Isprinsessa

Såg i dagens blad att kommunen inte har råd att ha kvar isbanan på Stora Torg. Det är synd, det är jättemysigt med den där mitt i stan.

Jag har ett starkt minne av den som fortfarande ger mig ståpäls!

Det var en mörk kväll, jag hade haft Hundpromenad i stan. Klockan var runt halv åtta på kvällen. Vi stod och fikade vid fontänen på Stora Torg. Det var alldeles stilla, ingen vind och nästan inga människor ute - mer än vi knasiga hundägare så klart! T o m hundarna var tysta denna kväll.

Jag ser hur deltagarna ställer sig och tittar mot isbanan. Vänder mig om och får se en syn jag aldrig kommer att glömma: Ute på isen står en äldre dam med långt grått hår, som går ner på ryggen, utan skor och blundar. Hon ler för sig själv och tar små danssteg medan hon sakta vaggar armarna i takt med musiken som bara hon hör. Det fanns inga andra på isen bara hon och alla strålkastarna lyste bara på henne! Det kniper fortfarande i mitt hjärta när jag tänker på henne. Vilken musik lyssnade hon på? Hade hon varit isprinsessa som barn eller ungdom? Drömde hon sig tillbaka till en tid då hon åkt runt på den vita isen i fina konståkningsskridskor och vacker dräkt? Eller var det tvärtom - att hon aldrig fick tillfälle att åka på isen som barn?

Jag får aldrig veta, men synen av damen glömmer jag aldrig! Det var så vackert!