon som har cancer...???

Ännu ett semle-test

Idag blev det semlor från Pålssons konditori. Stor god bulle, lagom med grädde och mandel i mandelmassan. Bra pris med. Blir en delad 3:e plats med Haga.

Back on track

Idag startade Travskolan igen, jag var inte med under hösten pga min onda axel.

Vilken underbar dag vi hade på travet idag, strålande sol och 2 grader varmt och MASSOR av snö! Kunde inte bli en bättre start på kursen. Jag fick köra Neptun som jag kört förr någon gång. Han är ett trevligt russ som är lätt att sköta och sela av och på. Jag gillar att köra honom med.

Det bara är så - jag älskar att sitta i en kärra bakom en häst!!! That´s life =O)

Vad göra när man är insnöad?

Jo man BAKAR!!! Blev så sugen på att börja baka igen efter att ha bakat bullar förra veckan tillsammans med Madde. Idag bakade jag Kardemummamuffins som jag inte gjort på säkert tio år. De blev mums, men det var svårt att krossa kardemummakärnorna... Hundarna var jätteglada att jag bakade =O) - de fick slicka visparna (jag tog hand om skålen *ler*).

Det känns som livet har återvänt för mig. Hängbron har blivit fastare, tryggare och säkrare sakta men säkert. Idag ser jag framåt igen, livet leker kanske inte (än) - men det är på god väg! Mycket kan jag tacka mina vänner för, de vännerna som orkat höra av sig när jag jag varit som mest svajig. En särskild vän har skrivit så många stöttande mail som jag har tagit till mig - tack Linda det har betytt så mycket för mig!

Operation

blir det till sommaren i axeln. Var på Movement (privat ortopedi) i kväll, min vänstra axel är helt utsliten. Axelkulan ligger direkt mot "skålen" istället för att det är mellanrum. Så det ligger och gnager hela tiden, även nattetid. Läkaren är kanon, har träffat honom för flera år sedan när jag först sökte för min onda axel.

Det blir en axelprotes och en plastskål som ska ligga mellan axeln och skelettet. Operationen tar ca 2 tim, normalt får man gå hem samma dag. Jag får vara kvar några dagar eftersom jag behöver mycket hjälp tiden efter. Mina armar är mina ben... Ca 6 månaders rehab ska jag räkna med.

Kan bara säga en sak: Det ska bli skönt när det är gjort =O)

Snaggning av hund

Då var det dags igen, klippning av Tiffanys päls. Hennes päls är hopplös på att tova hop sig. Denna vintern har inte gjort saken bättre. Vid hålen för benen och mage på tröjor och täcken har det tova sig i tjocka "plattor". Har väntat på att det ska bli varmare ute innan jag klippte henne. Inte kul att vara kal när det är - 15 grader ute! Men nu kunde jag inte vänta, det måste kännas obekvämt med alla tovor. Så idag åkte pälsen av, och sedan skuttade hon runt i snö och såg nöjd ut =O). Klippningen ska inte studeras på nära håll - man är ju inte proffs precis...