Träningsglädje!!!

Kan man konservera känslor? Lägga in dem i en burk, ta en tesked känsla då och då när det behövs? Inget bäst före datum. Om det ändå vore så!

Idag hade jag en sån härlig känsla när jag tränade med Tiffen på klubben. Jag tror faktiskt att jag helt enkelt ÄLSKAR att träna och tävla! Minns ju alla åren med Ronjas träning upp i Elitklassen, de åren då Sambon ville ställa ner min säng på klubben. Ibland ser jag oss fortfarande, Ronja och jag, i minnet och det känns helt underbart att ha varit med om hennes och min tid på apellplan.

På SM i friidrott 1983

Och idag kände jag att YES vi är verkligen på väg mot Eliten!!! Ja ja, jag erkänner: jag är en tävlingsmänniska, träning måste ske mot ett mål för mig. Resultatinriktad är jag med, ställer vi upp på en tävling ska vi ha så bra poäng det bara går. Men det är ju bara grädden på moset! Att träna, ibland ger man nästan upp, att ta nya tag (jag har två som sparkar mig i baken - TACK Sussie och Jenny), att vara med då poletten trillar ner och sedan att tävla - DET är den viktiga biten. Och framförallt: träna med metoder som gör det roligt ÄVEN för min hund. När man ser hur hon verkligen jobbar för att det ska bli rätt, förväntan på belöningen och glädjen när hon vet att hon gjort rätt!!!

Idag var en dag då allt stämde för oss bägge =O). Jag ska behålla vår känsla och gå in på nästa tävling med den i magen och i minnet!!!