Tiffany säger:

Idag ska jag blogga. Min matte är lite vissen och tycker inte det finns något att skriva om - MEN DET FINNS JU MASSOR!!!!

Det har varit lite tråkigt och tyst här hemma sedan Stränga tanten, ok ni fattar väl att jag menar Molly!!!, försvann. Eller ja försvann och försvann, det känns som om hon håller ett vakande öga på oss alla fortfarande. Nu är jag kung i baren - i alla fall i matbaren! Fast nu har jag ingen att stjäla mat från. Och hur kul är det??? Och ingen att stjäla ben från heller - Molly var en liten fis när jag snodde hennes ben. Då gick hon till matte och skvallrade, och det lät som om hon var 2 månader och höll på att svälta ihjäl. Löjligt! Så matte fick stjäla tillbaka det, jag brydde mig inte eftersom det var så lätt att sno det igen.

Idag har matte tränat lite med mig, vi ska ju tävla är det tänkt. Fast i den här takten så lär vi inte komma till ELIT-klassen innan jag fyllt 10. Brukar krafsa på skåpet där matte har klickern och APPORTBOCKEN - jag ÄLSKAR apportbocken. Matte brukar bli så glad när jag skriker åt apporten, vad gör man inte för att hon ska vara glad. Nu har jag fattat att man ska sitta ner när man grabbar tag i apporten, fånigt tycker jag, man ser ju inte klok ut. Men det lär ge bra poäng om man sitter helt stilla och bara håller...

Har haft ordlös kommunikation med Kråkan idag. Jag sa: "Ge fan i mina Frolicar, de har matte med ut till MIG, en ädel liten hund med stamtavla". Jaha vad tror ni Kråkan sa? Ja inte sa han förlåt i alla fall! Matte börjar bli så fånig när Kråkan kommer. Hon hälsar och har sig. Och slänger ut MÄNGDER med MITT GODIS!!! Fast gör hon inte det då leker Kråkan kamikazefågel, han flyger in bakifrån - sveper över min rygg eller mattes huvud (man duckar) och landar 1 m framför min nos. Kan man inte ringa kommunen om man vill ha bort kråkor, råkor och andra flygfän???

Har klarat mig från kamning några dagar nu, hehehe. Förra veckan var jag i hundaffären och skulle ta bort tandsten. Matte sa malligt att jag är hanteringstränad så det går säkert bra. Det gjorde det inte! Det såg jag till. Tjejerna tog ett stadigt tag i mig, de lade upp attacken skulle jag kalla det. Och sedan skulle det börjas. Matte skämdes, men jag tänkte: Nu jäklar ska ni få jobba! De provade olika grepp, anfallsvinklar, olika verktyg - hahaha det gjorde jag med! Till sist fick även matte hålla mig, men då tyckte tjejerna att vi skulle sluta för denna gången. Vem var svettigast - inte jag! Lite tandsten lät jag dem ta, man vill ju ändå visa sig från den snälla sidan... Trodde jag skulle slippa komma tillbaka, men nehej då. Matte bokade snabbt in en ny tid. Sen sa hon något om att de ska få klippa mej också. Jag ångrade att jag inte bitit dem lite lätt för att skrämmas lite

Molly, min älskade Molly

Lika vacker som du är på bilden - lika vackert var ditt hjärta!

Du fanns alltid där vid min sida:

Redo att ge en hjälpande tass närhelst jag behövde

Redo att busa - och aldrig tog du hårt i mig

Redo att slicka tallriken ren efter min middag

Redo att köra in ditt huvud mellan mina knän för lite gos och mys

Redo att med din lena tunga slicka mina tårar

Redo att ligga i sängen och äta ostbågar tillsammans med mig när jag läste en bok

Redo att tala om att här vaktade du

Redo att kramas och lägga din mjuka nos mot min nacke

Redo att jaga ekorrar

Redo att gå FOT vid min sida med viftande svans

Redo att leta godis i skogen med stor energi

Du var redo till allt i vårt liv tillsammans.

Men någonstans på vår väg blev det fel - du var fortfarande en underbar kamrat,

du kunde bara inte hantera allt som hände i ditt liv.

Någonstans blev Livet bara för mycket för dig.

Tillsammans gick vi promenaden, precis som vanligt.

Du snusade i marken, precis som vanligt.

Du åt kaninbajs, precis som vanligt.

Du gick fint i hopp om en godbit, precis som vanligt.

Du stal godis från godisväskan, precis som vanligt.

Du tittade på mig och lade huvudet på sned, precis som vanligt.

Du kikade nyfiket på travhästarna, precis som vanligt.

Du lämnade mig på vår promenad, du behövde ta en annan väg

och jag lät dig gå...

Förlåt min älskade Molly - jag kunde inte hjälpa dig!

Ordlös sorg

Det finns inga ord för den sorg jag känner i kväll:
Molly, min älskade vackra stolta Molly, ska i morgon få somna in. Hon kommer att gå över Regnbågsbron för att på andra sidan träffa Ronja, Dacke, Honey, Kompis, Skalman, Kajsa - hundar som gärna kommer att visa henne runt i deras värld.

Tiffany, den duktiga lilla hunden som redan idag utför sitt arbete hos mig med stor kämpaglöd och glädje, får inte utbildas till servicehund eftersom hon har en C-höft. Hade jag tillhört ett annat förbund hade hon fått sitt tjänstetäcke om hon klarat examen... Ibland önskar jag att sådant som lojalitet och moral inte fanns, då hade jag bytt förbund. Men man kan inte slita sitt hjärta ur kroppen - inte ens för att en underbart duktig liten havanais ska få visa vad hon duger till.

UFO eller TRATTKANTARELL?

Idag är det jag, Tiffany, som skriver! Sedan i torsdags eftermiddag finns i vårt hus ett UFO. Det är rött och svart, lite grått kring nos och ögon, stolpiga bent och lurvig svans samt kal mage. Runt halsen sitter ett gloria, eller om det är halvan på en rymdhjälm... Läte: knorr, stånk, stön, sviooop, svisch, pang. Jätteläskigt - försöker hålla mig undan. Men UFO:t tar sån plats i huset. Husse säger att han snubblar över UFO:t hela tiden, matte säger han är ovig eller stel som ett järnspett. Matte är taskig mot husse, bara för hon var världsmästare i slalom på stenåldern behöver hon inte vara taskig mot de som är äldre och inte världsmästare!!!

Nix Tiffany nu får du inte skriva mer!!! Synd om husse, *fnys*! Jag kallar Tiffanys UFO för Trattkantarellen. Stackars Molly med sin tratt handlar det så klart om. Hon bär denna tratt med stoiskt lugn (MYCKET ovanligt för en terv). Svårt att äta och dricka, men vi tar av den när hon ska göra detta och om när hon går ut.

Dags för Sambons hemlagade Morotskaka med MYCKET topping på samt lite värmande kaffe.